Farbror Punk

Ska vi ta det där med hur Pink Champagne bildades. Hur lång tid tog det sedan du och Gugge hade lärt känna varann innan ni blev sugna att också spela ihop?
Det tog cirka ett halvår.

Du och Gugge ville båda spela bas. Hur har ditt förhållande till gitarren varit genom åren (från starten till idag)?
Inte speciellt komplicerat. Jag har inte varit särskilt ambitiös och suttit på kammaren och tränat skalor eller så. Det har mest varit ett verktyg för att skriva låtar på och naturligtvis en del i bandets sound. Nuförtiden spelar jag inte gitarr så ofta. Jag har två akustiska gitarrer hemma,(och en djävligt ball Fender Thin Line som min brorsa har adopterat) men har inga valkar så det blir rätt plågsamt när jag väl plockar upp den. Några av barnen har spelat under perioder, vilket jag naturligtvis tycker är kul.

Din fröken som bad dig hålla tyst när de andra barnen sjöng. Blev hon en katalysator att börja spela i ett band?
Nej, det kan jag inte tänka mig. Snarare tvärt om, jag hade jättesvårt att våga börja sjunga, hade komplex för min röst hela tiden. Även när jag hade mitt eget band i Australien. Superkänslig för kritik.

Första spelningen, var det tre eller fem veckor som ni hade repat innan ni stod inför publik?
Fem

Är en sådan tidig start något alla band borde göra?
För oss funkade det. Vi var så ivriga och det var viktigt att komma igång och känna att det var på riktigt.

Vad betydde punken för er i början?
En språngbräda ut i den musikaliska verkligheten. En möjlighet att faktiskt bara dra igång. Att våga. Manliga, kvinnliga, musikaliska, politiska, livsstils förebilder.

Vilka tidiga svenska punkband kollade du/ni?
Grisen Skriker, KSMB, Ebba Grön, Mögel

I Musikens Makt berättar ni att ni fick kritik att ni var tuffa och sexiga, men var det inte lite av problemet att Pink Champagne räknades till "Rågsvedsfalangen" medan ett band som Tampax Street kom ju undan eftersom de var del av de sk "Londonpunksen" som sjöng på engelska och därmed fick vara tuffa och sexiga.
Jag tror vi uppfattades som politiskt arga och medvetna, och tuffa och sexiga vilket var mer provocerande än att" bara" vara tuff och sexig.

Med andra ord hade väl dagens "rockklimat" varit perfekt för Pink Champagne eftersom band "tjejband" idag får vara kaxiga och tuffa?
Får dom?

Känner du nån samhörighet med dagens "tjejband"?
Både och och. Oftast är de ju så väldigt mycket duktigare på att spela än vad vi var. Soundet, produktionen, förpackningen, marknadsföringen, allt är så otroligt mycket snyggare och proffsigare att man blir avundsjuk.

Tror du att något av de kan ha påverkats eller hört Pink Champagne?
Knappast. Det är ju 25 år sedan vi spelade. De tjejer som kommer nu var ju inte ens födda då.

I samma MM berättar ni också att det var häftigt att spela i Östersund där publiken var entusiastiska hela spelningen. Var det genomgående "slö" publik i Stockholm och bättre drag utanför stan?
Klart de var mer entusiastiska på landet eftersom utbuden var mindre. Det var alltså större sensation när det kom band till stan.

Några speciella spelminnen (Stockholm) och resterande delen av Sverige / Danmark.
Massor… när det regnade på Moderna Museet och vi som skulle spela i trädgården flyttade in i restaurangen. Världens drag! Jättekul! Min mamma var där med jobbarkompisar och dansade på borden! Det skrevs om konserten i flera tidningar efteråt. Legendarsikt.
En massa utomhusfestivaler i Stockholm på försommaren.
Stora spelningar på Ritz som var riktigt lyckade.
Ett slag på käften galan på Rock Palais. Lite av vårt genombrott. Det finns som sagt massor,

När det gäller Danmark så kommer jag mest ihåg en massa krogspelningar då vi spelade flera set. Spelade covers för att få det att gå ihop. Ibland spelade vi samma låtar fler gånger.

 
Tillbaka till det här med tjejband. Ni och Tant Strul uppmärksammades mer i media för att ni var just tjejer, det var ju en fördel, men fanns det andra fördelar att vara just ett tjejband?
Försöker tänka på något men kan inte komma på vad det skulle vara. Som jag brukade säga då… eftersom jag inte vet hur det är att vara kille i ett killband är det svårt att komma med ett intelligent svar

När ni fick spela in er LP bestämnde ni er att bli heltidsmusiker, vilket var er dröm vad jag har förstått, hur kändes det, otäckt, spännande?
Kanske lite överdrivet det där med att det var min dröm… allt gick så snabbt att jag inte hann drömma. Det bara hände, och jag flöt med. Det var Go With The Flow. Allt kändes rätt naturligt. Rätt tid, rätt plats med rätt grej.

Skulle du göra om det om du skulle fått chansen idag?
ABSOLUT!!!!!

Thåström som producent, hur gick det till?
Vi frågade honom först om han vill prodda oss och jag har för mig att han tackade nej. Men sen hörde han av sig och frågade om vi fortfarande ville ha honom och de ville vi ju förstås. Vet inte varför han ändrade sig. Kommer inte

Hur ser du på (första) plattan idag, ni fick tydligen ge utlopp för er exprimentlusta?
Den tycker jag kändes hel och var ett bra debut album med en bra blandning på låtar. Vi hade spelat dem ganska länge och kände dem väl vilket gjorde att de satt rätt bra. Vissa låtar var nyskrivna dock och de kompletterade det äldre materialet, tycker jag så här i efterhandt.

Svarta fanor, en text som kanske är än mer aktuell idag. Du hade väldigt bestämda åsikter om politik då. Har det förändrats?
JA, jag var mer rebellisk och oövervinnlig och naiv. Är inte lika högljudd och engagerad idag och undrar vad jag skulle tycka om mitt liv nu om jag sett det när jag var 21.

Samhället har knappast blivit bättre, känns det märkligt att många band saknar ett samhälls(kritiskt)innehåll i sina texter idag, åsikter om detta?
Det finns ju fortfarande band som har samhällskritiska texter och tar ställning. Men samhället är ju annorlunda nu än då. Mer individualistiskt vilket speglar sig i musiken också. Allt är mer kommersiellt och det är rumsrent att vara det. I våra kretsar på vår tid var det fy skam.

Om vi ser på punken som rörelse, lyckades den med sitt uppsåt?
Ja det tycker jag om man tänker på att det blev en väldigt aktiv rörelse, inte bara med en massa band och spelställen, utan också med punk föreningar som Ultra och liknande som attraherade ungdomar runt om i hela landet. Det var en enorm sammanhållning. Och den genererar ungdomar fortfarande.

Känns det märkligt att den fortfarande attraherar tonåringar idag 30 år senare?
Nej. Det handlar ju om liv och rörelse, engagemang.

Vad var det bästa med Pink Champagne?
Kollektivet. Att vi gjorde en stor grej tillsammans. Startade med ingenting mer än en massa energi och saker att säga.

Något som du är extra stolt över?
Att vi tog det så långt. Att vi var så balla. Att vi skrev några bra låtar och spelade så många roliga spelningar. Jag tror många hade kul på våra konserter och att vi inspirerade en del tjejer.

Det sämsta med Pink Champagne?
Det som var vår styrka blev vår svaghet. Kollektivet blev lite för trångt och bindande.

Något du ångrar, att ni gjorde eller inte gjorde?
Att vi inte jammade med The Band I Finland. Vi tyckte de var gamla gubbar

Följdfråga: Hade ni åstakommit det ni ville när ni slutade?
Både ja och nej. Jag hade velat åka till England och spela, börjat skriva låtar på engelska. Men det ville sig inte. Jag var inte tillräckligt stark för att genomföra det själv.

Vad lärde du dej av åren med bandet?
Samarbeta. Tillsammans kan man göra en hel del.En känsla av att ha gjort nåt riktigt ballt i sin ungdom. Nåt som många hade velat göra men inte fick möjlighet att göra.

Har du fortsatt spela i någon form?
Jag spelade i elva år till i Australien. Spelade in skivor och skrev låtar och levde på det till och från under många av de åren.

Hur upplever du att Pink Champagne musik stått sig, hur känner du inför låtarna?
Några av låtarna tycker jag är fortfarande är bra, Vackra Pojke, Slutna Rummet, Krig I Mig, De Galnas Karneval…Korn Av Guld, Baudelaire Jammet för att nämna några. Sen har vi de mer punkiga låtarna som är lite mer tidstypiska, de är också bra, på sitt sätt, ärliga och raka.

Och sen finns det ju ett gäng låtar, som när vi satt och lyssnade på dem tillsammans för ett tag sen brast ut i gapskratt när vi hörde… Brittiska soldater till exempel… Helt hysterisk. Och andra låtar som inte direkt lyfter och heller inte kan bestämma sig för vad det är för sorts låt. Vi hade svårt att spela långsamt och lita på att låtarna var tillräckligt bra för att framföras lite intimare. Det var snabbt och argt som gällde och det gynnade inte alltid själva låten… "Sträcker ut handen", "Vågar du älska"," Kalla fingrar"

Upplever du att det finns ett intresse för bandet idag?
Nej inte annat än i nostalgiska sammanhang, då punken firar 25 år etc.

Så här några månader senare kan jag berätta att vi faktiskt har gjort en liten spelning på Johan Ehrenbergs 50-års fest. Tre låtar spelade vi och våra döttrar var med och körade på låten Vildkatt där också Johan Johansson spelade trummor. Ganska bejublat faktiskt och jättekul. Många kom fram efteråt och var mycket nostalgiska, rörda och glada.