Farbror Punk

Engelska kvintetten Heavy Metal Kids startade sin karriär redan 1973. Namnet till trots spelade de en hård rock n roll, inte helt olikt The Faces.
   Bandets karismatiske sångare Gary Holton, tänk er om Mick Jagger betett sig som Keith Moon och haft en mer skräningare röst än Rod Stewart, då fattar ni, var bandets självklara mittpunkt. 
Trots envist turnérande och vassa spelningar så lossnade det inte för gruppen. De fick dessutom sparken från sitt skivbolag Atlantic Records. Men hade dessförinnan under det förkortade namnet The Kids släppt plattan Anvil chorus.
   Ett försök med engelska RAK resulterade i plattan Kitch 1977. Men det var försent. Punken hade exploderat och trots att bandet precis som Motorhead hittade en publik bland punkarna, så upplöstes Heavy Metal Kids.
   I början av 80-talet dök Gary Holton dök upp tillsammans med norrmanen Casino Steel i duon Holton & Steel. De hade hits med Ruby (don´t take your love to town) och Blackberry way. Duon spelade enligt egen utsago ”Rig-rock” modern country för den moderna tidens cowboys, det vill säga arbetarna på oljeplattformarna i nordsjön.
   Tre plattor hann de med innan Gary fick en roll 84-85 i den engelska TV-serien Auf Wiedersehen Pet, där han äntligen fick sitt stora genombrott. Tyvärr han han aldrig njuta av framgången då han dog av en överdos innan serien var slut.
  
Det är jävligt trist när man nu höjer The Faces till skyarna att man så totalt glömmer Hevy Metal Kids debutplatta. (Fast Gyp Casion håller den såklart högt) En skiva som borde vara lika självklar som Faces boxen. Bandet kommer från samma rythmnblues skola som The Faces. Låtar som Hanging on, Always plenty of women och Rock n roll man svänger som en pint i baren. We gotta go är en kusin till Stay with me och balladen Kind woman skulle kunnat vara med på Rods första soloplatta.
   Både Anvil Chous och Kitch har sina kanonlåtar som: Bottle of red wine, Chelsea kids, Squalliday inn och She´s no angel men det är debuten som jag verkligen rekommenderar för älskare av bra 70-tals rock.
   Jag hade glädjen att få se Holton och Steel på Eldfesten –83 i Hagfors Folkets Park. Jag och några av mina kompisar hade lyssnat in oss på duons tredje platta och såg verkligen fram mot spelningen. Vi blev verkligen inte besvikna, en av de bästa spelningarna någonsin och jag lovar att merparten av publiken som inte hört talas om Holton & Steel innan, också gick hem med ett leende på läpparna.
   Så ut och köp allt ni hittar med Gary Holton. Det finns också två fin-fina BBC in concert spelningar med Heavy Metal Kids 1975 resp 1977 som kan vara värda att leta efter.
   För övrig gjorde tre av originalmedlemmarna Danny Peyronel, Ronnie Thomas och Keith Boyce comeback som Heavy Metal Kids 2003 och släppte Hit the right button en platta som inte alls är så dum trots avsaknaden av Gary Holtons röst. Janne Stark (Sweden Rock Magazine) kallade dagens sättning för en korsning mellan Cheap Trick och The Motors vilket är en jättebra liknelse. Dessutom har de den goda smaken att spela Bram Tchaikovskys (ex Motors) powerpoppärla Girl of my dreams. Låten som skulle varit en hit då, nu och alltid!