Farbror Punk

Det känns alltid bra att kunna avsluta en i övrigt bra dag med en kultrulle som Antonio Margheritis – Ark of the sun god. En film från den gyllende eran då italienska producenter, på ett ohämmat sätt, kopierade amerikanska succéfilmer. Vilket gav oss mycket underhållande kopior på Mad Max, Conan, Dawn of the dead, Alien m.fl.

Arc of the sun god är en Indiana Jones-kopia och är inte lika bra som Margheritis Hunters of the golden cobra, som också den plagierar Spielberg. Men då huvudrollen i båda filmerna görs av David Warbeck, är den ett måste för ett Warbeck-fan som jag. 
David Warbeck var enligt mig den italienska exploateringsfilmens tuffaste hjälte, tillsammans med Lee Van Cleef.
Själv upptäckte jag Warbeck genom hans bästa filmer redan tidigt 80-tal, tack vare videobolag som Hemvideo och VideoInvest.
Hemvideo hade den goda smaken att släppa The Last Hunter eller Djungelmassakern som den döptes till på svenska i en ocensurerad version. Denna Apocalypse Now-kopia är och förblir en av mina topp-20 filmer tillsammans med The Beyond som VideoInvest släppte (i en klipp version bör nämnas) när videovåldsdebatten rasade som hårdast. Dessa två filmer utgör Warbecks bästa karaktärskådespelarinsatser.
Antonio Margheriti, som regisserade The Last Huter, gjorde raskt en uppföljare, då The Last Hunter blev en succé, Tiger Joe (även den på HemVideo) med Warbeck i huvudrollen. Trots att Tiger Joe är ett habilt hantverk och inehåller explosioner, massor av action och ångande djungler är den inte alls lika bra som The Last Hunter, men är ändå mycket sevärd.  

David Warbeck avled i cancer 1997 och hans sista film blev brittiska Razorblade Smile, men det är de filmer han gjorde tillsammans med italienska regissiörer som man bör minnas honom för. Antonio Margheritis slutade sin karriär med Cyberflic 1997 fem år senare dog han av en hjärtinfarkt. Men många av de filmer han gjorde under psedonymen Anthony M. Dawson som t.ex Flesh for Frankenstein, Indio, Cannibal Apocalypse, Car Crash och Tornado liksom ovan nämnda Warbeck-rullar är filmer man gärna återvänder till när Hollywood än en gång krystar fram en överproducerad steroidstinn McAction-bajskorv.