Pale tar ton igen

MISS FERGUSSON
Pale Olofsson, rösten från klassiska Nationalteatern har plockat upp mikrofonen ånyo.
Sedan 2005 har Pale ägnat sig åt skådespeleriet. Men lusten att sjunga har pockat på.
Nu har Pale slagit sig samman med Stockholmsbandet Miss Fergusson. Ett band bestående idel av gamla rockrävar.
Miss Fergussons repertoar består till stora delar av Anders Melanders gedigna musikkatalog. Man har dels valt de klassiska Nationalteaternlåtarna, men också mer udda nummer som stökiga "Sveriges styvbarn" från Nationalteaterns debutplatta "Ta det som ett löfte".  " Ta tillbaka Hagahuset," som finns på Nacksvingsamlingen - "Ett samlat grepp från Götet "och dessutom figurerade nyligen i Peter Birros TV-serie "Upp till kamp". "En kugge i systemet" hämtad från samlingen "Från flykt till kamp" och "Stålfågel" signaturmelodin från TVs sitcom "Oss män emellan". Miss Fergusson skriver dessutom eget material med svenska texter.
Är du lite nyfiken på hur gruppen låter kan du
KLICKA HÄR! För att lyssna till "En kugge i systemet".

Tanken är att Miss Fergusson ska ut och spela i sommar. De efterlyser arrangörer och spelställen som är intresserade av att boka bandet. Skicka ett mail så vidarbefodrar jag kontekten till Pale och Miss Fergusson.
lingonsoda@hotmail.com

Svenska Punkklassiker 2 (MNW-Amigo)

image563

Jag må ha stenkoll på den första generationens punkband, men när jag tillfrågades om att bidra med förslag till Svenska Punkklassiker 2 insåg jag att det inte riktigt var mitt bord. Nu är det inget jag hänger läpp för. Babs och Sörling har plockat de godaste grödor i den svenska punkvegetationen. Visst, personligen saknar jag E.A.T.E.R, WC och SSG. Å andra sidan förstår jag att man inte kan ha med "alla" band.

Första cdn tar vid där den förra slutade med Sveriges största punkband - Ebba Grön. Därefter är det mestadels den andra vågen svensk punk. Cdn kan liknas vid de blandband som man själv skapade genom att spela in sina favoriter från Ny Våg. Å ena sidan Strindbergs melodiösa och Clashinfluerade punkpop å andra sidan Moderat Likvidations käftsmocka - Nitad. Lika spetsig som råpunkarens spikes och nitade skinnjacka.

Det är idel favoritlåtar som både får mig att skråla med i refrängen som att famla efter folkölsburken. Att man valt Rolands Gosskör, Tredje Könet, Arabens Anus och Slam gör mig extra nöjd. Banden fanns med på min egen önskelista. Symptomatiskt nog avslutas första cdn med banden Filty Christians och Strebers. Två band som i skarven mellan 80 och 90 -tal förde punken vidare in i nya musikaliska regioner.

Cd 2 innehåller "punkens återkomst" under 90-talet. Dessutom visar den rent musikaliskt de vitt skilda vägar punken tagit sedan den första generationen kopierade Pistols och Ramones på 70-talet. För plötsligt var den en gång så homogena beteckningen punk en starkt diversierad subkulturell rörelse, med prefix som trall, skate och street men också med beteckningar som Hard Core och Straight Edge.

Personligen hade jag inget problem med att punken populariserades under 90-talet och att DLK och Dia Psalma såväl sålde plattor i mängder som att de spelades i radio. Scenen kändes vital och spännande vare sig det var Straight Edge från norra Sverige eller de nya Oi- och skabanden runt Burning Heart. Ärevördiga Troublemakers fick också åka med på det nya punktåget.

Naturligtvis är det alltid upplagt för en diskussion om man kallar en samling med punk för "Svenska punkklassiker". För vem bestämmer vad som är en klassiker? Själv tycker jag att samlingen innehåller låtar som kan kallas klassiker. Låtar som för mig och för många andra innebär såväl nostalgi och/eller partystämning som en politisk eller känslomässig ståndpunkt. Låtar som format många till de individer de är idag.

Avslutningsvis som den lärare jag numer utger mig att vara anser jag att denna samling når upp till målen.
Betyg VG.
Uppförande -Underbart vanartigt!

Kee & The Kick

Reportage om Kee & The Kick, som nådde en andra plats i Vecko-Revyns rockbandstävling 80-talste stjärna.
Observera detta var innan Kjell "Kee Maecello" Lövbom rekryterats till bandet.
Klicka på bilden för att läsa!
27020-556


På partaj med Uffe Lundell

Skickade ett klipp till Danne Sundqvist (nedan) saxat ur VeckoRevyn och fick nedanstående svar:
(Jo, jag fick lov av Dan att publicera mailet)
 
image562
Tack som fan Jocke

Skitkul att se.

Den där festen på Bad News övergick till klassiskt Lundell-röj på restaurang Victoria.
Där kom Janne "Sahlin" Andersson och jag in och Lundell satt vid ett runt stort bord fullt med dåtidens musikskribenter o annat löst folk och oj vad det stack i ögonen på mig, Reeperbahnsångaren, som bara fick ett omnämnande då och då. Klappar på axeln. Och här satt han då, hovskalden, med hela gänget dreglandes kring sig - i en cirkel. Packad, fånig, simpel alkoholist och skribenterna sitter och lyssnar intensivt på vartenda infantilt ord som han försöker (ibland ofrivilligt också) uttala så obegripligt som möjligt. Dom spänner öronen. Dom förstår inte riktigt, men dom försöker. Dom försöker så. Detta är 1980 och han och hans band har nyligen kommit hem från England där dom har spelat in "Länge Inåt Landet" och en episk platta som gett Lundell en känsla av att han hade gjort sin egen "The River". Så mallig var han. Proppfull av självbelåtenhet!
Janne A hade precis deklarerat för Lundell att han hade för avsikt att göra militärtjänsten och sade därför upp sin plats i bandet och skulle efter avslutad tjänstgöring i det militära fortsätta med sitt eget band Japop. Det var också anledningen till att jag fick följa med på en herrans massa EMI-fester och inte Olle. Janne ville ha med mig i sitt band.
Hursomhelst. JA och jag satte oss ner vid ett bord en bit bort ifrån hovnarren efter att ha hälsat på honom och hans hov. Ganska omedelbart börjar skriftställaren hojta: Anderssoooon! Totalvägra! Anderssoooon! Slopa Lakejerna! Anderssoooon! Vägra Vapen!
Och jag lovar, han skrek HÖGT så ALLA kunde höra. Vi satt o försökte ignorera honom. Det var pinsamt.
Fånigt. Oproportionerligt! Till slut outhärdligt.
Anderssoooon! Lägg Ner Vapnen o kom o spela med mig! Med Miiiig!!!
Till slut fick jag nog och vrålade högt som fan tillbaka.
-Om du vill snacka så kom o sätt dig vid vårt bord!!!!!
Ingen annan vågade utmanade Lundell så. Janne tittade på mig med beklämd min. ...Danne... Jag hörde folk dra efter andan... Det blev tyst.
Sen frasar tyg, en stol skjuts ut. Poeten reser sig, vänder sig emot oss, börjar gå emot oss, styr stegen fram emot oss, sliter ut en stol intill mig, sätter sig, öppnar munnen, han alkoholstinkande andedräkt hettar mot kind.
-Du är som FILMJÖLK! väser han...
Jag svarar inte.
-Hörde du inte? Du är som FILMJÖLK! säger han igen...
Vad menar du med det? frågar jag.
-FILMJÖLK. Du spelar bra bas men du är inget annat än FILMJÖLK!
Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag kände mig enormt provocerad men ville inte ställa till en scen genom att hamna i knytnävsslagsmål med UL, om inte annat av respekt för min vän. Så jag knep.
Han tyckte väl att han hade kväst mig där, så han vänder sig mot Janne o återupptar sin djävla vägra-lumpen-kom-spela-med-miiig-tirad igen Jag sörplar på min öl och känner mig otroligt förolämpad men också förbannad. Här kommer den där uppblåsta typen och inte bara inkräktar på min space utan försöker också sätta sig på mig. Som om jag står lägre på nåt sätt.
Jag sitter i dom funderingarna men är inställd på att ignorera honom helt, då han plötsligt frågar mig:
-Du grabben... Vad tycker du om nya plattan, då?
Jag bara stirrade på honom. Hann inte tänka.
-Ja du... Jag tycker den är som "Ripp Rapp" fastän dubbelt så lång. Sa jag.
Och hans ögon blixtrar till. Han reser sig som skjuten ur en kanon.
Han sträcker sig emot den tunga glasvasen där några ämliga vita rosor (eller var det tulpaner) skjuter upp.
Jag duckar lätt för jag vill inte bli ihjälslagen ev en vas i huvudet, men han tar blommorna ur vasen och kastar någonstans på mig, vänder på klacken, har fått nog av Victoria, alla journalisterna, hela festen, hela EMI, sitt kompband, sina presenter, sin guldplatta, sina tavlor, sin champagne, allt - och han välter stolar på vägen, han skriker o och han stormar ut i Kunsträdgården i natten!
Gustav den III hade inte gjort en bättre sorti. Marie Antoinette kunde inte bjudit på en mer dramatisk soiréfinal.
Vilken Dekadent Rokoko-fjolla!
Så lite fick honom att falla ihop men det kunde han ha!
MVH/D S

Ny stil

Nu har Beth gett mig en moderniserad och lokalpatriotisk huvtröja.
Vad säger ni, helt otroligt snygg eller hur?!
Oi-Oi  - HÄLSINGLAND!
27020-561

Sveriges rockigaste storfamilj

27020-560
Docent Död
Dave and The Misstakes
T-Shirts

Ack ljuva nostalgi. När ska denna trio göra ett välbehövt återtåg.

Kal P Dal - Rockrevyn

27020-559
Långt reportage från VeckoRevyn om Arlövsonen, som vid tillfället stod på randen till det stora genombrottet.
"För det är raka rör öppna spjäll, var kväll"

Rock-TV

Ibland undrar man varför vissa saker aldrig förändras. Som till exempel TVs (rock)musikutbud.
Kanonprogrammet Musikbyrån lever med knappa resurser trots att det är det enda i sitt slag. Kommersiell TV ska vi inte tala om. När såg du ett välgjort musikprogram producerat av 3:an, 5:an eller ens TV4?
Och nej, Idol är en styggelse som inte hör till genren musikprogram.

Nedanstående klipp (Klicka för att få fram hela reportaget) är från en tid då jag i alla fall trodde att musiktelevisionens framtid bara kunde bli bättre. Hå-hå-ja-ja gissa om man hade fel!!!
27020-557

En intervju med Karensdag


För Karensdag spelar det ingen roll om 08:orna anser att Värmland tillhör Sveriges baksida. Bandet gör stenhård musik som sparkar Stureplanspung och skriver chosenfria texter om den vanliga människans liv. På bilden ses Smörjern & Svetsern.


Observera
- Intervjusvaren är på Skoghallsmål och ska naturligtvis läsas på detta sätt. Så för de utanför länet som knappt vet skillnaden på en Exäring och en Arvikabo: Tänk er, typ, en grinig Bengt Alsterlind utan ystert språk med lut och Skohallsrök i käften istället för kokkaffe och mandelkubb, då hamnar ni hyfsat rätt, åtminstone i södra delen av Värmland.


Nu är jag lite nyfiken. Berätta vilka är ni i Karensdag?

Vi ä ett gäng olika personer ifrån Skoghall, söder ôm Karlstad. Vi ä inte nödvändigtvis kompiser, men giller å spele å sjunge ihop. Vi har alle arbetarbakgrund å giller musik i alla fôrmer som handler ôm sånt en känner igen sej i. Vissa har spela' i andre band, å vissa har aldrig hôllt på med musik alls.

Finns det en tanke bakom Karensdag?

Jora, tanken bakom Karensdag... Dä där ä sånt en måste påminne sej själv ôm. Från början var dâ nog mest så att ja å Smörjern kände ôss jävligt nedstämde. Både han å ja hade't surt och var jävligt grinige av olika anledninger. Det var nog där ifrån musiken kom från början och efter det så flöt det på som på rullande band. Det var inte så att det skulle bli nôt stort av detta, men det visa sej att dä va många som kände som vi gjorde och hele fenomene bare växte å växte. Till slut börja t.o.m fôlk från storstan lyfte ögonbryna för va vi höll på mä. Dä va skönt å vete att dä inte bare va nötter i Karlstad.

Kan man spela samma typ av stenhård musik även om man kommer från t.ex Kil, Ekshärad eller Sunne?
Ja, för att inte tala om Stockholm.

Vesst! Alle kan spele å sjunge hård musik, bare dä ä äkta. Ja tror dä ä därför dä gått så bra för ôss. Dä ä rektige känsler vi sjunger ôm - rekti ångest alltså. Om 08:er kan spele hård musik? Ja har inte hört nôn hård musik från stockhôlmera, så dä kan ja inte svare på.

Är bruket och bruksorten underskattat som inspiration för textförfattande?

Mycket. Dä ä tydligt på så vis att vi är di ende som skriver ôm'et. Dä underskattat, men också jävligt sôrgligt. Varför vill inte fôlk skriver texter om saker som händer i verkligheta?

Vilka andra yrkeskategorier skulle kunna göra lika starka texter som Karensdag?

Vilka som helst. Så länge det finns fôlk som jobber mä't så kan en göre musik ôm'et. Ja inbiller mej inte att vi är den enda sôrtens människer där ute, även om det vore gôtt om så vore fallet. Men ja tror att fôlk ha längtat efter den musikaliske revolutionen - och nu är den här! Alle arbetere som kan spele å sjunge... Berätt' ôm ERT liv!

Hur har ni det med speltillfällen och när ska övriga delar av landet få smaka kokkaffe med skogsstjärnan och Skohallsröj?

Vi ä så jävla många i gruppen så dä ä svårt å ta spelninger. Dä kräver möe förberedelser mä all dret vi ska ha mä ôss. Vi har bare gjort två spelninger än, men mer lär det väl bli. Vi har som regel att vi inte ber ôm spelninger dock. Om nån ber ôss spele å vi tycker att det verker som en rolig å bra grej så kör vi. Våra fans är hängivne å giller inte att vi speler inför vem som helst, å dä beakter vi också givetvis. Självklart vore dä roligt å få spele utomsocknes, men så länge vi inte får nôra erbjudanden har ja svårt å föreställe mej sammanhanget.

Vilka Skoghallsförebilder har ni i Karensdag?

Bra fråga. Eldvatten, Shitdicks, Remount och Hollywood Indians är di förste ja tänker på. Men Skoghall har producerat den bäste musiken som nônsin gjorts. Tyvärr har den inte alltid slage utomsocknes.

Är det några nya låtar på gång?

Dä där är nôt vi hôller som hemligt, men ja kan avslöje en grej. Thore Skogman spela in "Tôrparvisa", Sven-Ingvars spela in "Tôrparrock" å Karensdag kommer vid näste inspelningstillfälle å spele in "Tôrpargrind".

Vad är bäst i matlådan? Strömming å mos eller fläsk å löksås.

Du tvinger mej å välje mellan dröm å dröm här Jocke. Men den strömming som ligger framför Svetsern blir inte långvarig!

Något annat att tillägga?

Tack som fan för intervjun! Alltid roligt när fôlk viser intresse av dä en gör. Vi får ta en pils på City (ex-Tasseträffen) näste gång du ä i hemtraktera!

Vårstädning - CD-R

Eftersom jag mestadels använder mig av MP3-spelare, har jag rippat de flesta av mina CD. Nu har jag även börjat rippa mina CDr:er med konserter, demos, bootlegs och brända vinyler. Och med tanke på att även en CD är ytrymmeskrävande tänkte jag göra mig av med dessa skivor.
Kvalité, längd, inspelning (ett spår eller flera spår) varierar väldigt mycket. En del skivor har jag bränt själv andra har jag fått eller bytt till mig.

Är du nyfiken på vad jag har så ladda ner en lista i RTF-format. Priset är: 60 kr för 2 cd inklusive porto. Passa därför på att köpa flera. Listan är inte komplett och jag kommer att addera fler cd allt eftersom jag rippar plattorna. 
Skivorna finns endast i ett ex så först till kvarn. Jag bränner inga extrakopior nu utan vill i första hand bli av med de som finns på listan.

Några exempel:
Traste Lindéns Kvintett - Trådlöst SR P3
Girlsmen - Trådlöst SR P3
P-Nissarna - Live på Valhalla, Falun -82
Traste & Superstararna - LP plus bonusspår
Bostonvärk - Live
Reeperbahn - Sveriges radio P3, tonkraft special
Lädernunnan - Errols, Göteborg 11 april 1985
John Lenin - demos
Stars on Mars - Hultsfredsfestivalen
Alien Beat - Akrobat, LP plus singel
Stockholms negrer - SR P3, Tonkraft
Doors - Critique Live
Cortex - Errols, Göteborg, 3/6 -80
Tampax Street - Demos+rep
Noise LP - Små röda lätta regndroppar + Bristles EP
Rubinoos - San Fransisco
Eddie & The Hot Rods - Paris jan -77
Heroes - Max´s -81
Police - Mont De Marsan -77
Professionals - Nottingham

Lista HÄR!

Maila: lingonsoda@hotmail.com

Ja, men det visste vi redan

27020-555

Det är ju det jag alltid sagt! Men, nu är det äntligen vetenskapligt bevisat:
"En studie där 250 patienter i åldrar från 4 till 16 år deltog visade att alla tillfrågade ogillade clowner. Det visade sig till och med att de äldre barnen uppfattade dem som skrämmande.

Enkäten genomfördes som ett led i arbetet med att göra sjukhusens vårdsalar för yngre patienter mer tilltalande.

- Som vuxna gör vi antaganden om vad som fungerar när det gäller barn, sade Penny Curtis, en av forskningskedarna vid universitetet, i en kommentar - och tillade:

- Vi upptäckte dock att clowner ogillas av barn världen över. Somliga uppfattade dem som ganska skrämmande och främmande."  
Från Reuters-DN

Min undran är bara. Finns det verkligen någon som inbillar sig att barn gillar clowner? Personligen vet jag ingen som uppskattar clowner, de flesta får lätt ångest av att se dem. Men som sagt nu är det vetenskapligt bevisat. Sen kan man bara hoppas på att man gör en liknande undersökning kring mimare.

Otäckt, sa Bill
Clowner, sa Bull

Fröding för en gubbgrinig D-takts generation

Jag har genom åren uttryckt en önskan om att punkband skulle sjunga på sitt modersmål. Crust, death, grind o dylikt blir så jävla mycket tuffare på stel, kantig och urförbannad svenska än på den sedvanliga klyschengelskan. Men, det finns de som går ett steg längre. Skoghallsmaglarna - Karensdag slaktar på dialekt. De gör äkta diskbänksrealism som skulle få vilken dogmafilmare som helst att skämmas för sina medelklasspekoral.
Smaka bara på titlar som: Dret på E6:an, Onger te å klättre på tak, Höststôpp, Tjockt på Bergvik, Invetering och Tôrre jävla smörgåser. Uttala dessa på riktigt Skoghallsmål då förstår du att detta är Fröding för en gubbgrinig D-takts generation.
Eller som de själva skriver:
"KARENSDAG är folklig rockmusik för en generation som inte längre tillhör Kanal 5s målgrupp. Vi sprider vårt hat mot backslicks, stureplan, tidningen Klick, Gevalia och Karlstads storstadskomplex genom äkta Skoghallsk populärmusik, med hjärtat i bruksorten och näven mot guldkusten."




Ni som fortfarande inte fattar hur bra det låter bör definitivt besöka bandets MySpacesida-HÄR! 
Den som efter en genomlyssning fortfarande tycker att punk ska framföras på engelska kan ta mig fan flytta till änglandet äller te amerka. Näjj haschatt ä va ja tykkôr ôm tåkken jävvla dret!

PS
"För er som befinner sig i närheten av Karlstad:

Som ni säkert sett så kommer KARENSDAG att lira för andra gången på Nöjesfabriken i Karlstad den 18:e januari. Det hela är en festival som kommer att generera stålar till Cancerfonden. Dyk upp, röj, drick bärs och skänk automatiskt pengar till något vettigt!

Spelningen kommer att filmas för den DVD som vi planerar att släppa någon gång till våren. Dyk upp och bli förevigade tillsammans med skoghalls finaste! Vi kommer även försöka trycka ett begränsat antal t-shirts som kommer säljas för en jämn hundring. Kaffe ingår givetvis i kvällens arrangemang. Fikabröd får ni ta med själva.Karensdag kliver på scenen runt 00:00.  Ta med blåställ, lössnus och en kruka lut - så åker vi sen!"


What a dick!

"Den tyska barnboken "Winter-Wimmelbuch" av Susanne Berner har sålts i femton länder utan problem.

Men nu ska boken säljas till USA. Och då måste den millimeterstora penisen på en staty retuscheras bort. Teckningen kan väcka anstöt bland pryda jänkare, har det amerikanska förlaget slagit fast." Berättar Aftonbladet
Nu är dock problemet löst. Det amerikanska förlaget har själva gjort en mer barnvänligare och mindre anstötlig version av bilden. Se nedan:

27020-554
Never mind the American Wankers,
here´s a real Sex Pistol for you!


Jag är en grekisk GUD!

Jo, så är det Bacchus och Saturnus (han som äter barn) det är jag.
Dessa bilder gjorde jag när sjuorna hade temaarbete antiken. Tanken var att alla skulle kunna få känna på hur det är att vara GUD. Nu fanns inte tiden till detta så det bara jag som fick leka GUD.

image552

image553

Zombie 2

Det slog mig först efteråt att jag kunde valt en "musikrubrik" istället.
"Så som en Zombie" - Attacks gamla dänga från plattan vampyrrock.
Någon som minns den?

Jo, Rokys "I walked with a zombie" är fin den också. Eller Misfits "Ghouls night out", kanske "zombie creeping flesh" med Peter & the test tube babies. Med flera, med flera.

Jag en zombie!

Rubriken antyder inte att jag känner mig som en zombie trots vintermörker och kyla. Eller ens på grund av sömnbrist. Nepp, jag gillar mitt jobb och i morgon ska jag köra elevens val tillsammans med en annan lärare som håller i foto. Jag ska inspirera och tipsa om hur man kan leka med bilder. Det blir i Gimp, men det funkar så som Photoshop...ja, det funkar hur som helst och är gratis.
Jag gjorde hur som helst en zobiefiering av mig själv och hoppas att detta exempel ska göra några intresserade att bli zombies.
Så här blev resultatet.:

image551

Gubbgrinig igen

Nya inlägg av den gubbgrinige Farbror Punk HÄR!

Detta händer musikåret 2008

I dagens spanarna, jo, de finns fortfarande fast i P1, Sveriges bästa kanal, konstaterar Johan Hakelius att det som igår var folkligt har bytt plats med det exklusiva. Alltså: Barndommens billiga skolmatsalstorsk har bytts ut mot den tidigare så exklusiva laxen. Att vinet som förr var lite fint och exklusivt blir billigare och billigare medan den folkliga starkbiran blir allt dyrare och exklusivare. Även snus är snart så dyrt att bara börsnissar och moderater har råd att trycka upp en prilla under läppen.

Kontentan av Hakelius spaning var att de välbärgade i framtiden satt hemma i sin Djursholmsvilla i nätrbrynja och drack öl & mumsade på torsk. Vanliga arbetare fick nöja sig med vin och lax - typ.
Men...
Det som slog mig var att det i musikbranchen skett en dylik rockad. Ett ny-gammalt exempel är Kent. Jo, det sägs att de är indie (oberoende och informellt också ämnade åt en mer exklusiv skara). Faktum är ändock att Kent är Sveriges största band, knappast exklusivt. Den brittiska motsvarigheten stavas; R-a-d-i-o-h-e-a-d.
Men däremot sopade Salem Al Fakir, som ändå har ansetts som en musikaliskt smal artist, hem storslam på årets grammisgala. Bland Salens förebilder märks Stevie Wonder och Supertramp, knappast några kultsnubbar eller kreddpellar unan mer "folkliga favoriter". Stevie har också genom "I just called to say I love you" placerat sig på listan av låtar vi älskar att hata.

Ovsntående exepel hänger samman med förra inlägget att 2007 gjorde all musik "laglig" att lyssna till. För om jag ska fösöka mig på att leka spanare då blir min profetsia att de folkliga artisterna kommer att byta plats med de kreddiga. Något som redan håller på att ske. För om man jämför gårdagens Mats Olsson/Erik Hörfeldt och J-O Andersson med de som idag jobbar som pop/musikjournalist på våra kvällstidningar är det knappast "the up and coming" man skriver om. Nä, det är spaltmil om schlager- och idolartister. Och visst hittar man även små notiser, men det är alltid om band som Stones, Kiss, Iron Maiden och Bruce Springsteen. Alla rätt folkkära på sitt sätt. Detta medan folket letar sig ut till bloggar och Myspace för att suga i sig nya och intressanta artister.

Med andra ord kommer 2008 att präglas av att artister som Vikingarna, Rapshody in Rock, Kenny G (Ja, en av världens största och mest tråkiga artister) tillsammans med alla plattor med Michael Bolton kommer att vara det kreddigaste som finns. Musikkritiker kommer att försöka överträffa varandra med citat som: Redan som liten tyckte jag Tomas Ledin var fräckare än Clash. Folket däremot kommer att sjunka allt djupare i bloggarna för att hitta just sitt eget band att följa, inom nya genrer som Post-grime, ny-retro-trance, new-post-nu-metal-thrash, nu-retro-post-78-powerpop mfl. 
Detta kommer att fortgå tills Carola ånyo släpper en fekaliefylld skiva, som stinker så, att alla vaknar ur transen och ordningen återställs.
Välkommen till 2008


2007 året då all musik var rätt?


image548

Jag har läst åtminstone två årskrönikor som sammanfattar 2007 med året då det "blev musikaliskt lagligt" att gilla allt. Åtminstone var Toto och Phil Collins helt rätt enligt krönikörerna.
Jag kan inte låta bli att fundera kring detta påstådda fenomen.
 " Man kan se det som att de gamla hierarkierna blir svårare att upprätthålla i en tid när precis all musik finns tillgänglig för alla, från alla genrer, länder och tidsepoker, bara några musklick bort - och med mycket av den tidigare kulturella kontexten raderad, i en sorts ny jämlikhet. Vilket har lett till att folk börjar lyssna på fler sorters saker, och att allt fler letar sig fram till en musikmix som inte liknar någon annans." Skriver DN:s Nils Hansson.
Visst är det förvisso så att nästan all musik som skapats sedan rockens födelse finns tillgänglig på nätet via specialinriktade bloggar, fildelningssystem eller i streamad form som på YouTube eller MySpace. Så för den som vill är det lika lätt att snabbt hitta tung krautrock, japansk noise, sydamerikansk 80-talspunk som indonesisk black metal, obsyra garageband från 60-talet, hästjazz eller topplista.

Men vad jag ändå inte kommer från: Är detta på allvar? Är det inte bara en förlängning av fenomenet "guilty pleasures". En trend där man nu likt sina nämaste polare bekänner att man gillar "fulpop" samtidigt som man blandar med musik med större hippfaktor. Lite för att visa att man som det heter på svenska är: wild & crazy. Och att krönikörerna bara observerat den här trenden från sitt "Stockolmsperspektiv". För i varje liten håla eller mellanstor stad har aldrig populärmusik varit fel. Vikingarna är lika rätt som Eddie Meduza, Idolartisterna, schlager och Trackslistan. Att man där dessutom vågar vara stockkonservativ och bara gilla rockabilly, hårdrock, progg, punk eller Tomas Ledin från år till år är antagligen också ett bevis på att den nya musikaliska friheten är bara ännu en trend.

image549

Å andra sidan skulle ingen bli gladare än jag om det verkligen är så, att inget längre är fel. Mest för att jag själv gillar mycket som smakpolisen tycker är fel. Fast... nu är det ändock så att jag själv sällar mig till smakpolisernas skara. För jag kan inte, hur mycket jag än vill, vara så vidsynt att jag tycker det är ok att gilla Carola, Christer Sjögren, Toto eller Stings soloplattor. Och då är jag ändå en person som gillar Stryper, Jim Steinmanproduktioner, Peter LeMarc, Blink 182 samt Michael Boltons hårdrockplattor för att nämna några. Yttermera har jag till och med försvarat Tomas Ledins musik när han beskyllts för att vara borgelig rock, gubbvaskern har ju sina rötter i arbetarklassen och var på sin debutplatta en långhåring, vapenvägrande singer songwriter. F ö är även "Knivhuggarrock" en låt som knäcker!

image550

Finns det då en konklusion i mitt tangentbordspladdrande, undrar såklart vän av ordning.
Nej, det hela är fortfarande en undran en fundering från min sida. Fast samtidigt en uppmaning till er att delge mig er syn på saken. Var 2007 ett år då all musik plötsligt var inne och helt rätt. Eller är det hela bara en trend observerat på stamhaket bland Stockholms kulturkoftor och (s)tyckar-marodörer?
Säg din mening!


2008

Dags att blicka framåt snart en vecka in i det nya året.
Detta är ju en kulturblogg och ni som läser är såklart nyfikna på vad ni kan vänta av 2008 inom det retrokulturella området. Just nu sitter jag och försöker uppdatera Punktjafs. Tanken är att försöka få ut en del jag haft liggande och att försöka fixa städerna Norrköping respektive Köping. Jag har gett Ibban en bunt frågor ang Snagg och Fuckin Garlics så nu väntar jag bara på svar. Jag har även fått tips och hjälp av Micke Philblad, så med lite tur kan det bli något om Queen Bitch också. När det gäller Norrköping är det i stort sett bara Åskådarna som jag saknar helt information om. Och när vi ändå är inne på Norrköping så har jag hittat två reportage om vinnarna av Vecko-Revyns tävling - 80-talets stjärna - popbandet Spader Ess. Vilka jag ämnar att publicera här på bloggen. Också tvåan i tävlingen Kee & The Kick har lyckats gräva fram två reportage om. Dessa kommer också att läggas ut här på bloggen.
När det gäller Köping har jag redan täckt in Protectors och då grunden till det bandet ligger i trojkan Disgust, The Wall och Catch 22 tror jag mig kunna få fakta om dessa band också. Har i alla fall mailat Robert "Toby" Sjöö för mer info om Disgust & Catch 22, vi får se om han svarar. Svarar gör tyvärr inte Per Granberg och jag hatar att tjata. Därför har jag just nu minimalt med fakta kring N.O.S och Zynthslakt. I fallet The Past däremot har jag däremot fått en historik från Linus. Vad jag saknar fortfarande är fakta om Nasty Natives, ni som vet något om dem. Hör av er. 

27020-547

Jag har även mailat frågor till Ulla i Sporten e död och hoppas nu att hon tar sig tid att svara. Ska också dra iväg ett gäng frågor till Putte i Kallsvett.  Förutom detta har jag intervjuat Johan Krok om Mörbyligan, rotat fram lite om Menlöst och Endless Night. Samt scannat in ett tiotal Vimmelreportage från Vecko-Revyn. Och från samma tidning har jag hämtat artiklar om Fiendens Musik & Kai Martin & Stick.
27020-546

Eftersom den svenska punken fyller trettio år hoppas jag att fler gamla punkstötar hör av sig och vill berätta om sina gamla punkband. Jag har sagt det förr alla band är av intresse så länge det är inom tidsramen 77-82 (kan rucka lite på 82 om grunden för bandet ligger inom detta år) och så länge det är band som inspirerats av punken/nya vågen. Må, det sen vara punk, pop, ska, mods, industri, synth, depp eller annat. Uppmaningen är ändå: HÖR AV ER:
lingonsoda@hotmail.com
Punktjafs är nu inne på sitt 12:e år och jag hoppas fortfarande med hjälp av sonen kunna skapa en mer databas-aktig sida. För just nu tar det en evinnerlig tid att skapa nya HTML-sidor och tid lär jag knappast få mer av när familjen utökas. För jag håller fortfarande fast vid drömmen om att en dag ska Punktjafs implementeras i Rockarkivets databas en databas som i mina drömmar är tillgänglig för alla och som en fullständig multimedia upplevelse. Fakta, bilder, musik, rörliga bilder och utskriftsmöjlighet av fanzines och flyers. Fast med en kulturfientlig regering vid makten som anser att kultur ska klara sig på marknadskapitalistiska villkor och att inte staten (det vill säga vi skattebetalare) ska bidra till att föra ut kulturen till folket, gör att jag har svårt att se den drömmen realiserad. 
Men drömma måste man annars skulle jag inte fortsätta med att jobba för er.
Kärlek och Uppror - Kultur och Solidaritet! 

Penkingpunken - hjälp till

27020-545

UPPDATERAT:
Jag har fått kontakt med Ibban.

Jag gör ett nytt försök. Jag hade tänkt kunna lägga ut fakta och bilder om och kring punken i Norrköping på Punktjafs. Men jag behöver hjälp. Jocke och Ibban är två personer som jag vill hör av sig. Ni andra är såklart välkomna att hjälpa till. De band jag tänkt inkludera (dvs de jag känner till) är Fucking Garlics, Snagg, Åskådarna, 23 Till, Peking SS och Aggressiva Kostymer. Andra förslag kanske Queen Bitch?
Kom igen hjälp till. Sitter just nu och försöker uppdatera Punktjafs.
lingonsoda@hotmail.com

Vecko-Revyns vimmelnostalgi

Mer vimmelbilder från klassiska Veco-Revyn. Nedan från Nr28 -80. Från året då Pugh hittade tillbaks till rocken och här rockade fett på Roxy, innan han drog på Folkparksturné. (Såg honom i Hagfors Folkets Park samma sommar) . Klicka för större bild.
image543



 Ett klipp från december samma år. Nationalteaterns Rockorkester gör sin sista (ja, det var tänkt så) spelning på Glädjehuset. Förband - Mörbyligan. Klicka för större bild.
image544