Marginaliserade men ack så bra!
För helt plötslig svämmar TPB över av bitvis suverän musik från rockhistoriens marginal.
Det började med att jag uppmärksammade att Steve Earle och Steve Forberts plattor fanns att ladda ner. Sen såg jag Dr Feelgood, Graham Parker, Ducks De Luxe, Flamin Groovies och Janne Anderssons gamla favoriter – Be Bop Deluxe!!!
Till ovanstående lista kan vi nu också addera: Tommy Conwell, Nick Lowe, The dBs, Holly & The Italians, Jojo Zep and the Falcons, Strife, Cheap Trick, Paul Westerberg, Diesel Park West ,Bram Tchaikovsky och Dions helt suveräna ”Born to be with you”.
Det här är musiken som aldrig slog igenom på bred front men som älskades av musikaliska entusiaster och när jag nu lyssnar på dessa arister slås jag återigen vilken fantastisk förmåga att skriva låtar denna samling uppvisar. Om det sedan är Bill Nelsons progressiva gitarrkaskader eller Steve Earles blugrass plockande dito är det musik som möts i arvet från Chuck Berry, Elvis, Little Richard och Buddy Holly men på vägen plockat upp andra inspirationskällor som färgat musiken till den optimala musikaliska "drinken".
Vem kan låta bli att älska The dBs lätt Beach Boys psykedeliska ”She´s not worried” eller den giftindränkta och explosiva ”The fight”. Ducks Deluxes lätt Dylandoftade “West Texas Trucking Board” (som f.ö. kamrat Mats påstår later som Smokie, fast han tycker också att pubrock är en lite för marginaliserad genre). Holly & the Italians Phil Spectorinspirerade “Just for tonight”. Tommy Conwell & The Young Rublers fantastiska version av Jules Sheers “If we never meet again”. Den Spectorproducerade “Born to be with you” med Dion. Bram Tchaikovsky underbara popbagatell – ”Shara smiles”. Eller varför inte den definitva låten mot dödsstraffet - Steve Earles ”Billy Austin”.
Ja, listan kan göras mycket lång.
Jag känner mig oerhört privilegierad för att jag har upptäckt de ovan nämnda artisterna. Men blir samtidigt oerhört nedstämnd att det är massproducerad och könslös musik de flesta konsumerar. Musik där det inte är innehållet utan produkten som är det primära. Men det som gläder mig är att det verkar ändå finnas någon universell rättvisa att musiken nu sprids över nätet och fler får chansen att upptäcka artisterna och deras suveräna musikaliska hantverk.
De flesta av skivorna finns inte på cd utan är vinylrippar, det säger något om skivbolagens inställning. Och jag skulle personligen hellre skicka pengarna direkt hem till artisten än att skivbolaget ger honom eller henne en procent av beloppet.
Avslutningsvis tycker jag att vi som gillar marginalartisterna ska resa oss som en man och skriva om den där sura musikhistorieboken där man sätter likhetstecken mellan listplacering och historisk betydelse. För ett sådant resonemang innebör ju att Crazy Frog är viktigare för musikhistorien än säg The Magic Numbers eller Brightblack Morning Light.
Jag måste genast hämta hem The dB's digitalt, jag har en gammal skiva nånstans, som jag hade förträngt. Steve Earl är ju inte heller fel.
Tack gode gud för att du inte alltid pratar om hårdrock. Du vet uppenbarligen att det finns musik. Dock hårdrocken finns som du skriver förkroppsligad i dina hår! Punkare som gillar hårdrock borde skämmas! Punk var vel foer faen en protest mot just hårdrock?
Ragmynta Holmström: Punk innebar att man kunde göra va fan man ville. Det var frihet. Så varför inte gilla hårdrock. Att inte kunna uppsakatta olika slags musik är ignorant. Idag vet ingen vad punk heller innebär, hur många subgenrer finns det inte inom punk?
jo punk var att göra vad man vill men jag håller nog med Ragmynta punk och hårdrock,iaf den tidiga DIY punk är varandras totala motsatser, sen nästa generations punk (OI o sånt) och nästa generations hårdrock (NWOBHM) har mycket gemensamt. typ testeron, skinnjackor och antiintellektualism bl.a
Pecka: Din rackarns akademiker... du glömde nämna det viktigaste att Oi och NWOBHM är arbetarklass! Till skillnad mot mycket av den tidiga punkens och dess koppling till konststuderande och intelektuell medelklass.
precis Arbetarklass i sitt sämsta läge, negativ arbetarklass där det dricks 18 pints och slåss tills man somnar i sina egna spyor, att bara uttrycka aggresivitet och de mest primitiva känslorna, att inte använda speciellt svårstavade ord och absolut inga bisatser. herregud det finns orsaker varför jag föredrar Fleetwood mac och Paul Simon före Exploited och Saxon
Fleetwood Mac och Paul Simon? Då förstår jag varför du halkar in på en blogg med namnet Farbror Punk. Jag dricker hellre 18 pints med Wattie eller Biff Byford än 2 glas rödvin med Paul Simon. Sedan är det tröttsamt med punkdebatter, förr var det progg-Göteborg mot poser-Sthlm, det var Crass mot Oi och Special Duties och det var Janne Lucas vs Jerry Williams. Är man 40+ vet man var man står, vad man står för och vad man gillar. Vare sej det är Bram Tchaikovsky eller Skitslickers. En bred musiksmak är ett tecken på att man är könsmogen!!
Könsövermogen är jag definitivt *S*
Och vad är fel med enkla stavelser. Discharge byggde en karriär på detta. Är man sugen på bisatser. Tja då ska man väl gotta sig åt det tyska språket. Fast Krautrock bygger inte direkt på verbala bisatser mest musikaliska...
Senap: Glömde nämna att Pecka definitivt har druckit 18 pint och somnat i sina spyor. Han har även sjungit den lätt enstaviga coverlåten Go-go-go (av PF Commando). Proklamerat diverse samhällsomstörtande och punkiga åsikter OCH...han har till och med lirat hårdrock. Yeah man! Han spelar bara intelektuell medelklass för att han råkar undervisa i matte ;o)
LOL :-)
äh ni är bara avundsjuka för ni har problem med tredjegradsekvationer, reptilhjärna är helt ok ibland, lurkers och Ramones byggde ju karriärer på det men det kanske bara var jag som var över arton när OI kom och kände mig kanske för gammal då ;)
Jovisst! Punk var frihet! Att älska arenarock och långa låtar där musikerna gör sina långa fulländade solon under tretimmarskonserter. Alla kan göra vad dom vill speciellt punkare. Men varför man vill kalla sig punkare när man gillar vad punken var en reaktion mot är märkligt. Lite som att gå med i kennelklubben med sin katt, å andra sidan, det hade varit lite punk faktiskt. MEn inte hade katten blivit en hund!
Det slog mig att den mest spridda och populära arbetarklassmusiken med all säkerhet är dansbandsmusik och dess främste förträdare är idiot Bert och Christer Sjögren i Vikingarna. Inte blir det bättre eller mer vettigt för punkare att gilla dansbandsmusik på grund av detta. Eller får vi se ett namnbyte, från "Farbror Punk" till "Farbror Dansband"?
Nja, det tror jag inte. Men du har en poäng i detta med dansband. Fast nu skulle jag helt vilja att du skrev den där texten om The Help så jag fick ha med dem på Punktjafs.
Jag tackar för alla vänliga kommentarer och minst lika mycket för en kunnig och intressant analys av plattorna! Jag började helt enkelt lägga ut de plattor jag själv gillar på TPB och uppenbarligen har fler köpt konceptet. Brinsley Schwarz, Ducks DeLuxe, Ian Gomm och Nick Lowe har alla körts under konceptet "Musik som får vuxna män att gråta" och det är mycket nostalgi. Nya torrents läggs ut varje måndag, onsdag och fredag - jag rippar så fort jag kan alternativt vinylbränner. Saknas det någon torrent som det refereras till i farbrorpunks text, skriv ett mess så lägger jag ut den igen. Mina torrents ligger inte ute särskilt länge, eftersom jag vill sätta press på fler användare att lägga ut egna torrents med det de tagit hem från mig - så att jag inte blir en institutionen som bara servar en massa leechers. Imorgon väntar bl a The Records "A sunny afternoon in Waterloo", som en kille önskade efter att ha läst om mig på just denna superba blogg + mycket annat, bl a mer obskyra 999-plattor ("The Albion Punk Years") mm. Och igen: en mycket initierad blogg om några av de artister jag lagt ut torrents på - samtliga artister och grupper som tack vare TPB och små obskyra skivbolag med återutgivningar Äntligen kan släppas ut från den ofrivilliga skuggan. Upptäck dem, de förtjänar det.