Farbror Punk

För att fortsätta på den inslagna vägen av vinylnostalgi (se Docent Död) så måste jag bara nämna Strix Q och deras debut-LP.
Förvisso är bandet evigt förknippat med den stentrista discorocken de sedan slog in på med Capitol City och hiten ”Boyzz”, men debuten var en lysande platta.
Bandet började som Magnus Ugglas kompband.
Strix = Uggla på latin.
Första soloutflykten var Ugglas ”Sommartid” som i originalet var en lågmäld historia men som till Va ska man turnén fick en ny hårdrockig kostym.
Själv köpte jag singeln direkt efter att Ulf Elving spelat den på Skivspegeln. Detta är en av de bästa sommarlåtarna någonsin. Att man också använder Hammond är ett signum för kvalitet.
En uppföljare blev det också.
Nu var det The Moves gamla ”Blackberry Way” som fick en svensk text, ”Hem till Stockholm igen”. Inte kan man misslyckas med en sån låt och en text om att vara på turné...

Debuten då?
Ja, musikaliskt lät den som singlarna. Svensk hårdrock vill jag nog påstå av den gamla skolan, med Deep Purple i botten.
Visst kan man invända på att texterna är av det rejält grabbiga slaget. Strix Q är motsatsen till politiskt korrekt, fast att jämför dem med dagens hip-hop-texter blir det nästan lite gulligt.
Nåväl, om ni hört Ugglas Va ska man ta .. så vet ni hur det låter. Staffan Brinkenfalk har en röst mycket snarlik Ugglas och många jag spelat plattan för tror det är Magnus som sjunger. Men det är alltså inte det.
Man har lagt med singlarna och ännu en cover. The Turtles ”Happy togheter” som här blir ”Fulla tillsammans”. Men även de egna låtarna ”Ässet”, ”Ensam e bäst”, ”Sista kortet e lagt” är kanonlåtar och bortsett texterna och låten ”Sjunde Himlen”..kan jag inte annat än säga att detta är en svinbra platta för den som gillar svensk (hård)rock. Detta är ett surrogat för den som önskar att Magnus Uggla skulle överdosera på Mott The Hoople och göra en riktig rockplatta istället för de eviga pom-pom-pom låtarna.
Dante och Nysse är två eminenta gitarrister och tillsammans med Staffans hammond ger det en juste ljudmatta. Förvisso låter det 70-talsproduktion, skivan kom 1978, men det är ändå med den tidens, svenska, mått mätt jäkligt bra.
Jag har svårt att tro att CBS, eller vilka det är idag som äger rättigheterna, någonsin kommer att släppa plattan på CD. Själv har jag sett skivan i 10 kronorsbackarna där vinyler säljs och bättre fynd gör du inte. (Ok, själv har jag ju hittat Date X, Magnum Bonums ”Crazy feelings” mfl för 10 spänn styck)
Men om du inte hittar plattan be Knaverlisa kanske hon kan ordna den. Jag har svårt att tro att Strix Q själva misstycker att plattan sprids, de ska vara stolta över att ha gjort en så BRA rockplatta.