Farbror Punk

Julen är över och nyåret har passerats. Numer är jag hela 42 år av total gubbgrinighet och det känns fan bra. Jag har tjockat till mig rejält genom att gå upp i vikt från 61 till 62 kg. Ja, man ska frossa när det är jul. Fett och socker är en njutning …. eller hur alla som hyllar the american way of dying pre-mature.

Men hur var 2006 egentligen om man sammanfattar det hela?
Vad som var bäst är väldigt enkelt att fastslå. Sommaren 2006 var den bästa sommaren sedan .. ja jag vet inte när. Jag har sällan mått så bra. De som har mage att klaga på värme bör erinra sig becksvarta mornar i januari när kvicksilvret fryser och du tvingas ut för att vänta på bussen, försöka starta din bil eller likt en stelopererad pingvin utan broddar vagga till jobbet.

Visst fanns det andra ljuspunkter under året som passerade. Tre fin-fina festivaler varav Arvika tillsammans med sonen. Musikaliskt gladdes jag åt Towers of London och Trivium. De senare är ett gäng tonåringar som spelar thrash så det känns som 1984 igen och jag vill bara headbanga!

Men som med sommaren så måste det positiva svepas bort av höst och regn. Och höst blev det. Ta mig fan! Folket ville ha bort storpotäten som hade suttit och pöst under en lång-lång tid.  Så de röstade på det nya arbetarpartiet och de nya demokraterna.
Men för i helvete! När slutade folk tänka efter före?
Var det när de insåg att Linda Rosings pattar är viktigare än världsläget eller när shopping blev den nya folkrörelsen?

Men jag ser ändå på 2007 med tillförsikt. Jag är måhända naiv. Men liksom den naivism som präglade –68 vänstern och punken så tror jag att man kan förändra världen. Inte världen som sådan. Men folks sätt att tänka. Det gäller bara att de positiva krafterna får agera motvik åt de negativa. När jag läser om regeringens sätt att försöka trycka ner arbetarklassen då hör jag några rader ur ”Hunddagiset” – Total Egon ”Hundar bits när dom blir trängda”. Och det var vad den franska adeln fick känna när deras huvuden kapades likt limpskivor.  Tjoff-tjoff-tjoff. Tack Hasse å Tage.

Jag tror att borgarpacket har avskrivit det svenska folket viljan att agera. Och nu sitter de där och smeker kapitalistpungar till höger och .. ja höger. Men vore jag som dom skulle jag inte sova allt för lugnt om natten.

Annars är det nätet, Piratkriget, YouTube och Myspace, som för egen del varit intressant 2006 det är svårt att tänka sig ett liv utan nätet för min egen del. Jag har dessutom dedikerat de senaste TIO åren till Punktjafs. Min dokumentation av svensk punk mellan 77-82. Detta gör Punktjafs till Sveriges äldsta nätbaserade punkfanzine. För övrigt har nätet gett mig en röst, en kommunikationsväg, vänner och kärlek.

2007 kommer jag att fortsätta tröska i samma invanda fåra. Jag kommer att blogga, dokumentera, uppdatera och kommunicera.
Revoltera?

Avslutningsvis.
Tack Henry Rollins för inspirationen och agiterandet om att man SKA vara förbannad och att man får vara förbannad även som vuxen. Det är inte bitterhet som vissa tror, unga har inte monopol på att få vara förbannade. Och minns att det är bara hälsosamt med ilska som drivkraft att inte sövas ner i passivitetens dvala. Så överheten kan fortsätta trampa på oss.
Så 2007 nu är det dags och vid min gubbröv vad jag är förbannad!