Musikalisk snobbism
Ett symptom som i stort sett alla musikskribenter verkar lida av är (musikalisk)snobbism.
Man vill visa upp vilken god smak man har så man koketterar med att man bara gillar soul mellan åren 71-72, allt på Postcard records, punk från forna öststaterna eller asiatiska black metalband. Alternativt någon singer songwriter som bara släppte en EP vilken såldes i 49 ex innan han dog och glömdes bort i 20 år.
Att dessa musikskribenter skulle erkänna att man visst kan älska Martha Wainwright samtidigt som Lordi. Massgrav och Emmylou Harris, Architecture in Helsinki som Peter LeMarc, det vore att våga visa sig mänsklig och därigenom tappa all cred. Så gud förbjude.
Vad det handlar om egentligen är att dessa nördar fortfarande är femton år och sitter ensamma på SITT pojkrum med SIN musik och SIN skivsamling med artister som bara DE känner till.
Jag vet jag har också varit sån.
Punken innebar - år noll, så allt gammalt förkastades och jag lyssnade bara på ny brittisk, svensk och amerikansk musik. Det fanns ett problem med just punken. I sin iver att sälja plattor kallades allt punk, eller åkte med på nya vågen.
Så för egen del blev det skivor med Motorhead, Television, Mink DeVille, Lew Lewis Reformer, The Rubinoos, Squeeze mm musik som verkligen var allt annat än punk.
Sen fick också band som Ramones och Stranglers fick mig att söka rötterna. Stranglers gav Doors, Ramones all underbar tjejpop – Ronettes, Shangri-las mfl.
Jag ska inte säga att det gick snabbt att erkänna färg, men kanske gick det upp för mig på allvar i 25-årsåldern när jag hade långt hår och ständigt förväntades vara ”en hårdrockare”, att man SKA bara gilla en typ av musik.
Men att bara gilla en typ av musik är ju helt befängt. Det vore som att äta samma maträtt hela livet.
Jag behöver inte cred eller att visa upp hur cool jag är för att jag bara gillar Peruanskpop från 60-talet. Jag älskar massor av musik och tvekar inte att blanda genrer och låtar i en väl opassande röra. Anal Cunt och Walker Brothers. Agnostic Front och Bronski Beat. Noice och Laleh.
Förvisso finns det bland musikkritiker en slags ”komma ut” historia där man skriver om sina ”guilty pleasures” men det är exakt samma tramsbeteende som att bara gilla en viss sorts musik. Allt för att verka lite ballare, lite coolare, lite hippare och oootrooligt trendig.
Äh sug min röv!
Guilty pleasures det har jag hela tiden.
Så här kommer tips på hur man kan bränna sin egen sommar-cd om man vågar vara (musikaliskt) vuxen!
Ps Anders Mjunsted på tidningen Spyflugan bör veta vad som menas med termen kukrock innan han slänger sig med genrebeteckningar han inte har koll på. Skulle Korn vara cock rock? Pytt!
A Mjunstedts överordnade borde låta honom rapportera från Sweden Rock nästa år så kanske någon(som inte bara hänger på Skånegatan) kan visa honom skillnader inom rockgenrerna.
Listan:
New Generation Superstars - Done Before
Vertex – Tonight the sky will be ours
Skunk Anansie - Black Skinhead Coconut Dogfight
Axe - Burn the City Down
Cro Mags – Open letter
Starz – All night long
Jane Wiedlin – Rush hour
Sigge Hill - Norra kyrkogatan 35
Elvin Bishop - Fooled Around and Fell in Love
Younha – Houki Bushi
Rita and the Tiaras – Gone with the wind is my love
Big Country – Chance
The Electric Toilet - In The Hands Of Karma
Be Bop – Kashmir City
Lindberg - Believe In Love
Feeder - Just A Day
Janis Ian - take me walking in the rain
Knugen Faller - Demokrati
Skall Mates – Sadness
Hard-Fi – Cash machine
Jobriath – Rock of ages
Pretty Boy Floyd – The last kiss
Peter LeMarc – Marias kyrka
Arch Enemy - Nemisis
James Gang – Walk away
Lolita no. 18 - Lolita lets go go go
Jimmy James – A man like me
Pantera – Cowboys from hell
Y&T – Midnight in Tokyo
Man vill visa upp vilken god smak man har så man koketterar med att man bara gillar soul mellan åren 71-72, allt på Postcard records, punk från forna öststaterna eller asiatiska black metalband. Alternativt någon singer songwriter som bara släppte en EP vilken såldes i 49 ex innan han dog och glömdes bort i 20 år.
Att dessa musikskribenter skulle erkänna att man visst kan älska Martha Wainwright samtidigt som Lordi. Massgrav och Emmylou Harris, Architecture in Helsinki som Peter LeMarc, det vore att våga visa sig mänsklig och därigenom tappa all cred. Så gud förbjude.
Vad det handlar om egentligen är att dessa nördar fortfarande är femton år och sitter ensamma på SITT pojkrum med SIN musik och SIN skivsamling med artister som bara DE känner till.
Jag vet jag har också varit sån.
Punken innebar - år noll, så allt gammalt förkastades och jag lyssnade bara på ny brittisk, svensk och amerikansk musik. Det fanns ett problem med just punken. I sin iver att sälja plattor kallades allt punk, eller åkte med på nya vågen.
Så för egen del blev det skivor med Motorhead, Television, Mink DeVille, Lew Lewis Reformer, The Rubinoos, Squeeze mm musik som verkligen var allt annat än punk.
Sen fick också band som Ramones och Stranglers fick mig att söka rötterna. Stranglers gav Doors, Ramones all underbar tjejpop – Ronettes, Shangri-las mfl.
Jag ska inte säga att det gick snabbt att erkänna färg, men kanske gick det upp för mig på allvar i 25-årsåldern när jag hade långt hår och ständigt förväntades vara ”en hårdrockare”, att man SKA bara gilla en typ av musik.
Men att bara gilla en typ av musik är ju helt befängt. Det vore som att äta samma maträtt hela livet.
Jag behöver inte cred eller att visa upp hur cool jag är för att jag bara gillar Peruanskpop från 60-talet. Jag älskar massor av musik och tvekar inte att blanda genrer och låtar i en väl opassande röra. Anal Cunt och Walker Brothers. Agnostic Front och Bronski Beat. Noice och Laleh.
Förvisso finns det bland musikkritiker en slags ”komma ut” historia där man skriver om sina ”guilty pleasures” men det är exakt samma tramsbeteende som att bara gilla en viss sorts musik. Allt för att verka lite ballare, lite coolare, lite hippare och oootrooligt trendig.
Äh sug min röv!
Guilty pleasures det har jag hela tiden.
Så här kommer tips på hur man kan bränna sin egen sommar-cd om man vågar vara (musikaliskt) vuxen!
Ps Anders Mjunsted på tidningen Spyflugan bör veta vad som menas med termen kukrock innan han slänger sig med genrebeteckningar han inte har koll på. Skulle Korn vara cock rock? Pytt!
A Mjunstedts överordnade borde låta honom rapportera från Sweden Rock nästa år så kanske någon(som inte bara hänger på Skånegatan) kan visa honom skillnader inom rockgenrerna.
Listan:
New Generation Superstars - Done Before
Vertex – Tonight the sky will be ours
Skunk Anansie - Black Skinhead Coconut Dogfight
Axe - Burn the City Down
Cro Mags – Open letter
Starz – All night long
Jane Wiedlin – Rush hour
Sigge Hill - Norra kyrkogatan 35
Elvin Bishop - Fooled Around and Fell in Love
Younha – Houki Bushi
Rita and the Tiaras – Gone with the wind is my love
Big Country – Chance
The Electric Toilet - In The Hands Of Karma
Be Bop – Kashmir City
Lindberg - Believe In Love
Feeder - Just A Day
Janis Ian - take me walking in the rain
Knugen Faller - Demokrati
Skall Mates – Sadness
Hard-Fi – Cash machine
Jobriath – Rock of ages
Pretty Boy Floyd – The last kiss
Peter LeMarc – Marias kyrka
Arch Enemy - Nemisis
James Gang – Walk away
Lolita no. 18 - Lolita lets go go go
Jimmy James – A man like me
Pantera – Cowboys from hell
Y&T – Midnight in Tokyo
Kommentarer
Postat av: bemparn b
Kraftuttrycket "sug röv" hör man inte så ofta nuförtiden. En klassiker är det, likförbannat.
Postat av: F Punk
bemparn b: jag gillar att bevara svenskan i dess ädlaste form. Man kan säga att jag är oomkullrunkelig när det gäller att använda uttrycket sug röv.
Postat av: Danne - Rascar Capac
JAg trodde att jag var den enda i Sverige som hört Pretty Boy Floyd. Väldigt mycket smink men deras låssashårdrock hade många bra melodier. Min personliga favorit var då "Leather boyz with electric toyz". Och faktiskt JAG ÄGER HELA SKIVAN(vinyl).
Postat av: F Punk
Danne: Det finns ett gäng yngre glamrockare under typ 30 som har upptäckt PBF. Sålde min vinyl igår faktiskt. Hela plattan är suverän. Mycket Sweet i melodierna. Sen är det aldrig fel att göra en låt som Rcoknroll is gonna set the night on fire.
Kul att det finns andra punkare som nu gillar PBF.
Postat av: Danne - Rascar Capac
F Punk: Sålde du skivan?
Vem köpte och hur mycket betalade de?
Jag kan inte sälja skivor. tro mig jag har försökt men jag ångrar mig alltid i sista stund.
Trackback