Homo Electrica
När jag igår googlade på Punktjafs. Jag gör det ibland för att se om man är länkad eller om folk bara gôttar sig åt att ladda upplagda mp3:or. Hur som helst hittade jag en länk från Punk Business Manager nån snubbe med förkärlek till punk i allmänhet och gammal svensk sådan i synnerhet. Länken var till min intervju med Frederik Ekerhed a.k.a mannen bakom kultbandet 09 och tillika medlem i Bagarmössen och Homo Electrica. Det fina i kråksången var naturligtvis att båda spåren från singeln fanns att ladda ned på sidan. Och snabbare än man säger: moderat kulturpolitik förespråkar hårdare tag mot nedladdning, satt jag och avnjöt "Beat on".
Nu tror ni säkert en kulturkofta som jag har allt i svensk punkväg. Men ICKE! Homo Elecrica hade jag aldrig hört 09 däremot.. nåväl. Så för att låta er andra upptäcka denna lilla kultplatta som kostade hela 1500 kr att göra, besök Punk Business Manager och låt er smaka.
Nedan kan ni läsa min intervju med Frederik Ekerhed och historien bakom Homo Electrica.
Nå Frederik vi tar det från början Homo Electrica?
- Ja du vet när man är en 14-15 år så vill man bli rockstjärna för att få brudar. Vi ville spela rock och få tjejer. Det var vårt mål! Vi var egentligen en rätt udda samling. Själv var jag stort Bowie och Lou Reed fan. F ö så klippte jag mig med Lou Reeds platta "Rock n roll animal" som som mall, jag tog med plattan till min frisör och sa; Så här vill jag ha det! och då, tidigt sjuttital, var snagg riktigt kontrversiellt, hade jag vågat, så hade jag också färgat det också...
När vi bildade Homo Electrica hade jag just upptäckt punken, mycket tack vare att vårt skolbibliotek faktisk hade New Musical Express. En tidning som jag läste varje vecka. Det var Pistols naturligtvis, men Eddie and the hot rods var nog de som jag gillade mest.
Vår gitarrist "Badis" var stort Alvin Lee/Ten Years After fan. Och var mer inne på gitarrhjälteprylen. Marshallstack och Les Paul.
Basisten Rolf hade aldrig spelat innan, men vad gjorde väl det? Vi var polare och att lära sig spela var inte så märkvärdigt.
Björn, trummisen, var egentligen den enda som hade tidigare erfarenhet av att lira i ett band, fast om jag minns rätt så var han inte på det amerikanske västkustsoundet modell Eagles.Take it easy..No way *S*
Men trots olikheterna så funkade vi väldigt bra tillsammans.
Vi hade replokal på skolan, dvs Nya Elementar Gymnasiet . I början lånade vi prylar. Jag minns att jag släpade med mig PA-t på tunnelbanan, EN GÅNG, innan jag köpte loss det och kunde låta det stå kvar i replokalen.
Homo Electricas repertoar bestod faktiskt mest av vårt eget material. Och så tjatade jag mig till, att vi skulle köra Velvets "Waiting for my man". Av våra egna låtar var nog "Beat on" den punkigaste. Låten hamnade också på vår singel tillsammans med Survivor.
Ja hur kommer det sig att man gör en "hemmagjord platta". Det här var ju ändå tidigt 1977 och DIY hade ännu inte slagit igenom med full kraft.
- Vet inte hur det kom sig. Men Badis och Bengt Kirshon var polare. Bengt var gitarrist i Madhouse och de var det första "punk/nyavågen" bandet att ge ut en platta, så jag antar att det var en bidragande orsak.
Själva inspelningen var mindre avancerad. Vid den här tiden hade vi börjat i gymnasiet men tjatade till oss en spelning på vår gamla skola och fick lira i skolans aula, det blev faktiskt så många elever att vi var tvungna att köra två set.
Nå i alla fall. Till spelningen fixade vi fram ett 16-kanals mixerbord och en revox-bandare. Så det lät jäkligt bra ! Dessutom var det första gången vi hade medhörning snacka om att uppträda som proffs *skratt*.
När publiken, efter sista setet, lämnat aulan, så satte vi båda låtarna live. Vi spelade dem bara, inga märkvärdigheter bara rakt upp och ner. Så där stod vi med en mastertape som inte kostat fem öre. Nu gällde att hitta det billigaste presseriet. Så vi ringde runt till alla som vi hittade i telefonkatalogan.
För att ytterligare få ner priset så skippade vi helt sonika b-sidan och klämde in båda låtarna på a-sidan. På så sätt blev matriskostnaden minimal. Jag tror det hela gick lös på 1500kr för 200 ex. Omslag och etiketter klippte, klistrade och vek vi själva.
Så vår singeln måste nog vara en av de billigaste plattorna någonsin!!
Jag kollade förresten vår platta på nätet där fanns det en till salu i Tyskland för 90 Euro (runt 900 s kr). Snacka om bra investering. (skratt).
När vi sedan var hade plattan klar så var den inte speciellt svår att bli av med. De flesta exen sålde vi i plugget, men vi lyckades att få några skivbutiker att köpa in 1-2 ex. Vid den här tiden så var de rätt förvånade över att någon bekostat en egen platta.
Badis skickade också 3 ex till Sveriges Radios grammofonarkiv.
Men hängde tjejerna i klasar runt er nu när ni hade fixat en egen platta. Ni måste ju ha varit lite hjältar i plugget ?
- Skratt ...Jo det blev faktiskt lite så. Jag minns att vi lirade på någon ungdomsgård som var nästan helt tom förutom en hel del tjejer som kommit för att höra oss.
Men redan hösten -77 så splittrades Homo Electrica. Det rann bara ut i sanden s a s. Vi var inte osams eller något. Utan vi bara slutade och började istället att lira med andra. Jag hade redan "gästat" Bagarmössen vid några tillfällen, så det blev att jag hängde med dem.
Så efter ett och ett halvt år. 10-talet spelningar samt Sveriges billigaste singel så förpassades Homo Electrica till rockhistorien.
Men Frederik..namnet då. Var det en hyllning till glamrocken och T-Rex (Electric warrior) ?
- Nej faktiskt inte. Man kan nästen tro det eftersom jag var inne på glamrock. Men det var Badis som kom på namnet. "Den elektriska människan"..fast nu när man lärt sig lite mer latin så har jag lärt mig att det ska vara Homo Electricus..(skratt).
Nu tror ni säkert en kulturkofta som jag har allt i svensk punkväg. Men ICKE! Homo Elecrica hade jag aldrig hört 09 däremot.. nåväl. Så för att låta er andra upptäcka denna lilla kultplatta som kostade hela 1500 kr att göra, besök Punk Business Manager och låt er smaka.
Nedan kan ni läsa min intervju med Frederik Ekerhed och historien bakom Homo Electrica.
Nå Frederik vi tar det från början Homo Electrica?
- Ja du vet när man är en 14-15 år så vill man bli rockstjärna för att få brudar. Vi ville spela rock och få tjejer. Det var vårt mål! Vi var egentligen en rätt udda samling. Själv var jag stort Bowie och Lou Reed fan. F ö så klippte jag mig med Lou Reeds platta "Rock n roll animal" som som mall, jag tog med plattan till min frisör och sa; Så här vill jag ha det! och då, tidigt sjuttital, var snagg riktigt kontrversiellt, hade jag vågat, så hade jag också färgat det också...
När vi bildade Homo Electrica hade jag just upptäckt punken, mycket tack vare att vårt skolbibliotek faktisk hade New Musical Express. En tidning som jag läste varje vecka. Det var Pistols naturligtvis, men Eddie and the hot rods var nog de som jag gillade mest.
Vår gitarrist "Badis" var stort Alvin Lee/Ten Years After fan. Och var mer inne på gitarrhjälteprylen. Marshallstack och Les Paul.
Basisten Rolf hade aldrig spelat innan, men vad gjorde väl det? Vi var polare och att lära sig spela var inte så märkvärdigt.
Björn, trummisen, var egentligen den enda som hade tidigare erfarenhet av att lira i ett band, fast om jag minns rätt så var han inte på det amerikanske västkustsoundet modell Eagles.Take it easy..No way *S*
Men trots olikheterna så funkade vi väldigt bra tillsammans.
Vi hade replokal på skolan, dvs Nya Elementar Gymnasiet . I början lånade vi prylar. Jag minns att jag släpade med mig PA-t på tunnelbanan, EN GÅNG, innan jag köpte loss det och kunde låta det stå kvar i replokalen.
Homo Electricas repertoar bestod faktiskt mest av vårt eget material. Och så tjatade jag mig till, att vi skulle köra Velvets "Waiting for my man". Av våra egna låtar var nog "Beat on" den punkigaste. Låten hamnade också på vår singel tillsammans med Survivor.
Ja hur kommer det sig att man gör en "hemmagjord platta". Det här var ju ändå tidigt 1977 och DIY hade ännu inte slagit igenom med full kraft.
- Vet inte hur det kom sig. Men Badis och Bengt Kirshon var polare. Bengt var gitarrist i Madhouse och de var det första "punk/nyavågen" bandet att ge ut en platta, så jag antar att det var en bidragande orsak.
Själva inspelningen var mindre avancerad. Vid den här tiden hade vi börjat i gymnasiet men tjatade till oss en spelning på vår gamla skola och fick lira i skolans aula, det blev faktiskt så många elever att vi var tvungna att köra två set.
Nå i alla fall. Till spelningen fixade vi fram ett 16-kanals mixerbord och en revox-bandare. Så det lät jäkligt bra ! Dessutom var det första gången vi hade medhörning snacka om att uppträda som proffs *skratt*.
När publiken, efter sista setet, lämnat aulan, så satte vi båda låtarna live. Vi spelade dem bara, inga märkvärdigheter bara rakt upp och ner. Så där stod vi med en mastertape som inte kostat fem öre. Nu gällde att hitta det billigaste presseriet. Så vi ringde runt till alla som vi hittade i telefonkatalogan.
För att ytterligare få ner priset så skippade vi helt sonika b-sidan och klämde in båda låtarna på a-sidan. På så sätt blev matriskostnaden minimal. Jag tror det hela gick lös på 1500kr för 200 ex. Omslag och etiketter klippte, klistrade och vek vi själva.
Så vår singeln måste nog vara en av de billigaste plattorna någonsin!!
Jag kollade förresten vår platta på nätet där fanns det en till salu i Tyskland för 90 Euro (runt 900 s kr). Snacka om bra investering. (skratt).
När vi sedan var hade plattan klar så var den inte speciellt svår att bli av med. De flesta exen sålde vi i plugget, men vi lyckades att få några skivbutiker att köpa in 1-2 ex. Vid den här tiden så var de rätt förvånade över att någon bekostat en egen platta.
Badis skickade också 3 ex till Sveriges Radios grammofonarkiv.
Men hängde tjejerna i klasar runt er nu när ni hade fixat en egen platta. Ni måste ju ha varit lite hjältar i plugget ?
- Skratt ...Jo det blev faktiskt lite så. Jag minns att vi lirade på någon ungdomsgård som var nästan helt tom förutom en hel del tjejer som kommit för att höra oss.
Men redan hösten -77 så splittrades Homo Electrica. Det rann bara ut i sanden s a s. Vi var inte osams eller något. Utan vi bara slutade och började istället att lira med andra. Jag hade redan "gästat" Bagarmössen vid några tillfällen, så det blev att jag hängde med dem.
Så efter ett och ett halvt år. 10-talet spelningar samt Sveriges billigaste singel så förpassades Homo Electrica till rockhistorien.
Men Frederik..namnet då. Var det en hyllning till glamrocken och T-Rex (Electric warrior) ?
- Nej faktiskt inte. Man kan nästen tro det eftersom jag var inne på glamrock. Men det var Badis som kom på namnet. "Den elektriska människan"..fast nu när man lärt sig lite mer latin så har jag lärt mig att det ska vara Homo Electricus..(skratt).
Kommentarer
Postat av: Anonym
Tjo!
Tänkte bara tipsa om ett bra band. Dom har tagit ställning och ger bort sin musik gratis och sprider den genom sina fans. Tycker iden är cool och jag tror att det är så det kommer att se ut i framtiden. Gå in och tanka ner och sprid vidare om du gillar det.
www.magnacartacartel.com
/Emil
Postat av: Tomas Scholz
Hejsan! Vill korrigera två saker i storyn!
Det var jag som var basist! Inte Någon Rolf!
För det andra, inspelningen på mastern lät faktiskt skit! Mixern var trasig så vi blev tvugna att göra en monoplatta. Jag ville vi skulle göra om inspelningen, men röstades ner med motiveringen att det var cool med "garagerocksound".
/Tomas
Trackback