Farbror Punk

I helgen lyfte man upp en Plymouth Belvedere modell 1957. Bilen hade legat "förseglad" i en tidskapsel och förväntades vara lika fin som dagen då den sänktes ner. Bilen var också en sybol för den amerikansk industrins överlägsna kvalité.

När ekipaget lyftes upp visade sig att den "förslutna" och troligtvis täta och mycket säkra, tidskapseln hade läckt. Den en gång guldlackade Plymouthen hade nu förvandlats en rosthög.

Sätt detta i lite perspektiv. Världens bästa, åtminstone enligt sig själva, land. Lyckas inte bevara en bil i 50 år utan att skiten läcker och rostar bort. Hur, jag säger det igen, hur, ska man förvara kärnbränsle i tiotusen år utan att det läcker sprids till grundvattnet och förgiftar omgivningen?

Jag tycker att man ska ta den misslyckade "tidskapseln" som en lärdom att man inte klarar av att slutförvara utbränt kärnbränsle i 10 000 år. Kom inte med några dumma undanflykter som att tekniken gått framåt på 50 år eller att de hade "otur" med "tidskapseln". Denna lilla fadäs är en påminnelse om att vi människor ska sluta tro att vi är störst, bäst vackrast och klarar av vad som helst.

Att satsa på kärnkraft för att det är säkert är som att tro att moderaterna skulle vara ett arbetarparti. Ekvationen är omöjligt. Vem har hört om läckande solceller, härdsmälta i ett vindkraftverk. För att inte tala om allt radioaktivt avfall som bildas från vattenkraften.

Hellre aktiv i dag än radioaktiv i morgon - Dag Vag.