Farbror Punk

När så 2008 börjar lida mot sitt slut ska man ju sammanfatta detta gågna år. Men, det är inget för mig. Nej, jag har de senaste veckorna levt i i Londons Soho åren 1976-77.
Boken The Roxy London WC2 - a punk history, handlar om klubben Roxy, dess besökare och banden som spelade där och är resultatet av en persons stora facination och intresse för London och punkens första och mest legendariska klubb. Paul Marko, driver sedan ett antal år sajten Punk 77, och det är en heroisk insats han har gjort för att ro detta enmansprojekt i land. Ett projekt som inget bokförlag ville ta hand om, så boken är i sann gör-det-själv-anda utgiven av Marko för egna pengar.

The Roxy London WC2 är precis den där boken jag ville ha. Den är en kornologisk citatsamling med Markos egna inpass och tidsmarkörer i punkhistorien åren 76-77. Den har många tidigare opublicerade och privata bilder samt ett index med alla band som spelat på The Roxy. OK, vissa citat är hämtade från tidigare publicerat material, men jag garanterar att det mesta har man inte läst sedan tidigare.

Förutom att det handlar om de första punkarna, de trendmedvetna "konstungarna" från medelklassen, handlar det om musiken, lusten, energin och spontaniteten att själv bilda och spela i ett punkband. Boken får mig att dyka ned bland plattor med Eater, Adverts, Johnny Moped, Cortinas, Models, Raped, London, Unwanted, Wire, X-Ray spex med flera. Men den får mig också att söka rätt på The Bears, The Now, Wasps, Satans Rats, Mean Streets och New Hearts. Ja, jag får behärska mig att inte börja titta på Don Letts The Punk Rock Move (som också får ett eget kapitel) eller Janet Street Porter och LTWs - The year of punk.

Det är befriande att boken inte handlar om punkens historia och hur allt började, eller om punkens värderinga. Visst båda sakerna finns med, men det är i förbifarten och mer konstaterande från de medverkande hur de upplevde punken. Jag älskar verkligen Pauls vurm för de "små" punkbanden. Hur han både i boken och på Punk 77 hellre sätter fokus på band som The Killjoys och The Mainiacs än på Sex Pistols och Clash. På samma sätt som jag sjävt valt att avstå från Ebba och KSMB till förmån för The Ass och Arabens Anus.

Med hundratalet sidor kvar, boken är på runt 500 sidor, slås jag av tanken och lusten att själv göra något i samma stil. Att zooma in en plats och en tid då den svenska punken var som mest lustfylld och facinerande. Å andra sidan fanns det inget Roxy i Sverige även om Musikverket var det närmaste man kan komma en "äkta punkscen". Därför kanske man istället skulle göra den där boken som Janne Punk en gång skissade på - Stokholmspunk. Fast med fokus på 1977-78 och därefter låta punken dö, utveckas eller vad ni själva vill.

Titta på Olle Borgs bild nedan: Cathy & The Heats andra spelning 1:a maj 1978. Nog fan vill du också veta hur det lät och vilka som var där, då när punken bara bestod av en handfull punkare. (Ja, spelningen finns bandad)