Varför finns inte Indietjafs?
This Perfect Day har släppfest ikväll för en cd-samling. Själv minns jag bandet med stor glädje från en extrainsatt söndagskonsert på Roskilde. En smått vådlig Roskildetripp jag och kamrat Mats företog oss detta år. Vi lånade min fars "jaktbil" en gammal brun Saab -95 som sett sina bästa år. På ditresan, i Lilla Edet närmare bestämt, sprack kylarslangen vilken raskt lagades med en halv rulle eltejp. Sen på hemvägen kokade bilen i Helsingborg på grund av att en formgjuten slang mjukats upp i värmen så att ingen luft gick från luftfiltret till motorn. Detta lilla problem fixades med en Magnumpinne och lite eltejp och vi kom faktiskt hem till slut. Low-tech så det förslår, gör om detta med dagens bilar om ni kan.
Men nu var det var TPD jag berättade om...
På lördagen då jag spanade in countryvärldens tajtaste läderbrallor, vilka hade antagligen målats på Dwight Yoakam, meddelade man att i morgon (söndag) skulle TPD, extrainsatt, spela på samma scen. Något jag berättade för kamrat Mats och gissa om vi fick uppleva en svettigt svängig spelning med Skellefteås finaste poporkester? Hö..Är Fredde R moderat? Och när bandet klämde in både Oh, Susie och Whole wide world var vår lycka total. Detta var en av de bästa spelningar vi sett!
Strax efteråt släpptes TPDs finfina covertolkning på singel. En platta jag ständigt återkommer till som exempel på att man kan göra bra covers.
Vad som slår mig, och jag har även nämt detta i arbetsgruppen för svenskt rockarkiv, varför har ingen gjort en Indietjafs på nätet? Ja, jag menar en sajt som Punktjafs fast med band från den svenska indiepopens historia. Eller är det så att indiegubbarna ligger och filar på detta precis just nu när det gått så lång tid att det äntligen är dags att fira med pur och skär nostalgi?
Jag skulle i vilket fall som helst tycka det vore skitskoj att se en sådan sajt, där Cod Lovers och Happydeadmen samsas med Hardy Nilsson, Wannadies, Easy, Popcicle, Souls, Eggstone mfl.. En sajt där John L Byström och hans Sound Affects får den hylling en saknad hjälte förtjänar.
Så alla reklamjobbande och familjeinbäddade indiegubbar och gummor. Dags att kamma ner luggen och plocka fram Pumadojorna ur källarskrubben allt för att hylla en vital och gittarbaserad period som startade i skarven mellan 80- och 90-tal. Och som resulterade i några lysande band, eminenta plattor och underbara låtar.
Avslutningsvis. This Perfect Days allra finaste och mest blåa stund är som alltid Postcard summer.
Jag var också på den där tidiga söndagsspelningen i Roskilde 1994, hur bra som helst var det också, och jag kände mig nästan som hemma fastän jag var mer än 100 mil hemifrån när gitarristen Ove sa att "Vi är Kåge-pojkar", och allt
bakfylleångest försvann konstig nog då också!
Kåge är litet samhälle utanför Skellefteå. Och den samlingscdn kommer att köpas snarast.
Tog faktiskt fram singeln OH Susie nu på morgonen, och nu vill jag inte sluta spela den, den perfekta sommarplågan i mina öron, och Wreckless Eric-covern är en storartad sommarlåt det också.
Ett underbart band med lika underbara medlemmar. Låtar som "I'm In Love", "Could Have Been Friends" och "Can't You See" befäste Sverige som det potentiella poplandet nr.1.
Onödigt vetande: Den gamle trummisen Raffe som senare jobbade (jobbar?) i baren på Storstad vid Odenplan lånade videon Rude Boy (Clash) av mig. Som tack bjöd han på bira. Det är fortfarande ett av de bästa byten av tjänst jag någonsin gjort.
Med tårar i ögonen minns även jag denna spelning på Roskilde. Det namedroppande av band ovan är sånt jag plockar fram efter nåra bira en lördagkväll och resten av familjen sover.
Kenny: Eller så minns man och namedroppar när man är på festival. Det var sånt vi gjorde i helgen.