Farbror Punk

Hade nyligen sista lektionen med klass 8C och passade på att stämma av vad de tyckt om den tid jag undervisat dem. Överlag ansåg de flesta att det varit roligt, att det inte varit tråkigt och att jag varit en bra och snäll lärare. Till och med FÖR snäll. Men det fanns några kommentarer som jag ändå känner att jag måste få delge alla som läser min blogg.

"Jaa Jocke var en bra lärare. Inte så sur och grinig som lärare brukar vara."
Nej, varför ska jag vara sur och grinig när jag trivs och mår bra av att jobba med er?

"Jag har lärt mig mycket av honom och jag vågar faktiskt säga mer på engelska!"
Underbart. Jag är ingen fena på att snacka på engelska jag har aldrig varit i ett engelskspråkigt land. Men jag försöker så gott jag kan, eftersom det är inte farligt att försöka.

"Ja det har varit kul när vi har varit snälla mot dig så är du snäll mot oss."
Ja, det är att visa ömsesidig respekt för varandra. Respekt är något man gör sig förtjänt av, genom sitt agarenade.

"Jag tycker att typ allt va bra/kul. För det har inte varit lika.. stelt typ det har varit mycket roligare."
Ja, vem har sagt att det ska vara tråkigt att lära sig engelska? Om man trivs är man avslappnad vilket gör att atmosfören och undervisningen inte blir stel.

"Du va riktit cool"
Nja, jag vet inte om man kan vara cool när man är 40 plus, men det måste åtminstone betyda att du/ni uppfattat att man inte behöver vara trist, tråkig och Svensson bara för man är vuxen.

"Du har nice piercingar och hårstil har inte haft en lärare som inte ser nörd ut förutom du, synd att du är från Hagfors."
Tack. Jag funderade på att låta tuppkammen växa ut till en vanlig frisyr, men jag kanske bör behålla den och dra nytta av att jag inte "ser nörd ut". Och att jag kommer från Hagfors är inget att göra åt, men snart går flyttlasset till Bollnäs.

"Bli en ännu bättre lärare än du är genom att stanna här!"
Ja, det vore riktigt jävla kul.

Ja, det är som balsam för själen att få sådana kommentarer. Uppriktiga och ärliga. Alla de gånger Universitetet fått mig att känna: Du kan inte det här, du är värdelös, för så har det varit, det vägs nu upp av ett gäng åttonde-klassares kommentarer.

Visst, jag kanske suger på att skriva akademiska uppsatser eller inte satt mig in i alla inlärningsteorier. Inte heller har jag lärt mig den s.k "Silverbibeln" utantill och kan förklara alla gramatiska regler. Men tydligen har jag trots dessa brister nått fram till en grupp tonåringar som i mångt och mycket tycker att engelska är skittråkigt. Lyckats fånga deras intresse och visat att språk behöver inte vara förjävla trist, det kan till och med vara lite roligt att lära sig.

Jag känner att jag nått det målet jag en gång hade när jag satte mig på skolbänken. Nämligen att försöka påvisa att det är roligt att lära sig saker.
När jag snart ska söka jobb både fast anställning och som vikare, borde jag inte helst sonika bara lämna de elevkommentarer jag fått som referens till arbetsgivaren. Är inte det dessa papper de mest primära? För vad säger ett papper från Universitetet om min kompetens som pedagog? Nä, just det.