Om 24 år är jag pensionär - än sen!
Tomas Froms skrev under hösten (2005) en krönika om ålder i Ljusnan. Vi är nästan jämnåriga Tomas och jag. Jag förstår verkligen vad han menar.. fast...
Ja, det är lite knepigt det här med ålder. Själv hade jag både 30 och 40årskris. Men det kom inget obligatoriskt medlemskap i Christer Sjögrens fan club, jag började inte uppskatta dragspel, slutade inte heller gilla skräckfilm, fortfarande blir jag lika glad av Close-Ups obligatoriska cd fylld med stenhård musik..dessutom blir jag fortfarande nervös när jag ser en polis. Jag har inte ens blivit gubbfet eller tunnhårig. Nä, det är egentligen inte mycket som hänt mer än att jag klippte håret kort för 6 år sedan och piercade näsan när jag började plugga för 3 år sedan.
Pensionförsäkring skaffade jag redan när jag var 25, fick dessutom barn och gifte mig samma år. Nu är jag förvisso skild och sonen har nästen blivit vuxen.. men annars?
Jag menar, allt det här som man var rädd för att det skulle inträffa när man blev ”vuxen” det besannades aldrig, man blev inte ens en Svensson. MEN.. vuxen det blev jag. För att vara vuxen är något helt annat, det är att kunna ta ansvar och bete sig så.
Så i väntan på pensionen, då man ska spela boule, mata duvor i parken och säga: Annat var det på min tid, så fortsätter jag att leva som vanligt.
Nu 41 år gammal/ung.
Ja, det är lite knepigt det här med ålder. Själv hade jag både 30 och 40årskris. Men det kom inget obligatoriskt medlemskap i Christer Sjögrens fan club, jag började inte uppskatta dragspel, slutade inte heller gilla skräckfilm, fortfarande blir jag lika glad av Close-Ups obligatoriska cd fylld med stenhård musik..dessutom blir jag fortfarande nervös när jag ser en polis. Jag har inte ens blivit gubbfet eller tunnhårig. Nä, det är egentligen inte mycket som hänt mer än att jag klippte håret kort för 6 år sedan och piercade näsan när jag började plugga för 3 år sedan.
Pensionförsäkring skaffade jag redan när jag var 25, fick dessutom barn och gifte mig samma år. Nu är jag förvisso skild och sonen har nästen blivit vuxen.. men annars?
Jag menar, allt det här som man var rädd för att det skulle inträffa när man blev ”vuxen” det besannades aldrig, man blev inte ens en Svensson. MEN.. vuxen det blev jag. För att vara vuxen är något helt annat, det är att kunna ta ansvar och bete sig så.
Så i väntan på pensionen, då man ska spela boule, mata duvor i parken och säga: Annat var det på min tid, så fortsätter jag att leva som vanligt.
Nu 41 år gammal/ung.
Kommentarer
Trackback