Farbror Punk

Som vanlig gör folk en massa topplistor för att sammanfatta 2006 och att lista musik har väl inte varit mig helt främmande. Men att göra en årsbästalista 2006 blir lite svårt för min del då jag inte längre köper plattor och är därför inte uppdaterad så att säga.
Men... jag lyssnar på ny musik. Inte tu-tal om det. Och min radiostation heter numer Myspace.

Så härmed pesenterar jag en tio-i-top lista på mina favoriter från MySpace 2006. Hoppas att ni också hittar något som ni gillar.
The Swear har jag redan nämt (scrolla ner och läs.)


Muck and the mires – You Better Write Your Number Down
Är det någon som minns när det 1978 var Thames Beat och powerpop som gällde? Nä, den hypen är det tyvärr alldeles för få som minns. Muck and the mires kunde ha hetat The Pleasers och kommit från Liverpool istället för Boston. Å andra sidan har Boston haft sina klassiska pophjältar. Är du besviken över att ordet Pop betyder nåt surt pojkband nuförtiden istället för Beatles modell 65. Då är Muck and the Mires något för dig. Eller om du liksom jag undrar ”Whatever happened to Thames beat” så är Muck and the Mires svaret.


Sonic:razzmatazz – iiiii. Ja, den heter faktiskt så. Dessa Gävlegossar har influerats av Jesus & Mary Chain och Broder Daniel bland annat och visst hörs det. Detta är bara menat som positiv kritik. I denna underbara låt är det verkligen EKO-fylld POP hemma i Jesus and Mary Chains källare där en paranoid Joe Meek har rattat in ljudet så det når ända till Mars.


The Headlines – Streets of my town. En låt som gör mig löjligt glad varje gång jag hör den. Visst det är punk med drag åt folkhållet. Mest av det irländska slaget naturligtvis (Dropkick Murphys - Pouges). Och kanske är det titeln eller nåt i soundet som också får mig att tänka på Wannadies och deras ”My hometown”. Lyssna även på Unravel den är också fin. Bandet har äntligen fått skivkontrakt och det ska bli spännande att se vad de kan åstakomma.
Sångaren har också sidoprojektet Jacob och Piloterna. Jag är mycket förtjust i den mycket Gyllene Tider/Noice-aktika ”Du irriterar mig”. Gillar du inte någon av dessa inspirationskällor ska du absolut undvika denna småhitiga popdänga. Ni andra gör som jag och diggar med.


Outl4w – IMO och Lost in Japan är högstadiepunk som svänger så det svartnar. Rancidinfluensen är rätt uppenbar. Fast gossarna gör Oi som om de nyss sett Cockney Rejects framföra The Greatest Cockney Rip-off på Top of The Pops och nu tänker ge dem en match. Kolla också videon på ”I dont wanna grow up”. Man blir så jävla glad, det visar att det fortfarande finns ungar som hellre plockar upp gitarren och bildar band än hunsas i Tv-kanalernas slätstrukna IDOL-program. Förbli ung med punk!

Maid – He´s my god. Detta Göteborgsband kan nog betecknas hårdrock för hård rock är det hursomhelst. Sångerskan Petra har ett riv i rösten som ligger helt linje med musiken. Det var egentligen Beth som fick en kompisförfrågan från bandet men musiken var snarare min kopp té än hennes. Jag är otroligt nyfiken på att höra mer av bandet än de fyra låtar som finns på MySpace.


Soda Pop Kids – Bop it up. Vad ska man säga annat än suverän retro. Greg Shaw hade definitivt gett ut dessa Portladrockare på Bomp. Skramligt, stökigt med en rejäl skvätt tidlös popmelodi.


The Love me nots- Break my heart. Helt fantastisk retro-garage med ljuvlig farfisaorgel. Break my heart är en ultracool låt som hade suttit som en smäck på Robert Jellineks svampfrillebevuxna skalle när The Creeps spelade in sin debutplatta. Voice in my head har den där isterfeta fuzzen som alla riktiga agentlåtar ska ha. The Love me nots är ett bevis på att garagerocken lever. Är det inte dags för en ny revival igen? Att Solna och Sverige återtar sin topposition och serverar oss ”Another real cool time” .


Baby Shakes – Shake, shake. Tjejtrio från New York som överdoserat på Ramones. Det låter åtminstone så. Glad, snabb och svängig bubbelgumpop. Humörhöjande musik helt enkelt. Lika rätt 1977 som 2007.


S´coolgirls – The Groover  Dettta band spelar glamrock! Och det underbara är att de spelar glamrock, nej nu måste jag rätta mig, det är faktiskt sminkpop modell 74-75. Det är Sweet, T-Rex, Glitter Band, Suzie Quatro, Mott, Bowie, MUD och Wizzard staplade på varandra för det är precis så bandet låter. Glöm 80-och 90-talets glamrock. Varken Hanoi Rocks eller Poison kan relateras till S´coolgirls. Det här är en tidskapsel av finaste sort. Dessutom ser bandet ut som de poserade på mittuppslaget i poptidningen Tiffany.
Gruppen består för övrigt av två svenskar och två amerikaner. Antingen är bandet så fel det går att vara eller så är det äntligen dags för riktig glamrock där det är popmelodi som gäller. Belackare tycker säkert att detta är dåliga carbonkopior på originalen. Men kan man göra en så snygg ”stöld” av ”New York Groove” som bandet gör i ”All night” så är jag säker på att de snart har Ace Frehley som gäst på scen. (Ok jag vet att det är Russ Ballard som gjort NY Groove men det är Ace som SKA spela den).


Och för att det nu ska bli tio låtar (egentligen elva med The Swear) måste jag bara peta in Faluns stoltheter The Ninja Dolls – Run and hide en låt som är klistrigare än ett solvarmt Bugg under conversesulan. Tyvärr är det nästan omöjligt att gå in på MySpace då sidan hänger webläsaren eller slöar ner den till förbannelse. Men ta er en titt på videon istället. Tyvärr har ljudet komprimerats för mycket så det låter tandläkarmetalliskt. Men ändock det är en en sju-helsickes-dänga.

Avslutningsvis ni missar väl inte hellet The Mellow Bright Band. Värmlandsgossarna är på gång med nya låtar i studion och nästa år är de tillbaka på Arvikafestivalen. Denna gång inne på festivalområdet.