En trio från 1977
Kanske berodde det på att jag var ung eller för att punken gjorde all "ny" musik spännande. Men åren 77-78 gavs det ut så många otroligt bra låtar att man bara häpnar. Och eftersom jag påbörjat min jubileumsresa kommer här några fler snorbra låtar från året 1977.
We Love You/Chip On Me Shoulder. En finfin singel där framsidan skrevs av Jagger/Richards. Vilket var något jag inte hade den blekaste aning om när Stefan Wermelin spelade den här plattan i sitt eminenta radioprogram. Cock Sparrer lät tufft och jävligt cockney-engelskt i mina små öron. Baksidan, egna Chip on me sholder är lika tuff huliganpunk som framsidan. Tänk att detta skulle betraktas som Oi många år senare?!?!
Dead Boys - All this and more. Alla bara vråla: Sonic Reducer. Jo, den knäckte mina trumhinnor när jag som tolvåring spelade den om och om igen. Fast numer är det den coola All this and more som är den bästa låten från de Döda Pojkarnas debutalbum. Lyssna bara till handklappet. Ja, handklapp i en punklåt alla punkpoliser. Och ingen kan låta som Stiv Bators... och som blod på tampongen (Ni känner väl till I want Lunch och historien om Lydias blodiga.. jaja) en ettrigt gitarrsolo från Cheeta Chrome.
The Depressions ? Living on dreams. Var Depressions punk? Vem bryr sig om ettiketter när man kan göra en sån snygg och popig punklåt att till och med självaste Costello skulle kunnat inkludera denna i sin repertoar utan att nån höjt ett ögonbryn. Svinbra låt med en text om klasskilnader och utanförskap i sjuttitalets Storbritannien.
We Love You/Chip On Me Shoulder. En finfin singel där framsidan skrevs av Jagger/Richards. Vilket var något jag inte hade den blekaste aning om när Stefan Wermelin spelade den här plattan i sitt eminenta radioprogram. Cock Sparrer lät tufft och jävligt cockney-engelskt i mina små öron. Baksidan, egna Chip on me sholder är lika tuff huliganpunk som framsidan. Tänk att detta skulle betraktas som Oi många år senare?!?!
Dead Boys - All this and more. Alla bara vråla: Sonic Reducer. Jo, den knäckte mina trumhinnor när jag som tolvåring spelade den om och om igen. Fast numer är det den coola All this and more som är den bästa låten från de Döda Pojkarnas debutalbum. Lyssna bara till handklappet. Ja, handklapp i en punklåt alla punkpoliser. Och ingen kan låta som Stiv Bators... och som blod på tampongen (Ni känner väl till I want Lunch och historien om Lydias blodiga.. jaja) en ettrigt gitarrsolo från Cheeta Chrome.
The Depressions ? Living on dreams. Var Depressions punk? Vem bryr sig om ettiketter när man kan göra en sån snygg och popig punklåt att till och med självaste Costello skulle kunnat inkludera denna i sin repertoar utan att nån höjt ett ögonbryn. Svinbra låt med en text om klasskilnader och utanförskap i sjuttitalets Storbritannien.
Kommentarer
Trackback