Farbror Punk

Är det sant att raggare och punkare inte tål varandra?
Häng med har frågat två gäng i Kristinehamn vad de tycker om varandra. Och en sak har de i alla fall gemensamt: De anser att massmedia bär en stor del av skulden till att raggare och punkare är fiender.
Stämmer det? Slåss man bara för att det står i tidningarna att man slåss? Vad tycker du? Hur är det med ditt eget gäng? Ring eller skriv till Häng Med och berätta.

PUNKARNA:
Vi törst inte gå ut på kvällarna.

- Folk hemma på gatan ser ner på oss. Hemma är de heller inte förtjusta. De vill vara stolta över sin son, men mest är de nog rädda för vad grannarna och bekanta ska säga.
Det säger Arne Larberg, Göran Wallinder, Stefan Carlén och Jan Lindström.
De är några av det 20-tal punkare som finns i Kristinehamn.

- Ibland händer det att äldre personer ryggar tillbaka när de ser oss komma gående. Här i stan blir vi ofta särbehandlade. Speciellt i affärer. Där kan det hända att vi får vänta en halvtimme på något som tar några minuter att fixa, säger Janne.

- Vi är punkare av många orsaker. Främst vill vi protestera mot det etablerade samhället. Dessutom gillar vi musiken och att klä oss annorlunda, påpekar Stefan.

Killarna har mycket bestämda åsikter om mode.

Udda klädsel
- Vi vill klä oss udda och billigt. Det är viktigt att kämpa mot kommersialiseringen av punken. Det som hände i Stockholm, när skinheads vandaliserade en affär med punkmodeprylar, är inte så konstigt. Visst är det snett att en affär försöker sko sig på en anti-kommersiell rörelse som punken, menar Stefan.

Göran, den här kvällen i ljust hår, är negativ till folks reaktioner.
- Om en tjej färgar håret är det okej, men kommer en kille med bara en liten färgad slinga blir det uppståndelse och ramaskri. Folk har så mycket fördomar vad gäller hår och klädsel.

Spänningen mellan punkare och raggare är påtaglig i Kristinehamn.

Blir jagade
- Vi blir jagade av raggare, säger Arne. Inte nog med att de är äldre, det går dessutom fem raggare på en punkare.
- Vi vägrar att gå ut på stan en fredag- eller lördagskväll. Enda chansen att klara sig Kungsgatan fram, vore att alla punkare gick tillsammans. Vi måste hela tiden akta oss och nu har vi vissa säkra omvägar som vi tar, säger Stefan.

Orsaken till problemen är många tror killarna.

Påverkade av massmedia
- En anledning till att raggarna är ute för att slå oss är nog för att de är påverkade av massmedia. Där står det att raggare ska slå punkare. Dessutom upplever de nog att vi tar en stor del av uppmärksamheten från dem, tror Arne.

- Mycket beror nog på kompistryck. De är tvungna att hävda sig inför omgivningen, menar Göran.

- Just nu är det inne att slå Göran, skrattar Janne. Det har blivit en sport och falska bloddrypande historier avlöser ständigt varandra.
- Värst är ändå s k Svenssons. De har också läst i tidningarna. När inte poliserna kan rensa upp bland de hemska punkarna, tar de lagen i egna händer.

På musikfronten är det dåligt ställt i Kristinehamn.
- Vi åker ofta på konserter i andra städer. Här i stan är det hopplöst, suckar Arne.

Svårt få lokal
- Vi har planerat i ett halvår att försöka arrangera någon spelning, men det är omöjligt att ordna med lokal och vakter. Det har funnits lokaler, men verksamheten har lagts om och folkdansarna har tagit över.

Just nu finns det 4-5 band i stan. I gänget spelar alla utom Arne. Banden har lättare att få spelningar i grannstaden Karlstad.
- Gillar man inte sport och disco finns inte mycket att göra i Kristinehamn, säger Göran. Vi snackar mycket om alternativ, men det brukar tyvärr sluta med just snack.

- Många tror att punken är död. Det är helt fel. Istället verkar det som vi blir fler i hela landet, säger Janne.
- Fördelen med att vara punkare i en stad som Kristinehamn är gemenskapen. Vi kommer nog alltid att vara udda i någon bemärkelse, avslutar Göran.
Vermlands Folkblad Text: Björn Nordström