Farbror Punk

 
Recension från NWT om Kal P Dal live på Älgsjövallen.

Nu finns samtliga Kal P Dal-plattor att ladda hem från TPB - brottsligt säger IFPI och Hollywood. Kulturgärning säger jag.
Själv upptäckte jag Arlövs rocklegend när jag kollade in Sveriges Radios (som det hette på den tiden) ungdomssatsning "Häftig fredag". Kanske inte ett program som går till historien som den coola ungdomssatsning det var tänkt. Utan nu får finna sig i att hamna i kategorin "100 höjdare".
Hur som helst, programmet hade åtminstone bra band och första programmet bjöd på en kaxig Magnus Uggla och suveräna Ultravox. Klart man fastnade framför programmet trots den jobbiga "bullenteater om och kring ungdomsproblem" som framfördes i varje program. Fast jag frikänner Pontus Platin ändå, mest för hans melodifestivalinsats ;o)
Nog om detta.
Kal P Dal och pågarna var med i andra eller tredje programmet (minns inte så noga, det var ändå nästan 30 år sedan). Men den energi och spelglädje som de förmedlade på sin tv-insats gick inte spårlöst förbi. Helvete!
Blåa sko!
Nä, det var fan inte punk, utan istället vad man kan beskriva som en upp-punkad skånsk variant av 50 och 60-talsrock vilken kan sammanfattas med: Tempo - tempo - tempo och Johnnie.
När bandets debutplatta - Mats Bäckers första skivomslag (Hagforsbördig saxofonist i Fiendens Musik och senare husfotograf på Schlager), kom så var det definitivt fler som upptäckt bandet. Live i studion spelade gruppet sitt set. Är inte det punk eller att fånga rockens innersta då vet inte jag. Dessutom fick bandet spela tillsammans med bla Straitjackets och GBG Sound. I många fall nickade punkarna gillande åt Kal P Dal, även om han själv och resten av bandet inte ansåg sig höra dit. Bandet skulle också agera förband åt Sex Pistols på deras Stockholmsspelning i februari -78.
För övrigt ska nämnas att när Arthur Ringart intervjuade Boppers, inför släppet av deras debut LP, frågade han om de var Stockholms svar på Kal P Dal och fick svaret - Kal P Dal?!?! Han är väl punk eller nåt!

Då skivan "Till Mossan" blev en listframgång reste Kal P Dal i parkerna och drog fulla hus överallt. Min snälle far (tack Pappa) körde mig till Älgsjövallen sommaren -78 för att få se bandet "Rocka och rulla". Denna konsert håller jag fortfarande högt i mitt hjärta. Ingen show, inget scenljus - "Bara rock`n`roll".
Jag såg bandet ett par gånger till i olika uppsättningar. Mer proffsigt mer Thin Lizzy-influenser. Svinbra! Men denna första uppsättning med Mårten Micro på gitarr är min favorit.

Lustigt nog är också Kal P Dal (i Hagfors FolketsPark) min första fylla sommaren -79.
Visst. Kal P Dal skulle spela, klart man skulle dit. Parken var obligatorisk för alla som fyllt 15. Jag var visserligen bara 14 men det var sällan problem att komma in.
Debutfyllan bestod av att vi var tre personer som delade på två flaskor KIR. Sittande i Sättra utanför Unga Örnar lokal. Kanske var det mitt livs bästa berusning, kanske var det bara glädjen att se Kal P dal. Men ett minne för livet blev det. Och jag måste säga att singeln "Hur e de nu lilla du" framfördes på turnén är en riktig kanonlåt. Men singeln kom också att markera min sista platta med bandet.
De kommande skivorna köpte jag aldrig trots att jag såg bandet en gång till och att deras liveframträdande från Cirkus (på tv) var svettigt bra, återvände jag inte till gruppen. Vårt förhållande hade nått vägs ände.

När jag fick reda på Karl Göran Ljungrens bortgång, satt jag på ett tåg som på grund av kylan hade fått stopp mellan Mellerud och Trollhättan. Där stod vi mitt på linjen och Kal P Dal var död.
Kanske var det ödets ironi att allt stod still och kylan utanför nu letade sig in i vagnen, för det var så det kändes. Livet stannade och hjärtat blev kallt.
Jag kände inte människan i fråga, men han fick mig att älska skånskan som dialekt och "rockspråk". Att inse "rock´n´roll är bättre än ett stadigt kneg".

När Sonet hade den goda smaken att i början av 90-talet ge ut en samling med gruppen återupptäckte jag Kal P Dal. Och sedan dess har vår kontakt varit som med en gammal vän. Vi brukar ses vid de mest skiftande tillfällen. Men det är alltid lika roligt när vi väl träffas.

Gotlandsbördiga  Pascal har gjort en cover på Johnnie och om jag fick gruppkrama trion skulle det kanske visa ett uns av hur glad jag är att man insett låtens storhet.
Själv har jag haft en önskan om att The Accidents skulle göra en cover på Pedalen men då bandet verkar ha problem antar jag att detta aldrig lär inträffa.

Avslutningsvis uppmanar jag alla som lirar i ett band. Ska ni göra en cover. Välj då Kal P Dal.