Farbror Punk

Aftonbladet rapporterar om hur städpersonalen på sjukhuset i Karlskrona tvingas stämpla ut om de får SMS.
Detta är, menar jag, typ exemplet på att arbetsgivare inte anser att personalen är vuxen nog att ta ansvar och därför behandler dem som småbarn som hela tiden måste passas.

Om man som arbetstagare har ansvar och befogenheter som visar att arbetsgivaren litar på dig. Då kommer 99 av 100 att sköta detta klanderfritt. Men när en arbetsgivare visar tydligt att: nej, jag litar inte på att du gör din del av överenskommelsen. Då kommer denne att få personal som svarar med att bete sig trotsigt. Personal som maskar, slarvar eller till och med skiter i arbetet. Ingen vill väl som vuxen bli behandlad som en två-åring?!?!

Vad är det som gör arbetsgivare till dagsipoliser, vill de inte ha goda och duktiga medarbetare? Vill de inte ha en arbetsplats som bygger på ömsesidig respekt och dito förtroende?
Eller inbillar man sig kanske att man får ett bättre resultat för att man beter sig hårade än plitarna på hall?

Det här är vådan av att man inte har någon som helst kontakt med personalen. Slipsnissar som aldrig haft skit under naglarna saknar också all form av empati och kan därför kräva kadaverdiciplin av sina anställda. Och du som anställd ska veta att din arbetsgivare har köpt dig till 100% av arbetstiden. Nåde dig om du ens tänker egna tankar.

Innan någon får för sig att kommentera med inlägg typ: "Klart som fan att man ska arbeta hela tiden man är på jobbet". Så måste jag klargöra att jag tycker också att man ska arbeta på jobbet. Men man vinner inget genom att hunsa med personalen. Man skapar inga goda relationer genom att få människor att känna sig kränkta och livegna.
Som blivande lärare är relationer A och O. Kan jag inte skapa goda relationer till mina elever skiter de fullstänndigt i om jag hotar med reprimander. De kommer att tycka att jag är en fullständig idiot och skitstövel och kommer att bete sig som trotsiga två-åringar.

Så får du vara vuxen på ditt jobb?