Sandy West - R.I.P
Det känns alltid lika konstigt när ens "idoler" lämnar jordelivet.
De tillhör inte familjen men känns ändå både nära och kära.
Sandy West var batterist i The Runaways och lär väl för evigt förknippas med sin version av Wild Thing från plattan Live in Japan.
The Runaways var och är ett band jag alltid tyckt mycket om. Som pre-pubertal 12-åring gjorde dessa 16 åringar (ok Lita Ford var 17-år) ett mycket starkt intryck på mig. Cherie Currie i en oknäppt jeansskjorta på konvolutet till första plattan gjorde att hjärtat slog lite snabbare. Men det var ändå musiken, dessa låtar som verkligen sparkade stjärt, vilka fick debuten och uppföljaren Queens of noise att snurra jämt och ständigt på min gramofon. The Runaways konkurrerade snabbt ut favoriter som Kiss, Sweet och Thin Lizzy.
När jag nu spelar låtar som: Cherry Bomb, American nights, Queens of noise och I love plaing with fire blir jag förflyttad till pojkrummet och till tiden alldeles innan punken invaderade mitt liv. Det var också The Runaways och deras version av Lou Reeds Rock n roll fick mig också att upptäcka Velvet Underground - inte punken.
När tredje plattan - Live in Japan kom innebar det också slutet för originalkvintetten. Cherie Currie och basisten Jackie Fox lämnade bandet. Joan Jett blev bandets sångerska och Vicky Blue ny basist. Waiting for the night släpptes och gruppen turnerade i de svenska folkparkerna.
Bandet var heller aldrig fel. Trots att punken sparkade mot hårdrocksdominansen, funkade ändå Runaways ihop med Ramones. Ett band de spelade tillsammans med vid flera tillfällen.
Ytterligare en platta släpptes innan bandet slutligen splittrades. Gruppen nådde aldrig de stora framgångar de förtjänade och förutom att de var stora i Japan så var de rejält populära i skandinavien. Vilket nästan helt och hållet var tidningen Posters förtjänst.
Joan Jett och Lita Ford fick framgångsrika solokarriärer och tillsammans med sin lillasyster Marie lyckades också Cherie Currie nå en viss framgång.
Själv fick jag aldrig se The Runaways live men har genom åren samlat på mig ett antal live-bootlegs och videon Live in Japan. Men jag har ändå aldrig slutat hoppas på en återförening av gruppen. Och för ett antal år sedan ryktades det om att nu skulle det ske. Men tyvärr.
Den 22 oktober avled Sandy West i lungcancer.
Jag vill naturligtvis uppmärksamma detta underbara band som visade att tonårstjejer inte behöver vara själslösa Lolita-sångerskor med sockersöta röster som spelar på sexualitet - modell Britney Spears. Förvisso var Runaways utmanande, men de var talangfulla och begåvade musiker. De visade intigritet och att tjejer visst kan spela grabbarna av scen.
För er som inte upptäckt bandet. Kan jag bara säga - gör det nu! Köp plattorna - helst på vinyl och försök hitta livebootlegs. Och i väntat på att någon ger ut Live in Japan på DVD - köp LPn och spela Wild Thing och lyssna till Sandy West.
"Wild thing you make my heart sing..."