Farbror Punk

Jag i likhet med de flesta människor har lärt mig att uppskatta flera av den moderna tidens tekniska framsteg i hemmet.
Jag gläds åt rinnande varmt och kallt vatten, elektricitet genom två hål i väggen, centralvärme på vintern och kylskåp på sommaren, en fungerande bredbandsuppkoppling samt vattenklosett.

Efter att ha tillbrinngat nästan en vecka med älsklingen i en pittoresk liten stuga utan rinnande varmvatten men med tillhörande utedass kände jag hur det liksom pockade på. Jag ville hem – till lägenheten och vattenklosetten.
För utedass i all ära.
Och visst, det fungerar.
Men...
Jag är medveten om att detta må vara ett typiskt manligt drag, naturligtvis generaliserar jag å det grövsta, men ibland måste en man lämna sin flock, tillsammans med valfri lektyr, för att söka sig avskiljdhet och ensamhet. Till en lugn plats där han får vara i fred och låta naturen ha sin gång.
Väl på denna plats uppskattar mannen om det är varmt bekvämt samt bra belysning så han kan läsa. Han vill som sagt ha det tyst och fridfullt då han inte vill stressa. Det gäller att koppla av, för när mannen lämnar sin avskildhet för att åter bege sig till flocken, ja, då vill han helt enkelt känna sig mycket lättad.

När jag i morse återigen hade tillgång till mitt ”privata rum” kände jag samma lättnad och tacksamhet som jag brukar göra efter en 5 dagars lång Roskildefestival. För utedass må vara dragiga, fulla av flugor och spindlar men jämfört med bajamajor är de gemytligheten självt.
Med andra ord nu känner jag mig åter som en människa. Och jag fasar inte längre för nästa uppbrott mot avskildheten.
Ni må tycka vad ni vill, men avträdet är INGEN skitsak!