Farbror Punk

Nästa onsdag har jag inbjudits till min första arbetsintervju, ja som lärare vill säga, på Höghammarskolan i Bollnäs. Jag har tydligen valts ut bland många och ska nu tillsammans med tre andra intervjuas.
Naturligtviskan man aldrig vara säker på hur det ska gå, men jag är hoppfull.
Hur som helst är bara denna abetsintervju en seger för mig. Det visar att jag har de kunskaper och förhoppningsvis egenskaper som erfodras för ett medialärarämne.

Dessutom känns det extra bra då jag inte direkt känner att mediautbildningen och att skriva C-uppsats tillför något alls till min kommande yrkesroll. Att skriva en C-uppsats där man ska forska, uttrycka sig på ett korrekt och akademiskt sätt, har mycket litet med hur jag på ett pedagogiskt sätt lär elever att arbeta med ett videoredigeringsprogram, i Photoshop eller dylikt.
Själv hade jag mycket hellre ägnat 20 poäng åt att lära mig bemästra och lägga upp en grundundervisningkurs i säg Falsh eller Director.. något som jag rent praktiskt hade haft nytta av.
Nu slösades en hel höst på något som bara gav mig migrän och fick mig att känna mig isolerad och smått värdelös.
Till vilken nytta?
Jag ska inte bli forskare, jag ska inte heller skriva C-uppsatser till mina elever. Jag ska på ett enkelt och pedagogist sätt lära ut en färdighet. Och naturligtvis försöka ta hänsyn till allas olika behov.

Nåväl, denna inbjudan till anställningsintervju stärker min självkänsla och mitt självförtoende. Och även om jag inte får jobbet kan jag med fortsatt visshet veta att jag äger och kan använda min kunskap.