Farbror Punk

Efter att ha lyssnat på en massa, ja jag är ibland en obotlig nostalgiker, 80-tals musik. Så blir jag varse. Vart har saxofonen tagit vägen.
Ok jag fattar, saxofon = med Bill Haley eller Clarence Clemonce, men det är så mycket mer.
Svensk saxofon är helt klart Reg Ward, M agnus Uggla och Magnus Lindberg. Men nu var det inte det jag skulle fördjupa mig i.

Efter Nirvana är saxofonen helt borta. Vissa undantag som med svensk "ny 77 punk", typ Knugen faller... men annars sax.. va?
Alla som sett Stooges återkomst har noterat att det dyker upp en gubbe som tutar i en saxofon efter typ halva spelningen. Och många undrar väl om detta knepiga instrument.
Men va fan. Från ”Rock around the clock” och framåt har saxen tutat friskt tills grungen .. tog död på saxen.. ja var det verkligen grungen.
Sax är åtminstone idag ett instrument som lyser med sin frånvaro. Visst Monybrother kör med blås. Men ett saxsolo som hos t.ex Lords of The new church eller Hanoi Rocks existerar inte idag.
Det finns enligt mig massor av band som skulle behöva ett fett saxsolo i sina låtar. Ok Nicke är säkert medveten om detta, men likväl. Hellacopters behöver ett saxsolo..eller flera. Likaså Backyard Babies. Natuligtvis alla punkband, jo lyssna bara på X-ray spex så fattar ni. Och Stooges.
Saxofonen liksom handklappet är något som dessa moderna tider kräver.