Farbror Punk

En hårt rockande Christer Sjögren - A lean mean hard rocking machine. Visst och Knugen är fattig.

Enligt Värmlands Folkblad rockade Christer Sjögren igår Hagfors.
Jaså?
Sanningen är att Christer svänger så dåligt att han inte ens skulle rubba en drängfull svensk på en finladsfärja i full orkan. Det är samma fundamentala fel som när TV:s Idol-aspiranter säger att de tänker köra en hårdare och rockigare stil och dammar av en gammal hårdrockslåt. Och tror att de per automatik blir hårda. Resultatet blir så sockervaddsluddigt att de inte ens skulle kunna slå sig ur en för-perforerad papperspåse.

Det brukar sägas om rockmusik att den ska gå rakt ner i skrevet utan att passera hjärnan. Jag  vill nog också lägga till att den går rakt in i hjärtat. Det är det som är poängen. Man måste känna för musiken. Ha känslan.
Det spelar ingen roll om man är en passionerad sångare om man har ett band som inte känner med låten. Detta har lite med spelskicklighet att göra. Ok, visst finns undantag med yrkesmusiken som har känslan och passionen. Men detta gäller inte herr Sjögren.
Han må älska Elvis hur mycket som helst, det märks ändå inte på musiken.
Nä, ge mig Eilert Pilarm vilken dag som helst, det är en snubbe som rockar. Fast på fel ställen.