Farbror Punk

Tja, vad ska man säga egentligen?
Hur som helst tack vare Janne Josefsson fick jag veta att Sune Olsson, också känd som ”Röd Sune” numer bodde i sverige och kör lastbil mot kontinenten.
Denna lokalprofil som man nog får kalla honom blev redan i 17-års åldern en bekantskap.
Vi delade ett intresse i film och Per Olsson (numer fotograf) sammanförde oss via telefon.
Jag minns ännu mitt första besök hos Sune.
Min morfar lät mig övingsköra till Munkfors och jag hittade hem till Maud och Sune som det var på  den tiden. Där blev jag mottagen och bjuden på kaffe av Maud. Medan Sune duschade och min morfar väntade i bilen.
Med andra ord det var ett trevligt första möte med Sune och Maud.
Med tiden fixade jag eget körkort.
Flyttade till Trollhättan och började jobba på Saab. Men jag tog vägen om Munkfors när jag åkte "hem". Sune och Maud flyttade isär så mitt i live aid galan sommaren -85 satt jag där med dem medands de delade upp sina vinyler. Det var faktiskt lite ledsamt, då jag tycke bra om Maud.
Den sommaren fick jag agera chafför ett antal gånger jag körde jag Sunes Ford LTD och blev ”hookad” på Bruce Springsteen och amerikanska bilar. Caddilac Ranch blev en signaturmelodi.
Visst Sune kanske var en som inte alla gånger var ärlig, men jag tycker att jag lärde mig hans sätt att hantera folk. Jag var också en av de personer han "duperade". Till mitt försvar ska jag säga att det var nog många gånger självvalt.
Sommaren 1985 inroducerade han mig för Buddha, aka Punk torpeden osv.. från Karlstad. Tanken var att vi tre skulle åka på Roskildefestivalen för att se Ramones. Sune backade tyvärr ut och jag blev ensam med Buddha, vilket resulterade i en mycket minnesvärd helg.
Han träffade sedermera Anna och jag blev mycket förtjust i Annas syster Nina som jag försökte flörta in mig hos.
Jag fortsatte att hålla kontakt med Sune efter min återflytt från Trollhättan –87 och även om den blev mer sporadisk sedan Anette och jag blev ett par så bjöds jag in att filma Wolfland Cruisers Spring meet för lokal-TV 1993 med ”Svullo” som domare. Detta var enda tillfället jag träffade Micke., f.ö var han en oerhört trevlig kille. Två år senare var sista gången jag träffade Sune. Han hade träffat en ny kvinna och ville sälja sin Laserdisc-spelare till mig. De skulle flytta till USA var målet.
Jag köpte spelaren och efter det fick jag höra att de flyttat til USA.
Jag måste tillstå att det kändes rätt bra att veta att han hamnat i USA. Det var dit han ville och det var säkert där han skulle kunna skapa sig ett bra liv.
Fast...
Ja, det är väl som med skolkamrater. Man undrade vad han pysslade med och om det var ett bra liv i USA.
Jag jobbande på EDC i Munkfors under två år och försökte förhöra mig om hur och var han kunde tänkas befinna sig. Men det gav inget resultat.

Så när Janne Josefsson i trailern till programserien visade att han träffat Sune igen. Var det läge att kolla programmet.
Så till trots att Röd-Sune numer är Grå-Sune, var det roligt att se den gamla skojaren. Han verkar (nästan) vara samma reaktionära rödnacke som då det begav sig.
Så om du läser detta hör av dig. Det vore skoj som fan.