Punkträffen på Snövit.

Läste nyss denna fina text om Punkträffen på Snövit. Kolla in den. Tillsammans med de mail jag fått från Anders och Matte, så svider det lite att jag inte var där. Men som jag skriver i kommentaren till ovanstående blogginlägg: "Jag skulle ha känt mig som kusinen från landet". För jag känner ju nästan alla som var där, men jag känner nästan ingen "på riktigt". Jag har inte hängt i Gallerian, men jag har tagit del av nästan allas minnen om och kring denna tid och plats. Jag är både bekant och obekant. Ja, det är en lite märklig känsla faktiskt. Jag antar att man som forskare kan få en liknande lätt surrealistisk känsla. Närvarande, men bara en betraktare.

Hur som helst. Om och när punkkvällen på Berns inträffar tänker jag åka dit. Inte så intimt som hos Micke, men jag hoppas ändå att det ska ge tillfälle att säga hej till alla "jag känner" men inte har träffat. Det skulle vara jätteskoj faktiskt. Kanske kan man ses för en öl innan någonstans. Eller är det Beyaz som gäller hehe. (Jo, jag vet att den är borta från sortimentet).

Så inför det "svenska punk jubileumsåret" 2008 hoppas jag på fler kontakter och mer hjälp att dokumentera denna fantastiskt drivna och initiativrika period. Maila mig, berätta om livet för 30 år sedan. Hur punken kom att forma dig och dina punkpolare. [email protected]

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback