Sex Pistols till Peace and Love

Sex Pistols till Peace and Love. Det är naturligtvis skitskoj. För ärligt talat så skiter jag i cred eller annat trams. Jag ska kolla in gubbarna bara för den suveräna musikens skull. En musik som när det begav sig kallades skräning, ostämd och mer eller mindre olyssningsbar. Och inte heller kunde Sex Pistols spela.

30 år senare är det inte längre någon som dristar sig till ett dylikt argument. Nä, nu säger man istället att bandet har sålt sig och bara leverera nostalgi till feta, skalliga medelålders gubbar som vill ha lite anarki i radhusområdet. Och visst, jag köper nostalgiargumentet. All musik som någonsin har producerats blir förr eller senare nostalgi. Tänk bara när den brittiska indierocken var som störst, när det var cool Britannia. Idag är Blur och Oasis nostalgi. Detsamma gäller musiken som görs idag, imorgon är den nostalgi helt enkelt.
Ska man därför sluta lyssna på gammal musik?
Nä, knappast.
Det kommer alltid en yngre generation som inte var med när det begav sig och som låter sig influeras. Just nu är "ny-thrash" något som ligger mig varmt om hjärtat. 19-åringar som inte ens var födda när "Kill ém all" släpptes. Unga som tar ett frächt grepp om en gammal genre.
Detsamma gäller punk. För i dag finns det inte en punk (gjorde det någonsin det?) utan tiotals subvarianter. Och jag är säker på att brevid oss feta och tunnhåriga gubbjävlar kommer det att stå tonåringar som tycker att Übergubbjäveln Lydon är minst lika tuff som Iggy var på årets Peace&Love.
Personligen kan jag dock tycka att Lydon är en "mysig" gnällgubbe men med en träffsäkerhet och sarkastiskt svartsynt udd som heter duga.
Och minns väl alla häcklare "Your future dream a shopping scheme". När ni står där själva den 25:e varje månad och tror att lyckan finns i närmaste shoppingcenter.

Så ni andra som liksom jag blir lycklig av att höra och se ett gäng gubbar veva ut "ett köttigt stycke rock" (citat: Mats Olsson)  vi ses på Peace and Love om ungefär ett halvår. Håll er feta, tunnhåriga, obstinata och lyckliga tills dess.

Kommentarer
Postat av: Robert

Jag skippade förra återföreningen på mitten av 90-talet av flera anledningar, bl. a. några du nämner ovan. Men även att Lydon ofta sjöng i "PIL-stil" och inte som vanligt, vilket Pistolslåtarna inte passade för alls.

Nu har jag lyssnat igenom konserten från Manchester för ett par veckor sedan, där sjunger han ordentligt.
En resa till Borlänge är inte utesluten. Om det är någon som är intresserad av konserter är det bara att höra av sig.
Robert

Postat av: Robert

Jag menade, intresserad av konserten i Manchester, så klart.

2007-12-01 @ 16:05:45
URL: http://sodermalm.wordpress.com/
Postat av: Jonte

Faan man kanske måste lyfta sitt feta gubbarsel ur villaområdet och masa sig ner till Borlänge.

2007-12-02 @ 11:20:41
Postat av: auge

vet inte om jag skall försöka igen... skulle se pil på hultsfred, någon idiot kastade en flaska på scenen efter 2-3 låtar och john klev genast av. samma sak hände i roskilde 10 år senare med pistols. nu har det gått typ 10 år till, så kanske tredje gången gillt!??

2007-12-04 @ 13:34:57
URL: http://www.hollywoodindians.se
Postat av: Farbror Punk

Åke: Jag var också på Roskilde och fick mig den korta spelningen till livs. Därför vill jag ha lite go gubbnostalgi på Peace & Love.

2007-12-05 @ 11:22:50
Postat av: Ariel Fun

Ursäkta mitt fantastiskt "tonåriga" uttryck, men ELLER HUUUR! Du har så väldigt rätt.

Själv föddes jag inte förrän -82, men jag hade den stora turen att som första livespelning någonsin uppleva dem vid Sjöhistoriska -96. Underbart!

Det är nostalgi för mig också, och jag köpte P&L-biljett samma dag de släpptes. Vi kanske ses där? :)

2007-12-23 @ 12:30:18
URL: http://www.myspace.com/arielfun

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback