Farbror Punk

Nu är det på detta lilla vis att som åldrande stöt försöker man ständigt att hitta alla möjliga orsaker att fira. För som spoling firar man ständigt. Men när vi nu sitter på hemmet och gaggar behöver man hitta en eller helst fler orsaker att fira.

I år är det 30 år sedan den "officiella punkstarten" och "The summer of hate" - sommaren -77 när Sex Pistols toppade englandslistan och sedan kom till lilla Sverige. Det var då många svenska punkare tog den första säkerhetsnålen i sin mun.

Så under detta år kommer jag att lista personliga favoritlåtar från 1977. För det finns så otroligt många pärlor från detta år. Inte bara punk.
Så 1-2-3-4 nu börjar vi.

Det bästa med musiken från 1977 är att allt var punk också det som inte var punk.
Vad menar jag nu med detta?
Jo så här:
Punken devalverade den rådande musikens allt för uppblåsta virutosego. Skär bort allt onödigt och använd de enklaste komponenterna det är allt som behövs, proklamerade punken.  

Detta ledde till att de harvande pubrockarna blev helt rätt musikaliskt. Sen behövde de bara snagga håret och byta ut jeansjackan mot en läder dito eller pryda den redan slitna kavajen med säkerhetsnålar. Sen var det punk! Stranglers, Vibrators, Eddie & The Hot Rods bland andra blev punk på detta sätt. Andra som Dr Feelgood och Ian Dury blev inte punk men gillades av punkarna.

De små skivbolagen, då framförallt Stiff och Chiswick, gav ut plattor med ”äkta” punkband som Damned, Adverts, Radiators from Space och Skrewdriver. Men släppte också skivor med Nick Lowe, Elvis Costello, The Count Bishops och Rocky Sharp and The Razors. Inte punk direkt. Men bra!

Det var också ovanstående bolag som släppte dagens två –77 favoriter. Båda sprungna ur kultbandet The Pink Fairies.


The Rings – I wanna be free med Twink var en låt som hade punkens musikaliska språk med en hackig gitarr och stötig rytm.
”I walking in my brown shoes, just walking in my brown shoes. I want a society were man can be free”.
Många gamla punkstötar med mig gillar verkligen “I wanna be free” Gamen och Deep Torkel från The Stoodes blev så helsålda att den blev en självklar del i Stoodes alkoholfyllda repertoar.  Än idag kan en spik nykter Deep citera texten klanderfritt trots att den repades in med minst två vinpavor innanför västen.
The Rings (tyvärr) enda singel producerades för övrigt av Martin Gordon från Radio Stars.
Det enda som för övrigt kan avnjutas med The Rings är en konsert från 100 Club. De splittrades senare och utan Twink blev de Maniacs.


Police Car med Larry Wallis släpptes på Stiff och saknar till skillnad mot ”I wanna be free” något som musikaliskt skulle kunna betecknas som punk. Det är helt enkelt en bra rocklåt. Att Larry Wallis hade spelat i den första upplagen av Motohead visste jag inte 1977. Den kunskapen skulle dröja några år innan den kom. Lika lite visste jag att han lirat med Twink i The Pink Fairies. Nä, det var låten som gällde i mina 12-åriga och nyfikna öron. Kanske gällde detta också Lundapågarna i Fiendens Musik. För låten hamnade sedemera på debutplattan nu i svensk version som - Snutbil.

Det lite lustiga i punksången var att det var den alltid lika pålitlige Stefan Wermelin (naturligtvis) spelade låtarna i sitt program. Och på så sätt lades grunden för mitt samlande på plattor från Chiswick och Stiff.

Kontentan är att genom punkens förtjänst släpptes ett antal singlar med band och artister som därefter försvann och bara lämnade detta enda livstecken efter sig. Visst Larry Wallis fick ur sig nångon mer platta många år senare och Twink släppte en solosingel på StiffWick. Även avyttringen The Maniacs och deras eminenta Chelsea 1977 blev en ensam överlevare. Dock finns det en cd med detta band.


Jag återkommer både till Stiff, Chiswick och 1977.