Låt dig hänryckas av Crash Street Kids
Fredag förmiddag och regnet vräker ner utomhus. Det är pingsthelg hänryckningens tid. Och vädret till trots känner jag mig hänryckt. Kamrat Mats äktar sin Gabriella i morgon då solen och lyckan ska skina över det älskade tu.
Men jag är också hänryckt över en kompisförfrågan på MySpace från Crash Street Kids. Ja, bara namnet säger allt. Detta är ett band som älskar sjuttiotalets smikpopvåg. Musik med popmelodi som får en att svänga på höften. Man listar Bowie, T-rex, Cheap Trick, Silverhead, SAHB, Kiss och Ramones bland andra som influenser och tro mig - det hörs!
Och då mena jag inte på det där klumpiga plagiatbetonade sättet. Nej, det låtar som om killarna vuxit upp och lyssnat på alla de stora från L.A som Guns, Motley, W.A.S.P och Faster Pussycat. För att sedan dyka ner och plocka upp originalen från tidigt sjuttiotal.
Man kan knappast beskylla Crash Street Kids för att vara originella, men de gör sin musikhybrid med sådan snygg bravur att jag bara flinar brett. Ja, det känns nästan som när jag upptäckte Sweet, Kiss och Slade vid 10 års ålder. Eller Ramones två år senare. CSK gör musik man blir glad av. Musik som man vill sjunga med i. Musik som får en att vilja parta hela natten lång. Musik som håller dig för evigt ung.
Med titlar som Space rock time bomb, Sugar queen, Let´s rock n roll tonite, Candi-O och Planet rockanrolla så förstår ni hur bra det låter. Men den finfina Mandy and the leapers som lånar det mesta av Bowie, Beatles och Enuff z Nuff är extraordinär.
Inte sedan jag upptäckte The Swear förra året har jag blivit så såld, så omedelbart på ett band.
För er som gillar gald svängig rockenroll med rötterna i sminkpopen rekomenderar jag ett besök på bandets MySpace sida. - HÄR!
Men jag är också hänryckt över en kompisförfrågan på MySpace från Crash Street Kids. Ja, bara namnet säger allt. Detta är ett band som älskar sjuttiotalets smikpopvåg. Musik med popmelodi som får en att svänga på höften. Man listar Bowie, T-rex, Cheap Trick, Silverhead, SAHB, Kiss och Ramones bland andra som influenser och tro mig - det hörs!
Och då mena jag inte på det där klumpiga plagiatbetonade sättet. Nej, det låtar som om killarna vuxit upp och lyssnat på alla de stora från L.A som Guns, Motley, W.A.S.P och Faster Pussycat. För att sedan dyka ner och plocka upp originalen från tidigt sjuttiotal.
Man kan knappast beskylla Crash Street Kids för att vara originella, men de gör sin musikhybrid med sådan snygg bravur att jag bara flinar brett. Ja, det känns nästan som när jag upptäckte Sweet, Kiss och Slade vid 10 års ålder. Eller Ramones två år senare. CSK gör musik man blir glad av. Musik som man vill sjunga med i. Musik som får en att vilja parta hela natten lång. Musik som håller dig för evigt ung.
Med titlar som Space rock time bomb, Sugar queen, Let´s rock n roll tonite, Candi-O och Planet rockanrolla så förstår ni hur bra det låter. Men den finfina Mandy and the leapers som lånar det mesta av Bowie, Beatles och Enuff z Nuff är extraordinär.
Inte sedan jag upptäckte The Swear förra året har jag blivit så såld, så omedelbart på ett band.
För er som gillar gald svängig rockenroll med rötterna i sminkpopen rekomenderar jag ett besök på bandets MySpace sida. - HÄR!
Kommentarer
Postat av: Anonym
Håller med dej, Crash Street Kids var inte alls så tokigt. Hur ont skulle det göra i en Mix megapol-nissetomte å köra lite sån musik i kanalen undrar man. Musik på riktiga instrument inte nån jävla rap. Fridens.
Trackback