Det var då vi kom - 1000 punks
Framförallt i Stockholm och Göteborg.
Ett av de viktiga tillfällena ser du nedan. Denna gala skulle senare under sommaren följas av Långholmsspelningen, med Skabb, Ebba Grön och Reeperbahn, som bandades och senare sändes i Sveriges Radio.
Som en parantes kan nämnas att även Anti-auktoritär galan finns inspelad. Tyvärr inte i min ägo.
Från att ha varit en handfull punkare i Stockholm och ett fåtal band som Mob, The Pain, The Shame, The Tanks, Madhouse och Four Mandarines. Dök de upp överallt - punkarna. Nästan alla startade ett band vare sig de kunde spela eller inte. Nej, musikaliteteten var sekundär, viljan, lusten och gör-det-själv-andan var det primära.
Ebba Grön, Cathy & The Heat, Rabies, Belsen Boys, Skabb, Ur-funktion, Bed Bugs, Baiters, Black Nails, Warszawa, Urrk och Stoodes var några som framförde sin attack mot det allt för utslätade och politiskt korrekta folkhemmet.
Från att ha varit ett gäng som hängde vid Casanova och Blitz Records vällde nu 14-åriga punkare in i kommersialismens högborg - Gallerian. Där häcklade de Svenssons, drack öl och jagades ut av både vakter och snuten. Kort sagt var de en böld i röven på den försoffade samhällskroppen. Och liksom den böld punkarna var, väntade samhället tålmodigt på att de snart skulle försvinna. I pressen dödsförklarades punken redan i början av -78 när Sex Pistols upplöstes.
Men punkarna vägrade försvinna istället blev de fler och fler.
Ovanstående klipp är hämtat från Röster i Radio & TV i samband att SVT skulle visa Stig Larssons punkfilm. Filmen förde ut punken i hela landet. Och inom kort skulle många svenska punkband debutera på skiva. Framtiden tillhörde punken.
Klippet och flyern har snälle Andy mailat över tillsammans med ytterligare punkklipp och flyers. Håller på att skriva av texterna och hoppas att kunna lägga ut detta inom en vecka eller två tillsammans med andra nostalgiska punkklipp på Punktjafs.
Och trots att det är 29 år sedan punksommaren har varken punkarna eller musiken försvunnit. Det proggiga landet lagom har nu förvandlats till kapitalismens och USAs lydiga lilla pudel. Ett land som är lika tråkigt som det DDR-Sverige som punkarna protesterade emot i slutet av -70-talet. Där valfriheten och mångfalden istället blivit total enfald. Ett land där du kan välja på en uppsjö olika mobiloperatörer, vilken hamburgerkedja du vill fettchockas av eller vem som ska förvalta alternativt spela bort dina pensionspengar på börsen. Men samtidigt ett land där det inte längre finns några fritidsgårdar, social trygghet eller solidaritet.
Förutsättningarna för punkens protest finns i mycket högre grad idag än 1977. Därför hoppas jag på att de 40 plussare som en gång tillhörde punksommaren 1978 - tusen punks inte bara sitter där lojt och accepterar ett samhälle som deras tonårsjag skulle hatat och attackerat med frenesi.
"När kapitalismen växt sig stark och nazisterna börjar vinna mark och det fanns en snut i varje knut och du inte längre stod ut - det var då vi kom 1000 punks!"
skabbs "Ni klarar er alltid" är väl också en text som skulle kunna passa in idag allmänt och på alliansen i synnerhet
Kul att det kom till nytta, ser fram emot nostalgi sammanställningen.
Ebba grön har nog aldrig varit större än just nu, däremot har nog inte många snappat upp själva grunden till varför punken kom till. Detta gäller väldigt mycket just punkens "Gör det själv" tema från punkens första del. Men som du skriver är det egentligen ännu mer aktuellt idag med ett motsvarande uttryck hos de unga. Många av gårdagens punkare är nog ganska mycket i samhällets övre skikt idag vilket lett till minskat intresse kan tänkas.Rude kids, "Punk will never die" statement kommer nog gälla många år framöver, precis som andra subkulturer tidigare(rockabilly´n, 60tals garagen)
29 år! känns dock väldigt längesedan, men dra på Mpna tumbas eller vad skall du bli så har tiden stått still.
Punk on
Jag sitter här under mitt skrivbord med hjälm och skakar av rädsla. Det känns som om nazisterna håller på att ta över. Alla dessa troll och ondskefulla TV-program. Samma sak med djuren, jag såg en mink igår. Kan det varit Mink De Ville. På vilken sida står han. Den avgörande kampen står nu. Dags att välja sida. Är du för troll eller tomtar?
En av grejerna med 77-punkarna var ju att dom sparkade dom mögliga, långhåriga progghippisarna i röven. Never trust a Hippie, eller hur? Idag är det ju punkarna som är hippies. Med mögliga gamla skinpajjar och nergågna DocMartens och slokande tuppkammar. Musiken som punkarna lyssnar på har blivit lika ihålig som "We Shall Overcome" var 1979. Punken har blivit en pose. Eller snarare så var den alltid en pose. Det är lätt att "revoltera" i mellanmjölkens, lagomhetens och trygghetens förlovade land. När det blir lite tufft kan man ju alltid gå hem till mamma eller pappa i förortsvillan. Att ens komma med såna hjärndöa påståenden som att "...samtidigt ett land där det inte längre finns några fritidsgårdar, social trygghet eller solidaritet". Öppna ögonen! Åk till Bosninen! Åk till Norra Afrika. Åk till Mellanöstern. Jag blir så jävla trött på gnällande svenskar i världen tryggaste land. Uppror? Mot vaddå? Plocka ut skallen ur röven!
Jon: Uppenbarligen tycker du att det svenska samhället är perfekt. Att det inte finns något att reagera mot. Social nedmontering är helt OK, bara för att det finns länder där läget är värre. Min fråga blir såklart. Sitter du där förnöjt och suckar: - Åh vad vi har det bra. Vi har inget att klaga på. MEN...
Vad gör du för att ensamstående ska få vardagen att gå ihop? Vad gör du för att de med utslitna ryggar inte ska mista sin sjukpenning? Vad gör du när klasskillnaderna växer?
Jag tillhör knappast någon medelklass. I vår familj är vi arbetare. Och enligt ditt sätt att se på samhället ska vi sluta gnälla och vara glada för att vi har det bättre än i utvecklingsländer eller platser där det är inbördeskrig? Visst, jag håller med vi har det mycket bättre jämfört med dom. Men innebär detta att man sedan ska hålla tyst och låta profithungern styra landet?
Väldigt lustig argumentation det där att bara för det finns folk som har det sämre så ska man visa sin tacksamhet genom att inte dryfta några åsikter alls.
Dessutom behöver väl inte ett engagemang eller intresse i inrikes politik utesluta att man visar samma intresse och engagemang för folk utomlands som har det betydligt svårare...ni vet..."solidaritet - arbetarklassens kampenhet" och om ni måste veta så är jag jätte,jätte,jätteglad över att ha sluppit krig,svält, swetshops, trafficking och politiskt förtryck.
Appropå att punkare är vår tids hippies så har det alltid funnits politiska punkband som legat nära dom långhårigas åsikter t.e.x. The clash, Sham 69, Angelic upstarts eller Chelsea m.m. men även dom förstod att man behöver inte slänga ut barnet med badvattnet utan vissa ide´ er kan ärvas.
Sen kunde stora delar av punken behöva lite förnyelse i form av en kreativ vitamininjektion men herre jösses det gäller ju all form av rockmusik modell 2007, när hörde du senast ett banbrytande band i form av ett eget sound och koncept.
Visst, klyshor och tomma ord gör ingen glad men det behöver inte betyda att man slutar bry sig bara för att en del liberaler och konservativa tycker det skulle vara skönast så.
Jag tycker INTE det svenska samhället är perfekt. Det finns inget perfekt samhälle vad det nu innebär. Vad jag reagerar på är att det "uppror" och den "revolt" man talar om ofta ter sig som en pose, en grej man göra för att man skall göra det. "Revolt Into Style" som det kallas. Modepunkare kanske?
Sen begreppet "arbetare". Lite sådär chickt att svänga sig med det, eller hur? "Vi är arbetare". Finns fan inte många i detta land som kan kalla sig det. Om du undrar så ja - jag växte upp i en "arbetarfamilj", 5 pers i en etta bla bla. Men jag skulle aldrig kalla mig "arbetare".
Lite perspektiv kanske inte är fel - vi har det bra jmt med bl.a dom plaster jag talade om. Vi har fan inte mycket att gnälla över. Vi får sjukpenning. Vi har en vård som trot allt fungerar. Vi har ett socialt skyddsnät. Vi har jobb (!). Vi har ett tryggt samhälle. Vi styrs inte av en korrupt regering vad än S/V påstår. Vi skjuts inte bara för att vi har en viss etnisk härkomst. Vi kan tycka vad vi vill. Vi kan lyssna på vad vi vill. Vi kan flytta utan att nån stoppar oss. Vi kan - framförallt - ha denna debatt och ha olika syn på saker och ting. M.a.o vi har det jävlit bra och skall inte gnälla.
Jon: Jag fattar vad du säger och det är klart att jämfört med diktaturer är det bra i Sverige. Men att bara sitta ned och hålla käften är att skita i demokratin. Vi har haft fred och demokrati så länge att vi tar det för givet. Sånt är jävligt farligt. Speciellt som övervakningssamhället stormar in i vår privata sfär och ingen tycks bry sig om att de ska övervakas eftersom "jag har inget att dölja."
Sen kan man vara bitter på S och V eftersom de i tidigare regeringsstyre representerat en medelklass som inte alla tillhör. Och vad du än säger så håller alliansregeringen på att dels krossa fackförbunden, dels sätta blåslampan på sjuka och arbetslösa, dels sälja ut statens företag (dvs mina och dina företag, som också ska generera pengar i framtiden för en tryggare välfärd). Om du nu anser att min ilska, när jag inte stillatigande kan se på hur man demonterar det som trots allt är vår sociala trygghet, är en pose må så vara. Men poängen är att jag har distans. Jag har sett hur samhället förändrats till det sämre för de svaga grupperna, då kan jag väl inte vara nöjd och tyst?
Ang arbetarbakgrund. Visst det kanske är chickt att slänga sig med termen, men det är ändå sant. Dessutom är det arbetarna som byggt välfärden. Jag har fan inte levt något lyxliv jag har levt som ensamstående och städat trappor (i nästan 20 år) för att få vardagen att gå ihop. Att det då finns de med feta inkomster som har mage att gnälla över "bortskämda" arbetare som utnyttjar systemet och vill få oss (mig) på knä, får knappast mig att vilja sitta tyst och ändå tänka att "jag har det iaf bättre än i Kina). För om man bara accepterar att bli trampad på kommer man att till slut krossas under överklassklacken. Högern vädrar morgonluft och med lite (o)tur så har vi snart lägstalöner, likt de amerikanska, som man inte kan leva på.
Så Jon, är inte de som sliter för att få livet att gå ihop värda något? Är det tysta och nöjda vi ska vara medan de feta katterna frossar i lyx och bratsen sprutar champagne över stureplan?
Vad är så fult med solidaritet och jämställdhet?
Ska också tillägga att det är jävligt bra med lite debatt så länge den är konstruktiv, det är sånt som bloggar är till för. Smutskastning och rena personangrepp är bara för de fega annonyma.
Vad är så fult med solidaritet och jämställdhet? Absolut ingenting och det har jag inte påstått heller. Även om den s.k solidariteten sällan når bortanför den egna plånboken ovasett klass...
Problemet är att jag inte känner igen mig i din beskrivning av verkligheten. Efter valet har det plötsligt blivit väldigt många som i bloggar och på TV och i radio vräker ut domedagsprofetior över Sverige. När det facto allt är bättre än på länge. Arbetlösheten är lägre än nån gång sedan 70-talet. Kommunerna får in mer skattepengar än nånsin eftersom folk jobbar och betalar skatt. Ironiskt att det är S som skapat allt detta. M FP etc skördar ju bara...
Det exempel som bl.a du drar upp - "...de feta katterna frossar i lyx och bratsen sprutar champagne över stureplan?" är ju ganska cliche-aktiga. Några hundra "pappas pojkar och flickor" super på krogarna runt Stureplan som dom ALLTID gjort - påverkar det dig? Knappast. Några direktörer snor åt sig lite pengar - som dom alltid gjort? Påverkar det dig? Knappast.
Återigen tycker jag dessa argument och detta - du får verkligen ursäkta! - gnäll börjar trötta ut mig. Har hört samma sak på 70, 80, 90 talet. Det är inget nytt. På 70talet skrek man om kapitalister och arbetarklassens snara död utkastade av giriga fastighetsägare på gatan. Har det hänt? Knappast. IDAG - har nog en vanlig "arbetare" i Sverige det bättre än någonsin.
Det enda jag begär är att vi tänker efter lite när vi "gnäller" - jo jag gnäller jag med! - och tänker lite längre än vad näsan räcker. Vi har fan i mig inget att gnälla över.
Jon: Väl argumenterat. Jag köper det du säger. Men trots att du inte känner igen dig i det samhälle jag beskriver. Finns det. Arbetarklassen betyder inte hela LO-sektionen. Många kvinnor jobbar för samma dåliga lön som tidigare. Och ska även kvinnorna då tiga och strunta i jämställdhet för att det finns regimer där kvinnor inte får rösta?
Jag tror i grund och botten att du respekterar mina åsikter men stirrar dig blind på att min retorik är densamma som proggarnas eller punkarnas. Men min åsikt står fast, att tiga still gynnar bara de som vill ha oss som tysta, tv-tittande konsumenter. Livet (i vår välfärd) är annat än att köpa en ny bil eller platt-tv.
Solidaritet är också att betala skatt så att pengar kommer andra till gagn. För om jag får välja lägger jag hellre 1% extra om stålarna går till vård, skola omsorg. Istället för att få en liten skattesänkning. Har man levt på liten fot uppskattar men andra saker som t.ex att ha kärlek, hälsa och en meningsfull fritid.
Nåväl, nu ska jag ha en menigsfull fritid och vara tillsammans med de jag tycker om. Så därför inga mer argument från min sida innan måndag.
Lev väl.
Jag respekterar dina åsikter. Det är ju det som detta samhällsystem vi har går ut på. Och inget piggar upp som en bra debatt! Glad midsommar. Och tack för dom goa låtarna i seneste blogginlägget förresten!