Nutidshistoria - punkrockare spelar i Örebro

Att punk inte gick hem i stugorna 77-78 är knappast något nytt. Nej, att öppet visa sin avsky för punk var inget man höll inne med. Och att därför möta punkband som spelade i mindre orter med att kasta sten, flaskor eller annat låg helt i linje med de känslor som punken väckte. Att skylla bara på raggare är lite för enkelt. Det handlade om vanliga Bosse och Lasse-snubbar. Och om nu Jam var så dumma att de kom till folkparken i Ronnyby, ja då var det viktigt för de ölstinna hockykillarna att visa sitt missnöje med några välriktade stenar mot punkjäveln Paul Weller.

Man kan nästan le åt eländet idag. Lite på samma sätt som att DiLeva nu blivit folkkär och att snubbarna som en gång kastade ägg på honom bara för att han hade tejpad lock i pannan, finns nu bland de som uppskattar DiLevas musik. Men man bör inte glömma att punkrockarna var så chockerande att de gav upphov till känslor så starka att Svensson tog sig rätten "att slå in lite vett i skallen på dem". Vuxna kunde med den ursäkten banka på en tonårig tjej för att hon hade snaggat hår och såg ut som en kille, fråga bara Christina Ros.

Idag är det svårt att se vad som var provocerande med punkarna. Men om man sätter in punkarna i rätt kontext nämligen det småproggiga 70-talet med Gul&Blå-mode, täckjackor, moonboots och långt hår på alla. Sticker en ilsken röd frisyr ut likt ett utropstecken. Att dessutom ha hål i öronen, trasiga kläder med slagord som "Jag hatar Sverige" och lyssna på "skrik och skrän" från obildade musiker utan politisk ideologi. Ja, då får man inte ens acceptans hos proggarna eftersom "punken var facistoid" och/eller "ett sjukt popmode".

Anders And (Sarah Coffman) har skickat lite klipp från lokalblaskan i Örebro. Och hur det gick när staden fick besök av punkrocken. Först ut Iggy Pop.
27020-404
27020-405

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback