Dags för Per Gessle att sammanställa - Svenska powerpoppärlor 78-83
Jag har alltid hävdat, åtminstone för mina musikintresserade vänner. Att Per Gessle borde ta sitt moraliska ansvar och visa hur mycket han verkligen älskar power pop (Gessle har genom åren pratat om influenser som The Records och Dwight Twilly bland annat), genom att ge ut en en box engelsk respektive amerikansk power pop.
Nu har dock det mesta trots allt kommit på cd. Men vad som är värt att notera är att de bästa samlingarna är bootlegs (fan-samlingar) som ”Shake some action” och ”Metrojets-serierna”.
Så kanske kunde Per göra något för den svenska popvågen, som han en gång var med och ”skapade”, istället. Han borde naturligtvis sammanställa en hel svensk powerpop-samling. Inte nödvändigtvis en box, men väl en dubbel-cd, med en väl tilltagen booklet om banden och perioden.
För den svenska popvågen var en kort men intensiv period som i sina bästa stunder innehöll glimrande melodier i små två minuters epos. De flesta banden sjöng såklart på svenska men engelskasjungande undantag fanns naturligtvis. Grupper som Mops, Vertex, Date-X, Travolta Kids, Kommisarie Roy, Johnny & dom andra, Studio Sex mfl, kanske inte kallade sig popband då det begav sig, men de gjorde ändå en räcka fina poplåtar som borde få popälskare att gå i spinn. Dessa tillsammans med mer kända grupper som Hansa Band, Heartbreak, Beauty och Dave and the mistakes skulle ha sin givna plats på Svenska powerpoppärlor 78-83.
Listan på mina personliga favoriter kan göras lång men några exempel är Hangover – Goodbye, Protectors – Teenerama twist, Nattkräm – Romantiska pojkar, Easy Action – Om jag vore kung, Interpol – En iskall tysnad, Spader Ess – Livet som en lek och Reeperbahns helt fantastiska outgivna demo – Life is dull. Inte heller att förglömma sommarhiten som kom av sig på grund av skivbolagssjabbel: Rude Kids cover på Palasides Park – När sommaren hittat till stan.
Samtidigt får man inte glömma Pinballs, Transmission, Mandarines, Pal Ritz and the Picolos, The Radio, Badboll, Kee & The Kick, 2760 mfl..
Det sorgliga i sammanhanget är att den svenska popvågen, tillsammans med Garagevågen (i mitten av 80-talet) inte på något sätt dokumenterats, såsom exempelvis punken. Inte heller har musiken återutgetts på cd. Med undantaget för egna återugivingar som i fallet med Heartbreak.
Så Per, det är möjligt att det inte blir en ekonomisk dundersuccé. Men å andra sidan kommer du att göra en kulturgärning och det måste väl vara värt mycket mer.
Nu har dock det mesta trots allt kommit på cd. Men vad som är värt att notera är att de bästa samlingarna är bootlegs (fan-samlingar) som ”Shake some action” och ”Metrojets-serierna”.
Så kanske kunde Per göra något för den svenska popvågen, som han en gång var med och ”skapade”, istället. Han borde naturligtvis sammanställa en hel svensk powerpop-samling. Inte nödvändigtvis en box, men väl en dubbel-cd, med en väl tilltagen booklet om banden och perioden.
För den svenska popvågen var en kort men intensiv period som i sina bästa stunder innehöll glimrande melodier i små två minuters epos. De flesta banden sjöng såklart på svenska men engelskasjungande undantag fanns naturligtvis. Grupper som Mops, Vertex, Date-X, Travolta Kids, Kommisarie Roy, Johnny & dom andra, Studio Sex mfl, kanske inte kallade sig popband då det begav sig, men de gjorde ändå en räcka fina poplåtar som borde få popälskare att gå i spinn. Dessa tillsammans med mer kända grupper som Hansa Band, Heartbreak, Beauty och Dave and the mistakes skulle ha sin givna plats på Svenska powerpoppärlor 78-83.
Listan på mina personliga favoriter kan göras lång men några exempel är Hangover – Goodbye, Protectors – Teenerama twist, Nattkräm – Romantiska pojkar, Easy Action – Om jag vore kung, Interpol – En iskall tysnad, Spader Ess – Livet som en lek och Reeperbahns helt fantastiska outgivna demo – Life is dull. Inte heller att förglömma sommarhiten som kom av sig på grund av skivbolagssjabbel: Rude Kids cover på Palasides Park – När sommaren hittat till stan.
Samtidigt får man inte glömma Pinballs, Transmission, Mandarines, Pal Ritz and the Picolos, The Radio, Badboll, Kee & The Kick, 2760 mfl..
Det sorgliga i sammanhanget är att den svenska popvågen, tillsammans med Garagevågen (i mitten av 80-talet) inte på något sätt dokumenterats, såsom exempelvis punken. Inte heller har musiken återutgetts på cd. Med undantaget för egna återugivingar som i fallet med Heartbreak.
Så Per, det är möjligt att det inte blir en ekonomisk dundersuccé. Men å andra sidan kommer du att göra en kulturgärning och det måste väl vara värt mycket mer.
Kommentarer
Trackback