Jag kan inte leva utan Internet - kan du?
"65 procent av alla svenska internetanvändare säger att de idag inte skulle kunna leva utan internet. Internet har helt enkelt blivit en alltför integrerad del av deras liv. Drygt en femtedel av användarna mellan 16 och 24 år tillbringar mer tid på nätet än framför dumburken. " LÄNK
Själv tillhör jag en av de 65% som inte kan leva utan Internet. Men det är å andra sidan inte så konstigt.
Mitt första möte med Internet en eftermiddag våren 95 på Broby-grafiska var allt annat än upphetsande. Det var grått och att ladda ner en bild tog flera minuter. Var detta framtiden? Nä, knappast.
Så gissa om jag förvånades nästa gång jag mötte nätet dryga året senare. Hagfors hade fått sin första Internet access - HIA och att sitta på en fast lina var lätt omtumlande. Plötsligt vimlade det av sidor från små privata aktörer till de stora, Aftonbladet, Torget, Passagen mfl..
Till saken hör att min dåvarande fru hade lämnat mig och för att inte bli fullständigt passiv började jag ägna mig åt ett Internetprojekt som jag döpte till Punktjafs, efter ett citat i tidningen Musikens Makt som handlade om punk. Jag ville helt enkelt sprida den tidiga svenska punken till "hela världen", nåväl en sanning med modifikation, då Punktjafs skrevs och fortfarande skrivs på svenska. Men likväl ansåg jag att band som The Ass, Grisen Skriker, The Pain, Massmedia, PF Commando, Alien Beat, GBG Sound, Berlin, Tampax Street och GLO borde finnas på "the world wide web".
Min hobby höll mig sysselsatt och dessutom började personer höra av sig. Spiv, Frobbe, Hasse Volume och Hocky var de första att maila, sedan rullade det på. Fast Punktjafs var knappast en succé med ett besökarantal på fyra-fem personer om dagen. Medan rejält informationsfattiga sidor om Ebba Grön och Asta Kask drog flera hundra besökare i veckan. Detta gjorde mig ännu mer fast besluten att fylla Punktjafs med mindre och obskyrare punkband. Jag skulle minsann inte göra det lätt för mig. Nästan 12 år senare är fortfarande Punktjafs ingen stor hit, men jag har kontakt med gamla och nya punkare i hela sverige och många är oerhört glada åt min kulturtjafsande. Dessutom är min hobby fortfarande lika rolig när jag har nytt material att uppdatera sajten med.
Förutom att Internet gav mig en hobby som gjorde mig glad hittade jag också kärleken på nätet. Säga vad man vill, men att ragga på krogen är enligt mig helt förkastligt. Jag vill ju prata också. Och på nätet är språket det som avgör om man vill gå vidare med en kontakt. Och från den där kvällen när jag loggade in på Aftonbladets chatt och "träffade" min första Internetkärlek fram till mitt möte med Beth på Vildawebben har nätet enligt mig varit en oöverträffad mötesplats för kärlek. Med andra ord hade jag knappast bott i Bollnäs nu och inte heller sett fram mot att än en gång bli pappa - om det inte varit för INTERNET.
Idag är nätet en del av min vardag. En källa för nyheter, kulturella upplevelser och ett sätt att knyta vänskapsband och kontakter. Mailen är för mig viktigare, bättre och enklare än att använda telefonen. På nätet samlar jag material och som jag använder i min undervisning. Jag låter också mina elever ta del av utbudet och möjligheterna som finns på nätet. Kort sagt är nätet så integrerat med mitt liv att jag inte kan leva utan det.
Så min undran är kan du det?
Själv tillhör jag en av de 65% som inte kan leva utan Internet. Men det är å andra sidan inte så konstigt.
Mitt första möte med Internet en eftermiddag våren 95 på Broby-grafiska var allt annat än upphetsande. Det var grått och att ladda ner en bild tog flera minuter. Var detta framtiden? Nä, knappast.
Så gissa om jag förvånades nästa gång jag mötte nätet dryga året senare. Hagfors hade fått sin första Internet access - HIA och att sitta på en fast lina var lätt omtumlande. Plötsligt vimlade det av sidor från små privata aktörer till de stora, Aftonbladet, Torget, Passagen mfl..
Till saken hör att min dåvarande fru hade lämnat mig och för att inte bli fullständigt passiv började jag ägna mig åt ett Internetprojekt som jag döpte till Punktjafs, efter ett citat i tidningen Musikens Makt som handlade om punk. Jag ville helt enkelt sprida den tidiga svenska punken till "hela världen", nåväl en sanning med modifikation, då Punktjafs skrevs och fortfarande skrivs på svenska. Men likväl ansåg jag att band som The Ass, Grisen Skriker, The Pain, Massmedia, PF Commando, Alien Beat, GBG Sound, Berlin, Tampax Street och GLO borde finnas på "the world wide web".
Min hobby höll mig sysselsatt och dessutom började personer höra av sig. Spiv, Frobbe, Hasse Volume och Hocky var de första att maila, sedan rullade det på. Fast Punktjafs var knappast en succé med ett besökarantal på fyra-fem personer om dagen. Medan rejält informationsfattiga sidor om Ebba Grön och Asta Kask drog flera hundra besökare i veckan. Detta gjorde mig ännu mer fast besluten att fylla Punktjafs med mindre och obskyrare punkband. Jag skulle minsann inte göra det lätt för mig. Nästan 12 år senare är fortfarande Punktjafs ingen stor hit, men jag har kontakt med gamla och nya punkare i hela sverige och många är oerhört glada åt min kulturtjafsande. Dessutom är min hobby fortfarande lika rolig när jag har nytt material att uppdatera sajten med.
Förutom att Internet gav mig en hobby som gjorde mig glad hittade jag också kärleken på nätet. Säga vad man vill, men att ragga på krogen är enligt mig helt förkastligt. Jag vill ju prata också. Och på nätet är språket det som avgör om man vill gå vidare med en kontakt. Och från den där kvällen när jag loggade in på Aftonbladets chatt och "träffade" min första Internetkärlek fram till mitt möte med Beth på Vildawebben har nätet enligt mig varit en oöverträffad mötesplats för kärlek. Med andra ord hade jag knappast bott i Bollnäs nu och inte heller sett fram mot att än en gång bli pappa - om det inte varit för INTERNET.
Idag är nätet en del av min vardag. En källa för nyheter, kulturella upplevelser och ett sätt att knyta vänskapsband och kontakter. Mailen är för mig viktigare, bättre och enklare än att använda telefonen. På nätet samlar jag material och som jag använder i min undervisning. Jag låter också mina elever ta del av utbudet och möjligheterna som finns på nätet. Kort sagt är nätet så integrerat med mitt liv att jag inte kan leva utan det.
Så min undran är kan du det?
Kommentarer
Postat av: Daniel
nej! Strömavbrott gör att man känner sig ensam och isolerad.
Postat av: Ian
Kort och gott: Absolut inte! Men så är jag ju heller ingen vanlig internetanvändare. Snarare en internetmissbrukare av rang.
Postat av: Jonte
Nä knppast att man kalrar sig, tyvärr blir det lite missbruksartat ibland känns det som
Trackback