Arbete.. hur fan ska det gå till?
Anders Wetterholm har I dagens Aftonbladet ett debattinlägg om hur 55 plussare diskrimineras. Men det är inte bara de. Utan även de unga och utbildade invandrare som är i samma sits.
Sen har de flesta företag mage att säga, vi hittar inte kompetent arbetskraft.
Regeringen vill att 40-talisterna ska jobba till 70 års ålder. Men hur ska då de yngre komma in och hur ska även 55 plussare stå ut med arbetslöshet i 5 år till?
Något mycket märkligt hände med arbetsmarknaden när den avreglerades under slutet av 90-talet. Då man lät ”poolföretag” ta över jobb som arbetslösa skulle fått och faktiskt nu fick men genom ett osäkrare anställningssystem.
Med arbetspooler kan man ta in folk till ett dyrare pris vid arbetstoppar utan att riskare extra utlägg när de måste sluta. Fast poolföretaget ska ju tjäna så ofta är det plus minus noll för arbetsgivare. Och de som tjänar på detta osäkra kort är poolföretagen. Arbetstagarna tillhör de absoluta förlorarna.
Men det är ju en amerikansk arbetsmarknad alla strävar efter både regering och arbetsgivare. Dessa hycklande svin, jodå, det är nog rätt ord. Borde se Morgan Spurlocks 30-days där han och hans flickvän försöker överleva på amerikanska minimilöner.
Tror ni det går strålande?
Jojo.. idag går det 31 arbetare på en chefslön i morgon 40-50 och var det ska sluta det vet jag inte. Revolution kanske?
Frågan som jag nu spinner vidare på är att om en chef är lika med 30 arbetare. Då måste denna chef jobba 8X30 timmar.. effektivt. Det är många timmar det.
Dessutom motsvarar 30 man ett ganska stort småskaligt företag. Dessa chefer måtte jobba så-in-i-helvete om de kan motivera 30 mans kompetens.
Naturligtvis är ingen person så viktig. Då måste det vara något fel på organisationen. En kedja är aldrig starkare än sin svagaste länk.
Men som man säger; fan vill ha mer och helvetet blir aldrig fullt.
Så någonstans måste det väl vara systemet som det är fel på.
För att skuldbelägga kompetenta människor samtidigt som man håvar in miljoner och svär sig fri från ansvar är knappast en det som kallas social kompetens. Det brukar vara ett beteende hos kriminella element.
Nej, Anders Wetterholm har verkligen en poäng i det han säger och jag oroas för framtiden när solidaritet verkar vara ett skällsord och kapitalist blivit något man är stolt över.
Sen har de flesta företag mage att säga, vi hittar inte kompetent arbetskraft.
Regeringen vill att 40-talisterna ska jobba till 70 års ålder. Men hur ska då de yngre komma in och hur ska även 55 plussare stå ut med arbetslöshet i 5 år till?
Något mycket märkligt hände med arbetsmarknaden när den avreglerades under slutet av 90-talet. Då man lät ”poolföretag” ta över jobb som arbetslösa skulle fått och faktiskt nu fick men genom ett osäkrare anställningssystem.
Med arbetspooler kan man ta in folk till ett dyrare pris vid arbetstoppar utan att riskare extra utlägg när de måste sluta. Fast poolföretaget ska ju tjäna så ofta är det plus minus noll för arbetsgivare. Och de som tjänar på detta osäkra kort är poolföretagen. Arbetstagarna tillhör de absoluta förlorarna.
Men det är ju en amerikansk arbetsmarknad alla strävar efter både regering och arbetsgivare. Dessa hycklande svin, jodå, det är nog rätt ord. Borde se Morgan Spurlocks 30-days där han och hans flickvän försöker överleva på amerikanska minimilöner.
Tror ni det går strålande?
Jojo.. idag går det 31 arbetare på en chefslön i morgon 40-50 och var det ska sluta det vet jag inte. Revolution kanske?
Frågan som jag nu spinner vidare på är att om en chef är lika med 30 arbetare. Då måste denna chef jobba 8X30 timmar.. effektivt. Det är många timmar det.
Dessutom motsvarar 30 man ett ganska stort småskaligt företag. Dessa chefer måtte jobba så-in-i-helvete om de kan motivera 30 mans kompetens.
Naturligtvis är ingen person så viktig. Då måste det vara något fel på organisationen. En kedja är aldrig starkare än sin svagaste länk.
Men som man säger; fan vill ha mer och helvetet blir aldrig fullt.
Så någonstans måste det väl vara systemet som det är fel på.
För att skuldbelägga kompetenta människor samtidigt som man håvar in miljoner och svär sig fri från ansvar är knappast en det som kallas social kompetens. Det brukar vara ett beteende hos kriminella element.
Nej, Anders Wetterholm har verkligen en poäng i det han säger och jag oroas för framtiden när solidaritet verkar vara ett skällsord och kapitalist blivit något man är stolt över.
Kommentarer
Trackback