Dags igen - säg hej

Ja i takt med att antalet besökare på bloggen ökar, tycker inte det var så länge sedan det var typ ett snitt på 30 om dagen, blir jag nyfiken på vilka de nya är. Ni "stammisar" känner jag till i lite olika utsträckning. Men ni som gör att det numer är 1000 punks (kulturkoftor kanske..) varje vecka ge er nu till känna berätta varför ni kikar på just min kulturblogg. För jag har ju inte längre några ilskna utfall på den här bloggen, den gnälliga Farbror bor som ni vet på ett annat ställe där han får skälla över borgarpack och andra mänskligt formade fekalier som skänker tillvaron en genomträngande doft av skit.

Berätta om det är musiken, nostalgin eller något annat som får er att glutta runt på min blogg. Tala även om vad du tycker om själva innehållet, som det är nu och som det var förr. För tanken med "kulturbloggandet" är att det ska vara ett komplement till Punktjafs för mig. Här kan jag ta ut svängarna med musiken. Här kan det handla om pop, punk, metal, glam eller annat som tilltalar min smak. En smak som är diverserad tack vare just punken, för utan den som ögonöppnare hade jag nog haft en mer homogen och konservativare smak. Men tack vare punkens spretighet och dess rötter kan jag idag glädjas åt ett veritabelt smörgåsbord av underbar musik.

Men för fan.. ta och skriv nu. Kommentarerna är det miljövänliga bränslet för bloggen.

Vicious Visions a true testimony - an interview with Mr Boo

If you are an avid collector of rare European 7" punk rock, then you probably recognize the name Vicious Visions and the song "I beat you". Very little is written about the band which has led to an almost mythic status for this Swedish punk band hailing from the same town as pop composer and Roxette member Per Gessle.

I got hold of cult figure and founding member Mr Boo - BoAndersKarlsson via the Swedish punk site - Punktipset.se

So Bo tell me, how did your interest in music start?
-I was born the very same hour Elvis Presley came on the air for the very first time -It's all right, my mama. I formed my first band in 64 - The Dogs - brutal punk with oil barrels as drums - lyrics like - Bah, bah, bah Ooh, ooh, ooh. Was bullied and beaten in school for digging Stones instead of Beatles.

Your first encounter with punk?
-Well, it was not the first contact, but witnessing The Sex Pistols at Östra Stranden was a straight mind-blower for me. The level of energy that the Pistols, tight, hungry and eager for action, delivered......!!!

What made punk so appealing to you?
-Suddenly there was a new outlet for what you really felt in the face of a monolithic world, wrong from beginning to end and impossible to change. Feelings like disappointment, anger, frustration and hate. Punk actually came as quite a surprise that this was possible inside such a pretty banal media as rock music.

So this newfound outlet led to the formation of Vicious Visions?
-Well I ran into the vocalist, No, in the street by accident. Can't remember what town it was. Anyway. We recorded the sounds from Hötorgshallens pinballhall. We were fans of Miles Davis What'd I say and Agartha. And punk was just one of our influences. We played the streets - just vocals and acoustic guitar and a small battery amp on full feedback. Our set was made up of Sex Pistols songs and "Things we don't like" - the first tune Vicious Visions ever wrote.
We played days and nites outside the departure hall at Kastrup airport so there and then - we decided to start a band.

OK, so how was the local scene back then?
- Do you mean Halmstad? Fuck! Ha-ha. We set up "Free Republic of Bongonesia" in a flat at Kaptensgatan down at the centralstation and commuted between there and the studio at Pusterviksgatan at Järntorget. We picked up the drummer Nisse Noise and the guitarist X.etc.
Then it was off to Berlin. We wanted to tear the wall down, as our first li'l achievement.

What about gigs. Any found memories?
-The best gigs we did music wise must've been the two nites at the Zebra porn club. That gig is actually on tape and the only recorded live gig I know of. But on the other end of the spectrum, I mean chaos and destruction wise; we did a gig on the back of a truck in Kreuzberg. Lots and lots of people, every one of them bored to death by some shitty local band playing bloody awful versions of Iggy Pop songs. When we went on they told us we only got 10 minutes till they would switch the power off.
- Tune the bass with your teeth, Nisse Noise said to me, and when I looked up I was staring straight into a pussy 10 cm from my face. Yeah, two naked girls suddenly appeared on stage from nowhere and started to put their clothes on - straight into the first song - bam! Massive pogoing. Five songs in totally frenzy. And when the power went off I could hear the crowd go - No Hell No - No Hell No.
I chucked myself right out. Pretty intense 10 minutes. Somehow we made it bleeding back to Kukuck. It hurts playing punk rock. Next morning Krona came in with the pay we didn't expect and the news that we were booked for the whole week-end at the coolest club, which name I can't recall right now. (Krona was an important person in Vicious Visions, deeply misunderstood with a heart of gold. I'm sad to tell you he died last year). The cash from the gig covered breakie and beer for our little entourage 15-20 people on a lawn in front of Checkpoint Charlie. But, in that moment one of the band members decided to call it a day and went home to play with a kiddiepopband, what a fucking wanker. No one named, no one forgotten - asshole.
We did other chaos&destruction gigs - Bastionen - before Berlin - Hötorgets pinball hall - deafening racket over the PA - my acoustic with contact mikes - flanger, big muff - most of "never mind" "Things we don't like" "No Fun" in like 10-12 minutes. They all hated us.
Don't mention Sprängkullen. And Kukuck! My, my, with German singer and German drummer. That was some chaosgood fun!

The recording - which became the much, sought after piece of vinyl "I Beat you".
- It proved just impossible to find musicians that not only stood up to that lifestyle but also were able to play what I and No wanted. The music industry wasn't interested. Therefore you could say Vicious Visions imploded. We played music for a while. I wrote, recorded, financed and played all the instruments on I Beat You. It's our last recording and our testament. A legacy for some I gathered.
How do you feel about all this sudden interest in Vicious Visions a band, which broke up more than a quarter of a decade ago?
- Might be some weird justice in this world after all.
So can we expect any more releases from Vicious Vision? New pressings of the original demo maybe?
- Well, the interest is not so sudden. Every year or so ever since the split some company's showed interest in releasing the old stuff but when they find that my arse ain't moving for free they kinda loose interest. There are offers now and I reckon there will be in the future. I don't know, I can't be much bothered. Bad for the people that likes the stuff. Good for the bootleggers and the record collectors. That's why I made a MySpace profile so people can hear it. I'll put up more stuff when I've time and feel like it.
Vicious Visions at MySpace - Click here!
But any new release depends on a serious bidder.

In the 80´s punk was quite political, I mean anarcho-punk like Crass and so on. Bo tell me, did Vicious Visions have an political agenda?
-Political... Well. No. It was more like pushing a attitude ;- I rather die than taking any crap from any fucking A!!
Like expressing a craving and a longing for freedom.
In Berlin we all lived in KUKUCK (kunst unt kultur centrum Kreuzberg, one of the biggest and most famous squats in Berlin at the time) Good fun and great friends with the BZ people.
Squatting is a good hobby. More people should do it.
Punk 30 years on. Is punk still something that is relevant and needed in 2007?
- Every day new li'l punks coming up like disgusting li'l fungi. I think it's got something to do with society being a cunt and there's fuck all to do about it.
The best thing about Vicious Visions?
-I guess it's I Beat You, good drive, good aggro. I still like it.
And the worst thing about Vicious Visions?
-That we were aborted before we reached our creative peak.

Mr Boo The Foot smoke - Berlin -81

And what about Mr Boo?

-Naturally the character Mr Boo died with the band Vicious Visions. Nobody can stop the time. I am 53 now and I sit and remember this. I got bored with playing music and stopped ages ago. At the moment I'm writing the lyrics for a new band called TheHolyTrip. - Click here!

Any final words?
-Yeah. Sometimes I hear people talking about the myth of Vicious Visions. Just remember :- I ain't no fucking pop star, if there's a myth I'll be happy to pop it.


När jag loggade in på mitt webhotell idag för att kolla antalet besökare på Punktjafs fick jag se att jag numer har exakt 2007 meg på Punktjafs.com. Lite lustigt må jag säga. Det som är mindre lustigt är att nu har jag fyllt min kvot. Och kan därmed inte husera några nya mp3:or eller videor innan jag plockat bort några äldre.

Vad jag med all sannolikhet kommer att göra är att ta bort de svenska powerpop-pärlorna samt lite annat. Jag får helt enkelt gå igenom det material som finns på Punktjafs. Lite roligt är det ändå att jag lyckats fylla 2 gig med kulturrelaterat material.
Så passa nu på innan det försvinner för att ge plats åt ny-gammal kultur.

Nostalgi - Köpingspunk

Redan i begynnelsen nådde punken ut till landsbygden. Och som alltid fanns några entusiastiska själar som gick från stereon till replokalen. Dessa pionjärer var sällan de som släppte skivor och i punkens historiebok blev de mest en "kultig parentes". Men de var viktiga som inspirationskällor för kommande punkband.

Köpings första punkband hette Disgust och efter att medlemmarna i det som sedan skulle bli The Past hade sett dem insåg de med både besvikelse och insikt att det där med att spela punk inte var så märkvärdigt. Det kunde de säkert göra bättre själva.

Disgust slogs senare ihop med The Wall samt Catch 22 och blev därmed The Protectors. Ett band som både släppte skivor och nådde utanför hemkommunen. The Pasts replokal (föräldrarnas garage) blev ett tillhåll för punkintresserade ungar och fick många att starta sitt eget band. Och det var i The Past rep-garage som Köpings mest kända punkband Charta 77 startade.

Men här lite nostalgi i form av
The Wall - Lumpen kallar och Disgust - Egna lagar inspelade på nedanstående gala - Köpings Folkets Hus 29 Dec 79.
Klicka på klippet för förstoring



Nostalgi - 14-årslandet

Någon påpekade att 14-årslandet var en viktig mediehändelse för svensk punk. Så här kommer klippet från TV-Expressen. Och tyvärr har jag inte sett filmen sedan det begav sig. Så SVT, kanske läge att pynta Staffan för en repris som en del i punkens 30-års jubileum.
Klicka på bilden för förstoring.


En bild på en av "kändisarna"  från 14-årslandet hämtad från VeckoRevyn.
Grassman med polare.

Punknostalgi - Lustans Lakejer

Tack vare Facebook och den eminenta gruppen MUSIKVERKET -Götgatan, har jag den stora glädjen att delge er lite skön punknostalgi i form av Lustans Lakejer. Bilderna kommer från Ann Duroj och musiken från den gamle Snarklangaren Patrik Nilsson. Kolla även in Patriks sida för Snarklangarna senare -FDS



Och så här lät deras demo - Streber.

Jan O`Boogie - 50år

Idag fyller Eskilstunalegendaren Jan O`Boogie 50 år. 1974 bildade han tillsammans med Peter Fatale, bröderna Tommy och Håkan Persson bandet Inferno. I slutet av 1975 sprack dock Inferno och Janne, Tommy samt Håkan började spela psych-rock inspirerade av engelska Hawkwind i bandet  Mushroom. Som f ö gjorde inspelningar som borde intressera japanska samlare av denna musikaliska genre.

O`Boogie och Fatale på konstrunda

1976 upptäckte Janne Ramones debut-LP, något som innebar starten för Heartbreak Hotel. Ovilja hos skivbolaget Sonet att släppa bandets debut-LP - "Musik för brustna hjärtan", trots en smärre "hit" med singeln - "Ride in the city", fick Janne att tröttna på rockbranchen och han hoppade av Heartbreak Hotel. Senare bildade han sitt eget Jan O`Boogie Band.
27020-476     27020-477

Och idag 17 november fyller alltså Jan O`Boogie ett halvt sekel. Detta firar jag med att här lägga ut en trojka O`Boogie kompositioner.
Suicide Night
Jag e Boogie - Jannes egen programförklaring
Ride in the city

Här kan du dessutom ladda ner video med Heartbreak Hotel - live i Eskilstunas Folkets Park från 1977. Filmat av Mats Lantz på Super-8 med ljud. Heartbreak Hotel - Video.

O`Boogie och Fatale

I morgon smäller det!

Kära vänner. I morgon når året sin maximala höjdpunkt, då släpps Blossa -07.
Själv slutar jag jobbet lagom till lunch. Sen blir det hemresa till Bollnäs. Dammsuga lägenheten, baka lite gott tilltuggsbröd och sen sätta sig och lagom till Spanarna i P1 avsmaka årets glöggnyheter. Kan det bli bättre än så?

Här en bild på 2005 läckraste kvartett. Grrrrr!!!!


Mandarines (EMI EP) (jupp, klicka på länken för att ladda hem skivan)
Vad skönt att alla svenska band inte är harmlösa punks eller hårdrocksband som är fem år för sent ute. Det här är en EP som porlar av det som kännetecknar bra popmusik.
Låter med melodi, mening, drag och Basse Wickmans Rickenbacker, "Trust you" hade kunnat vara Ramones. "You´re tellning lies" är en fantastisk poplåt med rätt känsla och oskuldsfull sång av Jan Andersson. Har allt man kan kräva.
Expressen..M Olsson


Janne Andersson Pop "Min bäste vän/Allt jag vill" (EMI)
Janne kan det där med melodier och trots att ljudet städats i studion så låter bandet rätt. Men skivbolaget borde låta honom sjunga texterna på engelska så vi slapp de värsta svensktoppsbanaliteterna.


Här ett par flyers från Andy.
Var du där? I så fall gör ett inlägg.
Klicka på bilden för förstoring.

27020-472  27020-473

Slem från Karlskrona

Fler nostalgiska bilder från Jimmy.
Här Slem från Karlskrona. (-82)
Klicka på bilden för förstoring.


Pelle Lidell, trummis i Alien Beat 1980. Foto: Björn Sveding
Pelle Lidell, trummis i Alien Beat 1980. Foto: Björn Sveding Konsten att våga vara sig själv

P1 lördagen den 27 oktober kl. 14.03, 3/11 kl. 20.03 och 12/11 kl. 00.05

Året är 1980 och punken har kommit för att stanna. Kreativiteten blommar och med namn som Svensk ost, Grisen skriker, Attack och Alien Beat skapas musik långt från diskotekens lättsmälta rytmer.

Pelle spelar trummor i bandet Alien Beat.
Innan punken bröt ut var han popsnöre, en trogen diskoteksbesökare som la ner stor möda på att föra sig och klä sig efter den senaste trenden.

Nu är den tiden förbi.

Under några månader följer jag Pelle och de andra medlemmarna i Alien Beat.
För dem betyder musiken allt.
Pelle bor i en förort utanför Stockholm. Han visar mig runt och berättar om saknaden efter sin pappa som dog för några år sedan.  När vi ses är Pelle sjutton och ett halvt och yngst i bandet. Trots det vet han redan vad han vill ägna sitt liv åt.

Så hur gick det med drömmarna ?
I slutet av programmet kan ni höra honom själv berätta.
En dokumentär av Susanne Bjökman.

Gå in på 30-dagarsarkivet och Lyssna -


Fick lite härligt nostalgiska 80-tals bilder från Jimmy i Nässjö.
Håll tillgodo.
Jimmy själv.

Nyx Negativ
Nyx Negativ

Nedan lite blandat från Karlshamnsfestivalen -82




Wattie intervjuas

Läget - en uppdatering

Ni som läser bloggen har säkert märkt att jag inte bloggar varje dag och ibland inte mer än nån gång i veckan. Och lite med anledning av Sörlings beslut att lägga ner sin fina Södrapromenaden-blogg, tänkte jag förklara läget.

Jag har fått lärarjobb i Edsbyn där jag återfinns på sjuornas arbetslag. Detta innebär pendling med buss. Uppstigning 06.00 återkomst 16.45. Och som ny inom läraryrket är hjärnan lite ockuperad av arbetet och dess för och nackdelar. Något som hämmar lite av den bloggfrenesi som kan infinna sig när man har lite långtråkigt.

Jag har heller inte orkat ta mig an Punktjafs och/eller de andra sajterna jag driver. Dock måste jag tillstå att jag har lite lust att både jobba med NT-sidan och med Punktjafs, jo, jag vill täcka upp Norrköpingspunken och Köpingspunken. Därtill har jag även kastat ut förfrågningar om att få lite hjälp med några band, men tyvärr inte fått någon respons. Och eftersom jag avskyr att tjata på folk så lär dessa band förbli "odokumenterade" i ett vidare perspektiv. Då tänker jag på Svenskt Rockarkiv där jag arbetar med att dokumentera den tidiga svenska punken.

Men, jag tänker inte sluta blogga. Ingen väg! Som man säger på engelska. 11 år av envetet och ibland jävligt trögt arbete med Punktjafs har gjort mig segare än en gammal fjällbjörk. Med andra ord, fortsätter jag i härligt ojämn men stadigt takt, lite så som Mantas, Chris Witchunter eller Happy trummar, att skriva, bjussa på pressklipp, musik och annat kulturellt tjafs. Jag gör även mina Gubbgriniga utfall på min andra blogg.
Fortsätt kommentera.
Kärlek, solidaritet och varm glögg - kamrater!

Fem viktiga mediehändelser i svensk punkhistoria

I senaste numret av tidningen Fokus har jag skrivit om de, som jag anser, fem viktigaste mediehändelserna i svensk punkhistoria. Alla kanske inte håller med om de val jag gjort, men att händelserna inte saknar betydelse lär det knappast råda någon tvekan om för oss som var med då det begav sig -76 - 79.
Ni som läser kanske har andra mediehändelser som era referenspunkter.
Gör gärna ett inlägg och berätta.


Discorama - sommaren -76, SR. Startskottet.
Vad få vet är att "Mr Tracks" - Kaj Kindvall var den att spela Ramones klassiska debutplatta i radio. Två minuter "Listen to my heart" signalerade till frustrerade tonåringar att här var något nytt var på gång.

Tonkraft - Långholmsparken 21 juni -78, SR.
Skabb, Ebba Grön och Reeperbahn.
Den svenska punken hade så sakta börjat röra på sig, men det skulle ännu dröja några månader innan Skabb och Ebba Grön skivdebuterade. Genom Sveriges Radios försyn kunde nu hela landet plötsligt höra punk på svenska under 55 intensiva minuter.

"Punk som en spark i anus på varenda kotte", SVT 18 augusti -78. Stig Larsson, Darek Hodor och Lennart Peters punkfilm.
Tack vare Stig Larsson visualiserades i ett slag den svenska punken. Stockholmsprofiler som Chris Ros, Kim Rocker, Thåström, Mertsi Zane, Spiv Åland och Totte Dellert fick tittaren att inse att punken ingalunda var en sammanhållen och homogen rörelse utan snarare lika spretig som punkarnas frisyrer.

Söndagsexpressen 27 augusti -78. Punk - den galna modevågen som blev nya musikrörelsen.
Första stora tidningsreportaget om svensk punk, med Cathy and the Heat i fyrfärg på omslaget. Det var på hösten -78 i efterdyningarna av sommarens galor på Jarlateatern och Långholmsparken som antalet punkband ökade lavinartat. Förutom Cathy & The Heat uppmärksammade Expressen dessutom Bed Bugs, Belsen Boys och 09.

Ny Våg - hösten -79, SR.
Nästan två år efter att de första svenska punkbanden bildats fick äntligen rörelsen ett eget forum i radion. 15 minuter tre gånger i veckan. Man kan nog frankt påstå att Ny Våg troligen var det enskilt viktigaste radioprogrammet för rockmusiken i Sverige någonsin, men också det program som radioanmälts flest gånger. Dock fälldes Ny Våg endast vid fyra tillfällen.

Mer Rude Kids & Berlin-nostalgi


Rude Kids-nostalgi

Det kom ett litet mail från Ola "Spaceman" med en kul länk som jag inte ville undanhålla er.

"Det här klippet dödar liksom alla tankar på någon som helst form av reunion...
...allt finns ju med - tajtheten, spelglädjen, tekniken, fokus.... "


Lite Rude Kids-nostalgi från en spelning med Berlin i Uppsala. Reportern blandar ihop Berlins och Rude Kids låtar. "Knocking on Hitlers grave" en text om nynazism var en låt i Berlins repertoar inte Rude Kids som det antyds i texten.
Klicka på bilden för förstoring.

"Bohman, Bohman" blir "Reinfeldt, Reinfeldt"

"Gilberth från junket, Henrik och Pigge från The Unkinds och Jonas från Diskonto. Håller på att göra en ny version av junkets gamla låt "Bohman, Bohman" nu omdöpt till "Reinfeldt,Reinfeldt" Gruppen kallar sig Rock mot Borgaralliansen. Ni våra vänner här på myspace som tycker illa om alliansen kan mejla till Rävjunk så kommer ni att stå med på den lista som kommer upp här på myspace. låten kommer också att finnas för nerladdning här på junkets sida. Så stöd projektet att få bort borgarna."

Stöd projektet och besök Rävjunks sida på MySpace genom att

För övrigt kan också meddelas att klassikern Uppsala Stadshotell brinner släpps på CD via Record Heavens bolag Transsubstans  skivan kommer naturligtvis att innehålla en del extramaterial. Riktigt när skivan väntas att släppas vet jag inte. Kolla Transsubstans för mer info.


Att Janne Andersson är en musiker som många saknar märker jag dels genom inlägg här på bloggen, men även på mängden mail med förfrågningar om Janne. Nu är det inte så märkligt att "alla vägar leder till Farbror Punk" webben översmämmas inte direkt av klipp rörande Janne eller JAPOP. Vad som yttermera är än värre är att Jannes musik inte finns att tillgå i ett digitalt format. Undantaget Ulf Lundells "Ripp Rapp" samt samlingarna "Glitter, Glögg & Rock`n`roll" och Svenska Punkklassiker.

Då jag har fått Jannes välsingnelse att "sprida" musiken tänkte jag likt de tidigare nämnda "kultur bloggarna" hjälpa till att låta musiken nå ut till fansen. Vi som gillar Jannes musik och saknar hans musikaliska gärning.
Nedan ett klipp som representerar inspelningen JAPOP gjorde för Tonkraft sent 1982.
Klicka på bilden för förstoring. JAPOP - Tonkraft 821123 -

Kai Martin & Stick

I helgen genomförs festivalen - Uddevallakassetten. En festival där jag själv önskat närvara. Men som nybliven Hälsingebo är det extremt långt numer till Uddevalla. En artist som spelar i morgon är journalisten och Göteborgsprofilen Kai Martin. Att Kai allitd haft god smak kan man förstå om man skärskådar nedanstående klipp från 1981, för detta är plattor som står sig än idag.
För er som inte kan närvara på Uddevallakassetten-festivalen. Här är en liten tröst. Kai Martin och Stick från Sveriges Radios Utspel.
Klicka här!