Resan har börjat
För närvarande håller jag på att sålla och rensa ut all bråte som man samlar på sig när man bott på samma plats i 20 år. Det var i maj 1987 som jag och sonens mor flyttade upp till Hagfors efter att hon arbetsmobbats på grund av vårt förhållande. Kvinnor är fan elakare än män ibland. 1989 föddes sonen och efter 1996 var det bara han och jag som bodde i lägenheten. I juni 2005 flyttade han ut och i december samma år flyttade Beth in.
Sedan i höstas har Beth och jag haft dubbelboende med lägenhet här och i Bollnäs. Men nu jäklar ska snart denna epok vara över.
När jag 1984 lämnade Hagfors trodde jag aldrig att jag skulle återvända. Men på grund av de ovan nämnda omständigheterna var det enklast att återvända. Fast jag har ändå aldrig trott att jag skulle stanna kvar. I takt med att mitt liv har förändrats har vänkretsen minskat. Antingen har man flyttat från Hagfors eller så har man bildat familj. Och idag lever jag och de flesta jag umgick med förr vesäntligt skilda liv.
Dock som en fin gest och avslutning på livet i Hagfors har kamrat Micke bjudit in till grillkväll nästa helg. Och samtidigt bjudit in en massa människor som både han och jag inte sett på år och dag. Sånt värmer. Och det känns fint att kunna avrunda allt lite festligt.
Jag känner samma upphetsning inför flytten till Bollnäs som jag gjorde när jag, som 19-åring lämnade hemmet och, flyttade till Trollhättan. Det är som jag vid 42-års ålder får en andra chans. En ny chans att börja om. Att starta ett nytt liv igen. Jag har allt sedan skillsmässan och ensamheten den medförde längtat bort till någon annan plats, en plats där saker och ting ter sig bättre. Jag tror att jag är på väg dit nu.
Och när jag lyssnar på Thomas Andersson Wij låt Hälsingland blir jag övertygad om att allt kommer att bli bra!
Välkommen
//Leppe
Hälsingland är en pärla!
Punkrock i Bollnäs i fortsättningen!
Lycka till med flytten!
Själv har jag flyttat ungefär vart tredje år sen jag flyttade hemifrån som nittonåring! Nu har vi dock bott på samma ställe i fem år - men så går ju tiden så mycket snabbare nu oxå - så det känns bara som tre :)
Det är en perfekt anledning att få kasta skräp å grejor man samlar på sig! :)
/malin
Hoppsan! Bott i Trollhättan?!...Funderar minsann på om våra vägar korsats? Är ju gammal punkare och befann mig nog på de flesta ställen där sådant idkades i Thn under 80-talet.
Hursom...Lycka till med flytten!
:-)
Mia: Tja, det är möjligt. Fast så mycket punk var det inte i Trollhättan. Såg mest ut som en glamrockare på den tiden med svart tuperat hår. Jobbade ihop med Henrik Jacobsson på Saab (han var väl från Grästorp eller nåt sånt) och han var den enda som gillade punk i min direkta närhet. De andra jobbarkompisarna var inne på annat som hårdrock. Vilket också jag iofs var. Å när det skulle festas var vi nästan jämt på Loket eftersom man fick in en liter bärs åt gången om man ville.
Hur som helst några Trollhättepunkband såg jag aldrig när det begav sig, det var rätt dött i Trollhättan då. Uddevalla hade bättre drag å Götet.
Å andra sidan Rôten Tandkräm å Ölhävers har man ju hört, diggat och träffat på senare år.
bollnäs blir kanonbra... och om det inte är det när du flyttar dit så får ni skapa det. En ny era, ny epok, nya vyer - härligt!
Glöggskål inför flytten! Må flyttkartongsgudarna vara med dig!
japp precis som alla andra så önskar jag er lycka till, hoppas även du hittar nån bra tjänst nära hemmet
Alla: Stort tack för de fina tillropen. Har lyssnat i veckan på Peter Ericssons bok om jakten på den nya mansrollen. Och han säger något i stil med att det är manligt att kunna ta förändringar. Inte ständigt hålla fast vid någon "tidigare norm".
Och det är precis så jag känner nu. Jag lämnar mitt gamla trygga men ack så tråkiga liv och ger mig av mot nya mål och jag längtar otroligt mycket efter att möta det nya.
Är det så att det går att urskilja lite vemod i dagens blogg, istället för som så annars vanligt - ja, du vet ju själv hur du kan beskriva dagen.
Inte för att jag själv befinner mig i Hagfors utan i Vietnam, men du blir helt klart en förlust för Hagfors.
Josef: Vemodet ligger i att åren går och trots att allt är bra så är ens ryggsäck fylld av minnen. Minnen som ibland får en lite vemodig. Du ska veta att det är både härligt och sorligt när barnen växer upp och blir stora. För inte så länge sedan var Chris en liten skit på 4år som inte gillade Mora Träsk, men älskade att leka på Hagfors alla lekplatser, i synnerhet vid norra skolan. Nu dricker vi öl tillsammans och ser på film, han har passerat mina webkunskaper och nästa år är det exemen. Livet gick på en grisblink.
Hagfors förlorar inget. Det var länge sedan jag ville något för den här skithålan. Däremot har jag lust att se om jag inte kan tillföra Bollnäs något.
Vietnamn, ja, återigen. Jag är avundsjuk, jag vill också se världen innan jag greppar rullatorn. Men fan det fixar sig. Jag är seg som en gammal fjällbjörk och ett-tu-tre så skuttar jag runt i asien jag också.
Keep on trekking!
Lycka till i nya landskapet! Värmlandspöjkar har iofs en tendens att förr eller senare återvända till de djupa skogarna, men jag hoppas verkligen att du kommer att trivas i Bollnäs (du har ju Beth så konstigt skulle det väl vara annars). Hoppas fortfarande att det ska dyka upp något tillfälle att svinga en bägare ihop Jocke!