Farbror Punk

Olofsson: - Visst är väl Morbid Angel bra!
Leijonbugg: - Öh, jag trodde det var Immortals comebackspelning *förvånad röst*
Hägglund: - Nja, tacka vet jag nya Terrorizerplattan. Den sparkar sossepung!
Reinfeldt: *tänker* Nä, tacka vet jag Da Buzz.

Det är en alltid lika stor glädje när nya Close-Up trillar ner på hallmattan.
Men tydligen ska man i en hårdrockstidning inte ”befläcka en hårdrockstidning med politisk propaganda..” för att ”det är patetiskt att blanda in politika (sic) åsikter i en musiktidning”, för det kan resultera i att vissa läsare ser sig nödgade att avsluta sin prenumeration.

Upprinnelsen var att chefredaktören, tillika småföretagaren Robban Becirovic, svarade mycket träffsäkert och lustigt på en insändare varför man inte kan vara moderat och hårdrockare.
Kontenten var att vår nye stadsminister – Fredrik Reinfeldt gillar Alphaville, Kristina från Duvemåla och Da buzz. Till skillnad mot Lars Ohly som föredrar Danko Jones, Deep Purple och Green Day.

Jag skulle vilja tillägga att det finns knappast någon musikstil som varit mer arbetarklass än just hårdrocken. Jämför med t.ex  progg och punk som attraherat såväl akademiker som medelklassungar.
Det är ingen tillfällighet att de historiskt mest inflytelserika banden Black Sabbath och Judas Priest kom från den tunga industristaden Birmingham. En dylik musik hade aldrig kunnat födas i etagevåningar på Östermalm.
Hårdrock är tyngd, melankoli, aggression och livskraft. Det är styrka och kamp. Något som ALDRIG kan förstås av människor som fötts med silversked i truten och som ständigt sväljer flygande stekta sparvar.

Det är symptomatiskt att fru Reinfelt säger att hon helst lyssnar på radion alternativt gamla hits från 80-talet. För som moderat lyssnar man uteslutande på musik när man vill vara lite glad eller ska ha fest. Men för den gängse hårdrockaren betyder musiken allt. Den är livets puls, i sorg, glädje, hopp och förtvivlan.
Hur många gånger har inte man inte uppnått total katarsis genom att spela Nasum, Napalm Death, Slayer eller Skitsystem.
Hur ofta har man inte slängt på ”Fade to black” när stunderna har varit som svartast.
Varit nostalgisk med Deep Purple, Kiss, Sweet, Van Halen, Cheap Trick eller partat natten lång med en trave kukrock på stereon.

Det finns också andra aspekter att alliansen är hårdrockens antites. Ett stavas KD. Visst jag själv uppskattar kristen hårdrock. Men uppskattar ett kristet parti hårdrock? Se bara på den kristna högern i USA.
Vi ska inte heller glömma att musicerande är ett hantverk och i en moderat värld är inte en hanverkare värd många kronor.
- Klart grabben ska ha betalt, men låt honom konkurera med några indiska barnarbetare så får vi se…

Kontentan: Det borde vara utan några som helst tvivel klargjort att man inte kan vara moderat hårdrockare. Därför kommer de närmaste fyra åren att se ett uppsving i hårdrockslyssnandet. Tonåringarna kommer att som på 80-talet stå upp och säga att de är hårdrockare och stolta. Musiken kommer att bli än mer utmanande, hårdare och alla inhemska punkband kommer att äntligen börja sjunga på svenska. 
För precis som Thatcher kommer alliansen att bli symbolen för en nyuppväckt motståndskamp mot den cyniska hyperkapitalismen och hela borgerligheten.