R.I.P - WinMX
I och med WinMX nedsläckning blev den multimediala musikvärlden ett snäpp tråkigare.
Min första kontakt med WinMX var för många år sedan, sonen hade just blivit frälst på japansk musik och tack vare WinMX kunde vi också hitta musikvideor med artister som Dir En Grey, Judy and Mary, Puffy mfl. Videor som vi aldrig skulle fått se eftersom musik-månglare föder den missuppfattningen att vi musikkonsumenter är en homogen grupp som bara önskar det som erbjuds via topplistan, som naturligtvis ska domineras av antingen det inhemska eller anglosaxiska utbudet. Gud förbjude om du skulle vilja ha en platta med en asiatisk artist eller ens någon spansk dito.
WinMX var ett botemedel mot denna fördumning. Här hängde fansen och musikälskarna men naturligtvis också de ville ha topplistan. Själv hittade jag två personliga och rörande radio-tributer till två bortgångna hjältar, dels en tillägnad Phil Lynnot, men allra bäst en hyllning från Skotsk radio till Stuart Adamson – Skids och Big Countrys briljante gitarrist som tog sitt liv 2001. Att jag på grund av upphovsrätt ska känna mig som en brottsling när jag hör på Stuart Adamson-hyllningen känns som ett absurt hån mot Stuarts musikaliska konstnärskap. Jag är och förblir ett fan av musik, men mediebolagen vägrar att se oss som musikälskare. Nej, vi är antingen konsumenter eller pirater - som dödar musiken genom nedladdning.
Veckan innan WinMX försvann försökte jag ladda hem lite 80-tals videor, med exempelvis The Alarm, Big Country, Altered Images, Suicide Twins, Billy Bragg, Kirsty MacColl, videor som jag inte sett sedan det begav sig. På WinMX hittade jag mycket av det jag sökte.
I-Tunes och andra betalsajter i all ära, men ett begränsat utbud är det trots allt. Och var finns videor?
Jag skulle gladeligen betala 5 kr för att kunna ladda hem en promotionvideo med Celibate Rifels, Death Angel, Screaming Blue Messiahs eller något svenskt som Japop eller Docent Död. Nej, det var inte bara Madonna och Modern Talking på 80-talet som alla tycks tro.
Kanske någon skivbolagsnisse tycker att mitt bud på 5 kr är ett skambud. Då vill jag bara säga att det kallas för promotionsvideo, det vill säga en reklamfilm för att ge artisten en puff framåt när det gäller skivförsäljningen. Så att jag vill betala för reklam borde väl bara ses som en maximerad vinst. Eller?
Så i väntan på skivbolagens eventuella uppvaknande till tjugohundratalet får jag helt enkelt kopiera mina egna och mina vänners gamla VHS-band till min egen 80-tals DVD-kollektion.
Min första kontakt med WinMX var för många år sedan, sonen hade just blivit frälst på japansk musik och tack vare WinMX kunde vi också hitta musikvideor med artister som Dir En Grey, Judy and Mary, Puffy mfl. Videor som vi aldrig skulle fått se eftersom musik-månglare föder den missuppfattningen att vi musikkonsumenter är en homogen grupp som bara önskar det som erbjuds via topplistan, som naturligtvis ska domineras av antingen det inhemska eller anglosaxiska utbudet. Gud förbjude om du skulle vilja ha en platta med en asiatisk artist eller ens någon spansk dito.
WinMX var ett botemedel mot denna fördumning. Här hängde fansen och musikälskarna men naturligtvis också de ville ha topplistan. Själv hittade jag två personliga och rörande radio-tributer till två bortgångna hjältar, dels en tillägnad Phil Lynnot, men allra bäst en hyllning från Skotsk radio till Stuart Adamson – Skids och Big Countrys briljante gitarrist som tog sitt liv 2001. Att jag på grund av upphovsrätt ska känna mig som en brottsling när jag hör på Stuart Adamson-hyllningen känns som ett absurt hån mot Stuarts musikaliska konstnärskap. Jag är och förblir ett fan av musik, men mediebolagen vägrar att se oss som musikälskare. Nej, vi är antingen konsumenter eller pirater - som dödar musiken genom nedladdning.
Veckan innan WinMX försvann försökte jag ladda hem lite 80-tals videor, med exempelvis The Alarm, Big Country, Altered Images, Suicide Twins, Billy Bragg, Kirsty MacColl, videor som jag inte sett sedan det begav sig. På WinMX hittade jag mycket av det jag sökte.
I-Tunes och andra betalsajter i all ära, men ett begränsat utbud är det trots allt. Och var finns videor?
Jag skulle gladeligen betala 5 kr för att kunna ladda hem en promotionvideo med Celibate Rifels, Death Angel, Screaming Blue Messiahs eller något svenskt som Japop eller Docent Död. Nej, det var inte bara Madonna och Modern Talking på 80-talet som alla tycks tro.
Kanske någon skivbolagsnisse tycker att mitt bud på 5 kr är ett skambud. Då vill jag bara säga att det kallas för promotionsvideo, det vill säga en reklamfilm för att ge artisten en puff framåt när det gäller skivförsäljningen. Så att jag vill betala för reklam borde väl bara ses som en maximerad vinst. Eller?
Så i väntan på skivbolagens eventuella uppvaknande till tjugohundratalet får jag helt enkelt kopiera mina egna och mina vänners gamla VHS-band till min egen 80-tals DVD-kollektion.
Kommentarer
Trackback