Hörru Mats!
Precis som mr Larm/Feber på den tiden fanns ingen känsla alls för den Svenska punken, "Stiff" bolaget och pubrocken var ju så fantastisk.
För att inte tala om 2:a vågen med HC banden som idag klassas högt i dag. Nä, tacka vet jag jonas A. och ny våg och de Svenska fanzinen.
Men visst är det härlig nostalgi.
Tänk att det fanns en tid när människor brydde sig om vad som stod i kvällspressen.
Undrar hur ofta M.O. spelar Tell us the truth nu för tiden?
På studiosidan finns en av mina absoluta favoritlåtar genom tiderna, Hey Little Rich Boy.
Bra då - bra nu.
Samma idioti idag som forr. Samma svenska skit om kopior...
Mats Olsson gjorde nog mer för svenskt musikliv en de flesta på den tiden. Bodde man på vischan så var ju Mats Olssons popsida det enda tillförlitliga informationskälla man hade att tillgå.
Köp nu Mats pubrock samling! http://www.sonicmagazine.com/index.php?option=com_content&task=view&id=2318&Itemid=117
Visst var det tråkigt med alla musikjournalister som var för snobbiga för punkmusiken redan efter två år och när dom märkte att även vanligt folk började lyssnade på den dödförklarade den så dom kunde dra sig ur den med hedern i behåll. Samma eltism då som nu tydligen.
Annars så tycker jag att att Mats Olsson har rärr när det gäller hur folk låser sig vid sina favoritkategorier av musik för att sedan starta ett skyttegravskrig mot varandra. Jag tror att folk splittrar sig mindre och enar sig mer stort sett om vi är mer vidsynta och tar åt oss all bra musik än att bara lyssna på dom och umgås med dom som är exakt lika oss själva där vi befinner oss för tillfället?