Farbror Punk

 

Jag är väl sent ute, men i min ålder har man inte så bråttom - tvärtom.
Hur som helst har jag inte blivit så glad över att hitta ett nytt band sedan The Ordinary Boys.
Towers of London blandar Sex Pistols och Guns N Roses på bästa tänkbara sätt.
Fast i ärlighetens namn det är inte helt olikt Demolition 23.
Minns ni dem?
Klart ni gör.
Men det är helt sagolikt skönt att höra ett kaxigt rockband sjunga med brittisk accent – inte trist amerikaniserad variant.
Nä, det är gamla hjältar som Noddy Holder, Ian Hunter och Johnny Rotten jag tänker på.
TOL fräser ”Im a rat”. Och vem fan vill inte vara det?
De spelar ”Air guitar” påstår att de kan vara ”King” och önskar att vi ska ”Kill the pop scene”.
Hade jag varit 15 hade jag dyrkat bandet. Nu låter jag istället debutalbumet ”Blood, Sweat & Towers” vara mitt soundtrack till att mota regninga mornar och förgylla sega bussresor.

Om Towers of London är det bästa som hänt Storbritannien sedan The Wildhearts och Manic Street Preachers återstå att se. Men för att citera Mats Olssons recension av ”Never mind the bollocks” så är ”Blood, Sweat & Towers – ”ett köttigt stycke rock”!

Som bonus om ni besöker bandet på http://www.myspace.com/towersoflondon kan ni lyssna på en fräck version av klassikern "Freebird" Där TOL låter som 2006 version av Rolling Stones..