Farbror Punk

Mycket snack och myter har cirkulerat kring bandet Mörbyligan sedan sångaren och frontfiguren Åke Bylund släppte plattan Nordland 1986. För ca två år sedan dog Åke och ungefär samtidigt fick jag kontakt med Mörbyligans forne gitarrist  Johan Krok. Jag bad honom  svara på lite frågor runt bandet och väntade på svar. Efter många om och men fcik jag åter kontakt med Johan som förlorat mina frågor vid en hårddiskkrasch, och denna gång fick jag svar på mina frågor angående Mörbyligan.

Ett av de mest populära banden som kom fram i och med "den nya vågen" i slutet av 70-talet var Mörbyligan. Bandet gillades såväl i proggkretsar som hos punkare och vanliga Svenssons. Musikaliskt var Mörbyligan ett band med rötterna i 60-talspopen och man blandade friskt Status Quo-riff med punkutfall, popmelodier, svensk folkton och visa.
 
Bandet bestod av tre killar och tre tjejer, syskonen Johan och Annika Krok, gitarr respektive sång, Susanne Fragell på tongivande orgel, trummisen Marie Lindstedt, basisten Anders "Strumpan" Ström samt bandets låtskrivare och motor Åke Bylund.

Åke arbetade som ungdomsledare på Fridberga gård där han genom sitt stora musikintresse gjort det möjligt för ungdomar att använda gårdens musikutrustning för att själva spela. 1976 värvade han Johan Krok till sitt band Chilly Chimes, där basisten Anders Ström redan fanns med. Johan berättar att det var praktiskt att repa på Fridberga eftersom de hade egna nycklar och därmed tillgång till lokalerna närsomhelst de var spelsugna.

Fribergagården formligen sjöd av band. Åke ansåg att den musikaliska mångfalden på något sätt borde dokumenteras, vilket resulterade i samlingsplattan - Ljud från Friberga. På plattan medverkar 5/6 av det som skulle bli Mörbyligan under namnet Chilly Chimes. Själva namnbytet kom till, enligt Johan, då Chilly Chimes gamla trummis slutade och ersattes av Marie, man plockade dessutom in Annika på sång. För att bandet skulle bli komplett passade man på att fråga Sussanne, från splittrade Santa Luzia, om hon inte hade lust att spela orgel i Mörbyligan.

Johan berättar vidare att det övades en hel del i början. Något som också gav resultat då Mörbyligan fick chansen att framträda i närmare 20 minuter live i radioprogrammet Tonkraft, medan mer etablerade band som Skabb, Ebba Grön och Dag Vag fick nöja sig med bråkdel av tiden.
- Då fatta man inte hur stort de va faktiskt, erkänner Johan. Men radiosändningen gav märkbar effekt. Det blev det lättare för bandet att få spelningar, inte bara i området kring Danderyd utan också inne i centrala Stockholm.

Man släppte en egenfinansierad EP innan Mistlur påpassligt gav dem ett skivkontrakt. Debut-LPn blev både en kritiker- och listframgång, snart åkte Ligan land och rike runt. - Det va underbart, skitkul men jobbigt också med allt packande och åkande, konstaterar Johan. Gruppen umgicks intensivt, spelade man inte ute övade man. Privat var dessutom Johan och Marie ett par.

Det ständiga spelandet resulterade i att Mörbyligan blev ett av landets bästa liveakter. Man blandade upp sina egna låtar med 60-talscovers som "Tell me", "Sleep little girl" och "Out of time". - Ja, live lät vi helt olika mot det vi spelade in på skiva, det mer 60 tal och punk live, men så hade vi väldigt bred smak också. Allt från Abba till Led Zeppelin, förklarar Johan.
När jag frågar om han har något speciellt minne från den tiden att dela med sig av berättar han att när gruppen skulle spela på Jazzklubben Faching var Bertil Bertilsson konferencier och introducerade bandet med: "Nu kommer Mörbyligan med Åke Bylund i spetsen, om han nu kommer ut genom dörren!" - Då var Åke va inte glad, skrattar Johan.


Efter gruppens andra platta "Järntecken" upplöstes originalsättningen och det tidigare så sammansvetsade kollektivet. - Vi tyckte inte lika som Åke kan man säga, förklarar Johan. Marie, Susanne, Annika och Johan bildade gruppen Älvor & Troll tillsammans med brodern Fredrik Krok och Jan Haquinius. Basisten Anders Ström, som under sin militärtjänst ersatts av just Fredrik, återvände till Åke och en ny konstellation av Mörbyligan, som från början kallat sig Åke Bylund Band. Johan ogillar att Åke fortsatte att använda namnet Mörbyligan efter originalgruppens upplösning. Han är dessutom förbannad att namnet ständigt förknippas med Åke och hans nationalromantiska idéer. Han menar att namnet därmed "dras i smutsen". För Johan och de andra originalmedlemmarna stod och står Mörbyligan för något positivt och glatt. Svängig musik med ett brett leende, och det är så han önskar att folk ska komma ihåg gruppen.

Johan fortfarande kontakt med Marie och Susanne och naturligtvis systern Annika. Han spelar lite här och där, det är svårt att sluta när man lirat sedan man var 14 år, förklarar han. Han tycker också att det kanske är läge för en ny samlings-cd med Mörbyligan. Något man kan hålla med om. För ute i musiksverige finns dels gruppens gamla fans, men också en ny potensiell yngre publik, en publik som gillar Nationalteatern lika mycket som Ebba Grön, DLK (som f.ö gjorde en cover på Johnny Rumpvick) och Håkan Hellström. En publik som med all sannolikhet skulle uppskatta Mörbyligans säregna musikaliska bryggd.   

Fotnot: Jag kontaktade nyligen Anne-Marie på MNW som förklarade att i nuläget var ingen samling med Mörbyligan planerad. Men att hon skulle ta upp en evetuell återutgivning med resen av styrelsen.
Så vill ni ha en Mörbyligan samling mailbomba MNW.