Nationalteatern live 2006
När jag var en ung och arg 13-åring var punken ett uppror mot proggens försoffade och pekpinneaktiga moralkakor. Punk och progg var motsatser. Föga hjälpte det att Ebba spelade in Blå Tågets "Staten och kapitalet", att Dag Vag, Ensamma Hjärtan och Mörbyligan var nästan lika lika mycket progg som punk. Eller att Snutslakt gjorde Gud i Brallans "Fy på sig sosse". Nej de två var och förblev motsatser.
Idag 30 år senare gör dagens unga ingen någon skillnad på Ebba Grön och Nationalteatern. Dessa två band är som två bröder. Tonåringarna hör inte den milsvidda skillnad som jag upplevde mellan "Barn av vår tid" och "Vad ska du bli?" Fast idag förstår jag släktskapet. Punken var/är proggens stökiga lillebror. Och att de båda genrerna sedan länge har förenats har jag också accepterat. Alltid rött, alltid rätt som Imperiet sjöng.
Jag har genom åren med Nationalteatern.nu och bekantskapen med Anders Wiklundh lärt mig gilla mycket av proggmusiken. Risken Finns, Nynningen, Gud i brallan, Mobben, Avgrunden, Solen skiner.. ja till och med Contac gillar jag idag. Men naturligtvis är det Nationalteaterns Rockorkester som ligger mig varmast kring hjärtat. Efter att ha sett dem live åtskilliga gånger och lyssnat till skivorna onändliga stunder när jag jobbat med hemsidan så är jag numer rätt såld. Något som var svårt att tro när jag tillsammane med resten av 7F fick sitta i musiksalen och lyssna till den nysläppta "Barn av vår tid" som vår musiklärare Stig Ekelöv hade köpt timmen innan. Jo, den Stig som spelar på Tältprojektet. Fast han gillade också Clash och Tom Robinson Band, en lärare i min smak.
Och nu på fredag har Nationalteaterns Rockorkester turnépremiär på Liseberg. Och lagom till denna dag släpps en ny liveplatta inspelad under förra sommarens bejublade turné. Själv ska jag avnjuta bandet i Borlänge på Peace & Love-festivalen. Det ska bli ett sant nöje.
Jag upplevde aldrig Naionalteatern som ett proggband.
Dom kändes aldrig sådär Hoola Bandoola-präktiga. Anders Melander sa i Progg-dokumentären (som gick på svt härom året) att dom skilde dom sej från övriga proggband genom att deras publik snarare bestod av thinnersniffare och biltjuvar än av politiskt medvetna. Men jag har känslan av att dom gick hem ganska brett när det begav sej..
Håller med - dom var inte så där politiska som en del andra band- fast ändå på något vis. det var inte som dom med fanan högt i vädret. I vårat uppehålls rum spelades skivan flitigt tillsammans med Nazareth. Knepig blandning kanske.Min 13 åriga son gillar Barn av vår tid - vilket glädjer mig.
Lite för gammal för punken var det mer progg här då det begavs sig. Storebror ja. Punken, eller kanske bara en del av den får jag väl erkänna, lyssnade jag först på i efterhand.
Och visst var Hoola-Bandoola präktiga, fast när de första skivorna kom,speciellt den andra, var den allt rätt speciell. För många av oss.
Sen vart det snabbt ganska trist.
Lite för gammal för punken var det mer progg här då det begavs sig. Storebror ja. Punken, eller kanske bara en del av den får jag väl erkänna, lyssnade jag först på i efterhand.
Och visst var Hoola-Bandoola präktiga, fast när de första skivorna kom,speciellt den andra, var den allt rätt speciell. För många av oss.
Sen vart det snabbt ganska trist.
Jo, fan nog skulle det vara kul att se Nationalteatern igen! *nynnar* vi fortsätter å spelar rock'n roll.....
Fridens.
Å jodå..tonåringarna HÖR skillnaden!
Var så säker.
Synd om Du missa premiären igår?
Alla va där..Och hörde skillnaden*s*
Ha en fin Pingst!
/Ada.