Pukrock - a-go-go
Pukrock är min egen benämning av svartrocken. Helt enkelt för att man höll takten på en puka istället för på hi-hat eller ridecymbal. Jag var aldrig ett fan av svartrock, mest för att det svängde som en stelopererad gymnast och att gitarrerna var odistade. Å andra sidan kan jag gilla det atmosfäriska som fanns i depprocken. Något som gett goth ett signum. Och då menar jag lite tygre skit som Paradise Lost.
Men säga vad man vill om pukrock. I början av 80-talet var det den hetaste skit du kunde tänka dig. Man skrattade åt glampunkarna och suckade över hardcore/Oi-punken. Men applåderade de alvarstyngda 19-åringarna som likt Max Von Sydow, i sjunde inseglet - tänkte på döden. Svartrock var så politiskt korrekt att om Palme varit det minsta intresserad av att framställa sig som en man med smak för den musikaliska samtidskulturen, hade han hyllat "Män utan fruktan" med: "En låt jag spelar innan jobbet varje dag".
De flesta av depprockarna kom från 77-punken vilket ändå hade Velvet i botten. Joy Division drog ner tempot och satte allvaret främst. Och när Ian Curtis tog livet av sig fick också svartrocken en död ikon att klamra sig fast vid. Något som idag i en förlängning lett till EMO.
Men då 1980-81 var det svårt att veta om ett band var svartrock, synth eller industri. Ibland klumpades band ihop fast de var väldigt olika. Personligen var jag förjust i de mer syntbaserade banden som Ståålfågel, Cosmic Overdose, Plast, Cortex och Kommo. Tyvärr förstod jag aldrig Commando M Pigg, Brända Barn eller mycket av Lundascenen till fullo. Jag tyckte Rädsla var skitbra, blev helt såld på Clues röst och Kabinett Döds otäcka musik. Men faktum var ändå att för mig kändes svartrocken som en snygg tröja som satt väldigt illa.
Men detta konstaterande till trots vill jag ändå iksom Lars Nylin uppmärksamma denna period inom svensk musikhistoria. För om man ska vara riktigt ärlig så utgjorde svartrocken en motvikt till det glättiga och äckligt slätstrukna 80-talet med rosa fluff, seglarskor och axelvaddar. På samma sätt som hårdrocken. Och i historiens backspegel så korsbefruktades svartrocken med hårdrocken och åt upp det rosa fluffet med musik som NIN och Marylin Manson.
Därför bör vi alla vara medvetna om det svarta arvet anno 1980-någonting.
I en jämförelse dock håller ej musiken in på 2000 talet. Sator codex, brända barn mfl låter i mitt tycke inte så vasst och har ej hängt med tidens tand.Det har 77 punken och för den delen HC punkens musik gjort. Lyssna bara på Moderat likvidations nitad, Anti-cimex eller varför inte K. gitarrer. Jämför därefter Sator codex mfl...
Ja,hur många "svartrock"band lyssnar man på idag?
Killing joke och Birthday party, möjligtvis Bauhaus fast dom var ju alla lite orginellare än dom renodlade svartrockbanden typ Sisters of mercy,Fields of nephilim eller The mission som var lika tråkiga som musiken dom spelade för att inte tala om deras fans.
Dysterpopen med The cure var stundvis bra men hela deras koncept var rätt mediokert.
Kommo var orginella och bra och förvånanssvärt politiska för musiken dom spelade.
Cortex två skivor håller än och svänger rätt bra likaså Blue for twos två första skivor som Freddie Wadling också sjöng i,dom förmedlade rätt stämning utan att egentligen vara svartrockare typ banden jag tidigare nämnde.
jag har fått låtlistan till skivan och jag tycker Nylin tagit ut begreppet postpunk väl längt (imperiet, tant strul, reeperbahn, SH och Babylon blues är med!!!) annars tycker jag många av de speciellt tidiga bidragen har fortfarande en fräschör över sig, Kitchen and the plastic spoon, allt som Venant gjort, Cortex, första lustansplattan, Tredje mannen, Nunnan, Garbochock och modern art är saker som skulle platsa på vilken utländsk postpunk samling som helst. det är det inte mycket punk som är gjord efter 1980 som skulle göra
Pecka:
Jo, men Imperiet och Reeperbahn pukade till sig ordentligt också. SH och Babylon ...njä..
Och visst några som du räknar upp känns fortfarande jäkligt bra.
Men du, det gjordes mycket bra punk efter -80 också. Fråga nån spoling född på 80- eller 90-tal, då är ju Mob 47, Moderat Likvidation, Asta Kask och Anti Cimex något som rycker punghåren av vilken Folkpartist som helst.
det stinker piss om den här bloggen.