Kommisarie Roy
KOMMISARIE ROY (Svenska POP-Fabriken/SAM)
När jag träffade Docent Död nyligen talade vi om slammer. Det var för lite slammer på svenska rockplattor, tyckte vi.
Men här finns det i alla fall. Naturligtvis från Klippan i Skåne. Var hittar Svenska POP-Fabriken alla dessa grupper som utan hörbar ansträngning gör underbart skräpig och slamrig rock?
jag trodde inte sån här musik gjordes i Sverige längre. Men om man bara ser till Stockholms rockmusik är det lätt att tro att dagens rockmusik bara är en trend och inte ett behov.
Jag tror inte man följer trender i Klippan. Det är naturligtvis därför det kommer så naturlig, enkel, oansvarig, självklar och slamrande rockmusik därifrån.
I juldagarna har jag kört "Caroline" minst 10 gånger om dagen, riktigt HÖGT! (Tänk att bara skriva om att sitta i Klippan och vara kåt på en prinsessa från Monaco...)
Jag har aldrig hört talas om Kommisarie Roy, men om jag ska gissa tror jag att deras musik startade någonstans med Status Qou, antagligen hittade de lite New York Dolls också och fortsatte med Johnyy Thunders av bara farten så att det till slut blev lite Klippan-ramalama av alltihop. Fantastiskt.
De kallar Bo Diddleys "Pills" för "Ge mej mer" och Johnny Thunders "London boys" blir "Klippanpåg", om den stackars Klippankillen som åker till storsatan Helsingborg för att efeta.
Resten är eget material, Musikaliska hyllningar till allt som varit bra i rock, det där gunget som den där gruppen jag inte vågar nämna vid namn längre hade och såna där gitarrintroduktioner som stänker Chuck Berry i väggarna.
Plus poplåtar, rena hits, som "Lev idag", som håller Docent Död-klass vad gäller exemplarisk popmusik. Vilken melodisinga, vilken refräng och vilken piporgel av Mats Skoog.
Textmässigt är det samma vardagliga reflektioner över livet vi vant oss vid från exempelvis Torsson. Det handlar om att morsor alltid tycker man klär sig för jävligt, om att söndagar är trista, om pizzerior ("Pizzanödig"), om att ha för stora fötter och vilken inverkan det kan ha på ens sexualliv och till och med en hyllning till Rönne Å.
Mats Pettersson och Chuck DeLuxe har producerat högt, slarvigt, ryggradslöst, larmigt och det låter som om alla haft skitkul i studion.
Jag är djupt förälskad i denna LP.
Expressen - Text - Mats Olsson
Och för att förstå vad Mats Olsson menar. En trojka med Kommisarie Roy.
Ingen modell
Klippanpåg
Pizzanödig
När jag träffade Docent Död nyligen talade vi om slammer. Det var för lite slammer på svenska rockplattor, tyckte vi.
Men här finns det i alla fall. Naturligtvis från Klippan i Skåne. Var hittar Svenska POP-Fabriken alla dessa grupper som utan hörbar ansträngning gör underbart skräpig och slamrig rock?
jag trodde inte sån här musik gjordes i Sverige längre. Men om man bara ser till Stockholms rockmusik är det lätt att tro att dagens rockmusik bara är en trend och inte ett behov.
Jag tror inte man följer trender i Klippan. Det är naturligtvis därför det kommer så naturlig, enkel, oansvarig, självklar och slamrande rockmusik därifrån.
I juldagarna har jag kört "Caroline" minst 10 gånger om dagen, riktigt HÖGT! (Tänk att bara skriva om att sitta i Klippan och vara kåt på en prinsessa från Monaco...)
Jag har aldrig hört talas om Kommisarie Roy, men om jag ska gissa tror jag att deras musik startade någonstans med Status Qou, antagligen hittade de lite New York Dolls också och fortsatte med Johnyy Thunders av bara farten så att det till slut blev lite Klippan-ramalama av alltihop. Fantastiskt.
De kallar Bo Diddleys "Pills" för "Ge mej mer" och Johnny Thunders "London boys" blir "Klippanpåg", om den stackars Klippankillen som åker till storsatan Helsingborg för att efeta.
Resten är eget material, Musikaliska hyllningar till allt som varit bra i rock, det där gunget som den där gruppen jag inte vågar nämna vid namn längre hade och såna där gitarrintroduktioner som stänker Chuck Berry i väggarna.
Plus poplåtar, rena hits, som "Lev idag", som håller Docent Död-klass vad gäller exemplarisk popmusik. Vilken melodisinga, vilken refräng och vilken piporgel av Mats Skoog.
Textmässigt är det samma vardagliga reflektioner över livet vi vant oss vid från exempelvis Torsson. Det handlar om att morsor alltid tycker man klär sig för jävligt, om att söndagar är trista, om pizzerior ("Pizzanödig"), om att ha för stora fötter och vilken inverkan det kan ha på ens sexualliv och till och med en hyllning till Rönne Å.
Mats Pettersson och Chuck DeLuxe har producerat högt, slarvigt, ryggradslöst, larmigt och det låter som om alla haft skitkul i studion.
Jag är djupt förälskad i denna LP.
Expressen - Text - Mats Olsson
Och för att förstå vad Mats Olsson menar. En trojka med Kommisarie Roy.
Ingen modell
Klippanpåg
Pizzanödig
Kommentarer
Postat av: johannes
Fint band
Fint landskap
Postat av: Jimmy
Riktigt bra band Komissarie Roy!
Kul också att Eddie Meduza körde typ samma komp på några av låtarna, tex: Storlek 48/När knugen knulla Silvia och Oh,what a garderob(?)/Runka kuk.
Trackback