Man blir inte fet som student
Att studenter lever på magra marginaler är för mig knappast en nyhet.
Å andra sidan innan jag själv började studera trodde jag i min enfald att studielån plus bidrag landade någonstans på samma nivå som a-kassa.
6900 kronor är vad man som student ska leva på. Hyra, mat, studentlitteratur och busskort är väl det som anses som direkta nödvändigheter. Kläder, hygienartiklar, tandläkarbesök, bil/bensin, nöjen, telefon, dator/bredband/tvlicens och försäkringar är sånt som får komma sekundärt.
För att inte tala om barn.
Jo, det är så här att till alldeles nyligen hade studenter inte barn.
Detta är min tolkning då det tidigare inte fanns någon form av tillägg för föräldrar. 6900 kronor skulle också inkludera barn med i stort sett samma behov som den studerande. Ok barnbidrag säger ni.
7850 kronor då. För två personer att leva på. Tror nån politiker att detta funkar i realiteten?
Ja, uppenbarligen annars hade situationen sett annorlunda ut för länge sedan.
Själv har jag pluggat som ensamstående i drygt tre år och har hela tiden haft extraarbete. Jag till och med arbetade för mycket första året så CSN krävde tillbaka pengar av mig två år senare. Vilken annan långivare skulle säga: Nä, du har för bra inkomst, du får inte låna så mycket pengar. Togs det någon hänsyn till att jag och min son hade behov. Att bilen exempelvis behövde repareras. Att vi behövde nya kläder betala för resor till och från skolan. En eventuell semesterresa till Liseberg...?
Nä, såklart inte.
Jag skulle mycket hellre arbeta än att studera. Men nu är läget så att jag behöver på något sätt befästa en position på arbetsmarknaden och lärarbristen sägs vara överhängande när alla 40-talister pensioneras.
Kanske det varit på plats med en lite uppmuntran från maktens elit eller åtminstone en mer nyanserad och genomtänkt ekonomisk plan för Universitet och Högskolestuderande.
Att leva med ekonomsik-stress samtidigt som man ska prestera ett gott resultat, pendla 4-timmar om dagen och vara en god förälder och jobba extra, det är ingen hållbar situation.
Jag unnar vilken folkvald politiker som helst att byta med mig.
Nä, jag utmanar vilken politiker som helst på att ”gå en mil i mina skor”.
Kom igen. Gör en "30 dagar".
Testa och gör ett besök i den verkliga världen..
Å andra sidan innan jag själv började studera trodde jag i min enfald att studielån plus bidrag landade någonstans på samma nivå som a-kassa.
6900 kronor är vad man som student ska leva på. Hyra, mat, studentlitteratur och busskort är väl det som anses som direkta nödvändigheter. Kläder, hygienartiklar, tandläkarbesök, bil/bensin, nöjen, telefon, dator/bredband/tvlicens och försäkringar är sånt som får komma sekundärt.
För att inte tala om barn.
Jo, det är så här att till alldeles nyligen hade studenter inte barn.
Detta är min tolkning då det tidigare inte fanns någon form av tillägg för föräldrar. 6900 kronor skulle också inkludera barn med i stort sett samma behov som den studerande. Ok barnbidrag säger ni.
7850 kronor då. För två personer att leva på. Tror nån politiker att detta funkar i realiteten?
Ja, uppenbarligen annars hade situationen sett annorlunda ut för länge sedan.
Själv har jag pluggat som ensamstående i drygt tre år och har hela tiden haft extraarbete. Jag till och med arbetade för mycket första året så CSN krävde tillbaka pengar av mig två år senare. Vilken annan långivare skulle säga: Nä, du har för bra inkomst, du får inte låna så mycket pengar. Togs det någon hänsyn till att jag och min son hade behov. Att bilen exempelvis behövde repareras. Att vi behövde nya kläder betala för resor till och från skolan. En eventuell semesterresa till Liseberg...?
Nä, såklart inte.
Jag skulle mycket hellre arbeta än att studera. Men nu är läget så att jag behöver på något sätt befästa en position på arbetsmarknaden och lärarbristen sägs vara överhängande när alla 40-talister pensioneras.
Kanske det varit på plats med en lite uppmuntran från maktens elit eller åtminstone en mer nyanserad och genomtänkt ekonomisk plan för Universitet och Högskolestuderande.
Att leva med ekonomsik-stress samtidigt som man ska prestera ett gott resultat, pendla 4-timmar om dagen och vara en god förälder och jobba extra, det är ingen hållbar situation.
Jag unnar vilken folkvald politiker som helst att byta med mig.
Nä, jag utmanar vilken politiker som helst på att ”gå en mil i mina skor”.
Kom igen. Gör en "30 dagar".
Testa och gör ett besök i den verkliga världen..
Kommentarer
Trackback