Videotipset - YouTube
Linda nämnde i sitt inlägg att man lyckas glömma vissa låtar. Ja, man glömmer även band och artister kan jag tillägga. Men som i fallet med Billy Bragg så dyker dom upp, och då öppnas dammluckorna. Minnen väller över en och nostalgistämningen på topp. Detta är ofta något jag drabbas av vid mina besök på YouTube.
med andra ord det är dags för videotipset. Musik för mig, kanske för dig.
Artful Dodger har förekommit på diverse powerpopsamlingar. Men när jag köpte en LP med bandet för 10 kr så knockades jag av att det bitvis var riktig svängig rock. Sambon tyckte det lät som Rod Stewart och det ligger något i det. Fast Roddan har inte direkt gjort min typ av pop/rock på egen hand men i Faces däremot. Hur som helst visste jag inte att det fanns promovideor med Artful Dodger och blev jävligt glatt överraskad när jag hittade dem på YouTube.
The Pleasers skulle bli bandet som förde ut powerpopen till massorna 1978. Nu blev inte powerpop den stora grejen. Men The Pleasers gjorde lysande pop i Beatles anda, vilket detta klipp från Tony Wilsons program visar. Kolla också in de andra klippen med Pleasers, bl.a. en fin cover på The kids are allright.
Rachel Sweet på video är det ont om. När hon gjorde denna duett 1980 med Rex Smith föll jag som en fura. Och det är klart, kombinationen Rachel och en enorm Love Affair-låt kan man misslyckas då? Det fick i alla fall mig att spisa den här lika ofta som Attentats - En meningslös dag.
Om föregående låt kan anses mesig för punkare att lyssna på så var även The Rubinoos i samma kategori. Dregelpop om att vara kär och hålla handen. Klart som fan att det var min typ av musik. Bandet gjorde ett program i serien "Rock goes to college" under en av sina Englandsturneer. Det är därfrån denna fina P J Proby-cover är hämtad. Fast visst skulle jag bra gärna vilja ha hela programmet. Kolla också Rock n roll is dead från Old Grey Whistle Test.
I vänta på att Steve Jones ska plugga in sin Les Paul i Borlänge så hittade jag ett klipp från något TV-program med "supergruppen" Chequered Past, med Michael Des Barres på sång (Silverhead) och världens bästa Clem Burke på trummor. Plattan var väl inte så bra som väntat med låten som ni kan kolla här Underworld var inte så dum.
De som känner mig vet att jag håller spelningen med Holton & Steel som en av de bästa någonsin. Jag är även förtjust i Gary Holtons stökiga band Heavy Metal Kids så att hitta klipp med dem på YouTube är såklart mumma.
Franska The Dogs var ett kärt band i början av 80-talet. Too much class for the neighborhood var en tuff bekantskap. Så prova lite juste garagesväng från 80-talet i en härlig retrovideo.
Ända sedan jag blev kompis med This Perfect Day på MySpace, har det funnist ett par plattor i mediaspelaren. Den här helt suveräna låten fanns med på bandets sista platta. Det sägs att de är sugna på några spelningar nästa år. Gissa om jag också är det?
På tal om pop. The Sport från Australien hyllades av Mats Olsson när det begav sig. Själv köpte jag plattan Don´t throw stones först 1996 för 2 kr på andra långatans beg skivaffär. Och tror ni det visade sig att Olsson hade rätt? Kalaspop med sköna Costello-vibbar.
Och på tal om Costelloaktig pop. The Jags anklagades för att vara plagiatörer. Vilket var lite fel. Visst var det samma melodier och tuffa attack men jag tycker nog var de ändå egna. Deras andra singel Party Games är en fin poplåt. Och videon är härligt retro..
The Pursuit of Happiness läste jag om i hårdrocksblaskan Kerrang, men bandet var mer alternativ rock och i mitt tycke jäkligt bra. Im an adult now har en helt underbar text om våndan att bli vuxen.
Från alternativ rock till, ja, alternativ rock Titanic Love Affair tyckte jag var ett fint alternativ i Seattledrönet. Bandet hade mer popiga melodier och lät inte så "gnälligt" som vissa grungeband. Varje gång jag plockar fram bandets platta slås jag av hur orättvis världen är som inte gav TLA några framgångar. Kolla in Planet Strange.
Också Jellyfish var alternativa. De blandade Beach Boys, Queen, ELO och Phil Spector. Framgångsmässigt gick det bra för Jellyfish men gruppen splittrades ändå efter några suveräna plattor. Och varje gång jag spelar Jellyfish måste jag också spela Redd Kross och Wildhearts. Band som var jävligt viktiga för mig under det tidiga nittiotalet.
Ett annat band jag snöade in på under 90-talet var Del Amitri. Satan i gatan va bra de var! The Last to know videon fanns inte på YouTube (fast jag har den själv) så ni får hålla till godo med ett klipp från Topp of The Pops.
med andra ord det är dags för videotipset. Musik för mig, kanske för dig.
Artful Dodger har förekommit på diverse powerpopsamlingar. Men när jag köpte en LP med bandet för 10 kr så knockades jag av att det bitvis var riktig svängig rock. Sambon tyckte det lät som Rod Stewart och det ligger något i det. Fast Roddan har inte direkt gjort min typ av pop/rock på egen hand men i Faces däremot. Hur som helst visste jag inte att det fanns promovideor med Artful Dodger och blev jävligt glatt överraskad när jag hittade dem på YouTube.
The Pleasers skulle bli bandet som förde ut powerpopen till massorna 1978. Nu blev inte powerpop den stora grejen. Men The Pleasers gjorde lysande pop i Beatles anda, vilket detta klipp från Tony Wilsons program visar. Kolla också in de andra klippen med Pleasers, bl.a. en fin cover på The kids are allright.
Rachel Sweet på video är det ont om. När hon gjorde denna duett 1980 med Rex Smith föll jag som en fura. Och det är klart, kombinationen Rachel och en enorm Love Affair-låt kan man misslyckas då? Det fick i alla fall mig att spisa den här lika ofta som Attentats - En meningslös dag.
Om föregående låt kan anses mesig för punkare att lyssna på så var även The Rubinoos i samma kategori. Dregelpop om att vara kär och hålla handen. Klart som fan att det var min typ av musik. Bandet gjorde ett program i serien "Rock goes to college" under en av sina Englandsturneer. Det är därfrån denna fina P J Proby-cover är hämtad. Fast visst skulle jag bra gärna vilja ha hela programmet. Kolla också Rock n roll is dead från Old Grey Whistle Test.
I vänta på att Steve Jones ska plugga in sin Les Paul i Borlänge så hittade jag ett klipp från något TV-program med "supergruppen" Chequered Past, med Michael Des Barres på sång (Silverhead) och världens bästa Clem Burke på trummor. Plattan var väl inte så bra som väntat med låten som ni kan kolla här Underworld var inte så dum.
De som känner mig vet att jag håller spelningen med Holton & Steel som en av de bästa någonsin. Jag är även förtjust i Gary Holtons stökiga band Heavy Metal Kids så att hitta klipp med dem på YouTube är såklart mumma.
Franska The Dogs var ett kärt band i början av 80-talet. Too much class for the neighborhood var en tuff bekantskap. Så prova lite juste garagesväng från 80-talet i en härlig retrovideo.
Ända sedan jag blev kompis med This Perfect Day på MySpace, har det funnist ett par plattor i mediaspelaren. Den här helt suveräna låten fanns med på bandets sista platta. Det sägs att de är sugna på några spelningar nästa år. Gissa om jag också är det?
På tal om pop. The Sport från Australien hyllades av Mats Olsson när det begav sig. Själv köpte jag plattan Don´t throw stones först 1996 för 2 kr på andra långatans beg skivaffär. Och tror ni det visade sig att Olsson hade rätt? Kalaspop med sköna Costello-vibbar.
Och på tal om Costelloaktig pop. The Jags anklagades för att vara plagiatörer. Vilket var lite fel. Visst var det samma melodier och tuffa attack men jag tycker nog var de ändå egna. Deras andra singel Party Games är en fin poplåt. Och videon är härligt retro..
The Pursuit of Happiness läste jag om i hårdrocksblaskan Kerrang, men bandet var mer alternativ rock och i mitt tycke jäkligt bra. Im an adult now har en helt underbar text om våndan att bli vuxen.
Från alternativ rock till, ja, alternativ rock Titanic Love Affair tyckte jag var ett fint alternativ i Seattledrönet. Bandet hade mer popiga melodier och lät inte så "gnälligt" som vissa grungeband. Varje gång jag plockar fram bandets platta slås jag av hur orättvis världen är som inte gav TLA några framgångar. Kolla in Planet Strange.
Också Jellyfish var alternativa. De blandade Beach Boys, Queen, ELO och Phil Spector. Framgångsmässigt gick det bra för Jellyfish men gruppen splittrades ändå efter några suveräna plattor. Och varje gång jag spelar Jellyfish måste jag också spela Redd Kross och Wildhearts. Band som var jävligt viktiga för mig under det tidiga nittiotalet.
Ett annat band jag snöade in på under 90-talet var Del Amitri. Satan i gatan va bra de var! The Last to know videon fanns inte på YouTube (fast jag har den själv) så ni får hålla till godo med ett klipp från Topp of The Pops.
Kommentarer
Postat av: Senap
Ja, du Farbror Allätare. Här fick du med massa gamla härligheter som spisades i the house of Mustard när det begav sej. Hade Sports Epn men sålde den för ett antal år sedan men låten är grym. Och likadant med Dogs, Jellyfish, fröken Sweet mm mm Synd att Pursuit of Happiness-länken inte funka, älskade den låten när den kom men hade förträngt den nu. Får ge mej in på DuTuben och leta fram den omedelbums
Postat av: auge
skönt att slippa leta själv =)
har oxå lagt upp några vids, sök efter augek
Trackback