Hollywood Indians
Först termen cowboypunk. Jag gissar att de som satte bollen i rullning var Splodgenessabounds med sin Cowpunk medlum EP. Kanske hade före detta Policegitarristen Henry Padovani ett finger med i spelet med sitt spagettiwesternband - The Flying Padovanis. Ändock är kontentan att de främsta inom denna udda genre blev ett gäng danskar - Disneyland after dark.
Det kommer nog inte som någon större överraskning att det är "skogslänen" Värmland och Hälsingland som bidrar med svensk ko-punk. 08:orna vet väl inte hur en ko ser ut ;o)
Värmland har Sven-Ingvars och fryksdalsbönder, Hälsingland har "Rotebergsraggaren" och Segerstabönder. Same-same different name. Och på tal om namn. När jag första gången såg klottret "Hollywood Indians" tyckte jag att det var en lam variant på London Cowboys och/eller Teneriffa Cowboys. Nu skulle det visa sig att bandet inte var några lama Indianer. Utan ett högst kompetent rockband, dessutom såg dessa Hollywood Indianer jävligt coola ut. Och singeln Joey Cliché rockade fett men välte tyvärr inga topplistor.
Men bandet lyckades ändå sprida namnet hela vägen västerut, ja ända till... Norge. Big in Norway kan man lungt säga. Dock lyckades man inte tjusa varken Stockholmspublik eller Schlagerkritiker.
Nu vet jag inte om det var lika illa som Håkan Lagher skriver. Vad jag vet är att Hollywood Indians gjorde fräck och bra rock inom en begränsad genre när alla ville ha postpunk. Gruppen var ett riktigt rockband och när svenska garagevågen sköljde över landet låg Inianerna helt rätt med sin skramliga och Detriot-inspirerade musik. F ö heter avskedssingeln, utgiven på Riff-Raff, just Detroit. Här kan ni läsa hela historien om Hollywood Indians.
Och är ni intresserade av en rejäl dos Skoghallsrock ;o) så kan ni höra och ladda ner Indianerna här! Ja, jag lovar ni blir fan inte besvikna.
Under tiden ni lyssnar kan ni läsa en intervju med bandet hämtad från lokala fanzinet, Advocatus Diaboli Nr 3, inköpt på klassiska Riff raff på kanalgatan. KLICKA på bilden för förstoring!
Fasiken du glömmer väl inte Colt 45 från Bollnäs nu när det gäller kopunk?!?!?!?
Missade H.I helt när det begav sig. Kan dock säga att Detroit gillar jag! Men, men, men, fy fan för åttitals trumproduktion!!! Milde Antonius, det låter skräp. Martin Hannets fel kanske? Livlöst och ingen botten.....örk!!
...och Schlagerkritiker gillade väl bara dB´s och Kai Martin. Den blaskan lurade röven av ynglingar med ett gryende musikintresse. Några skribenter undantagna.
Peter:.. höhö..jo Schlager fick nog "lättpåverkade" ungdomar att köpa både en och två plattor som de senare förpassade till garderoben. Tur att man redan då hade "dålig" smak och kunde välja sjäv. Fast jag gillade verkligen Schlager och idag är det verkligen extra roligt att läsa nedskrivningar av musik som definitivt stått sig bättre än t.ex postpunk.
=)
visst låter trummorna trist, men på en demo: "woodland_demo_sessions" fick vi till det hyfsat.
vi fick en liten revanch i sthlm när vi spelade på ett ställe, (vars namn jag glömt bort, de körde rock på söndagarna i källaren på en krog i gamla stan) när ägaren gav oss dubbelt gage efter spelningen, eftersom att vi drog fullt. vilket han inte alls hade räknat med. dessutom var vår publik mkt törstiga, så de slog visst försäljningsrekord på en söndag.
kul å läsa jocke, du har ett par öl innestående till nästa buller =)