Cellskräck
Sångaren var tidig med mohikanfrilla. Sedan blev blev Peppe tillsammans med bl.a Lasse Skåning en av huvudstadens första skinnhuvuden.
Nedan en bild hämtad från VeckoRevyn.
Cellskräck har varit ett av mina favorit-stockholmsband ända sedan deras debut på Jarlateatern tidigt i höstas. Så när jag träffade Peppe på Siouxie & the banshees konserten på Hammersmith Odeon, beslöt vi att jag skulle göra en intervju med Cellskräck. Det dröjde 6 månader. Tills Rip-galan på Musikverket i slutet på april. Fast under ganska röriga förhållanden. Veckorevyn skulle ta bilder, norska City Rocker skulle också göra intervju och gud vet allt. Peppe och Jojje lyckades efter många avbrott berätta det här.
- Det började våren -78. Då hette man Idiots och bestod av halva Black Nails och jag var inte med, berättar Peppe.
- Fel, säger Jojje. Vi bara repade i Black Nails lokal. Peppe kom med när våran basist la av. Fast så ville han, basietsn alltså, vara med igen.
- Så dom testade mig på sång, säger Peppe. Sedan så tröttnade vi på vårat gamla namn. Det kom så många nya medlemmar. Så vi bytte namn. Vi ville ha något på svenska och så skulle det vara Cell med i namnet, så det blev Cellskräck.
- Den första riktiga spelningen ute, var på Jarlateatern i höstas. Då hade vi bara repat fem gånger och jag kunde inte texterna, säger Peppe. Utan jag fick ha en lapp.
- Det var en bra spelning...
- Vi kör bara egna låtar. Vi har jämt haft bra material, så vi har inte behömt sno andras låtar.
- I början hade vi engelska texter, men sedan så började vi skriva på svenska. Vi spelar fortfarande de gamla låtarna.
- Vi har ungefär 10 låtar som vi repat in och så har vi en del gamla låtar som aldrig blev bra.
- repar ni mycket?
- Nä, bara varannan dag (skratt, skratt, skratt)
- Vi spelar bara för att det är roligt och vi har roligt när vi spelar. Vi gör det inte för att bli något.
- Det är en enorm kick att ställa sig på scen med en massa människor nedanför. Och jag super aldrig när vi ska spela, bekänner Peppe. Det blir bara dåligt då.
Urban Skinhead alisa Adam Bouncer är ny medlem i bandet. Honom träffade jag första gången i höstas, på Ian Dury, där han var en av vakterna. Den enda i t-shirt med dragkedjor. Sedan träffade jag honom på 4:an i våras och då skulle han starta ett band men nu är han alltså med i Cellskräck.
- Vad hände med den gamle basisten?
- Han tröttnade på att spela bas och ville spela kompgitarr istället. Men det ville inte vi, så han slutade.
Innan vi började snacka, skulle Vecko Revyn ta bilder till sin Cellskräckintervju. Men Peppe var inte så pigg på att vara med och jag och Bosse Löthén i Molotovs försökte övertyga honom om att han inte alls borde vara med. Men till sist fick VR med honom ändå, fast fotograferingen var bara spex så VR fick ta om bilderna utanför Musikverket, utan störande element.
- Varför ställde ni upp på VR intervjun?
- Jag ville först inte ställa upp på det säger Peppe. Men dom andra i bandet ville så jag ställde upp på dom. Vi ställer upp på varann i Cellskräck, gör saker ihop. Åsså har vi haft dåligt med speningar så jag hoppas vi får fler spelningar när vi varit med i VR.
Cellskräck var det bästa bandet, utan tvekan, på Rip-galan. Man har bra låtar, varierade melodier så att man inte tröttnar. Fast så har Pelle, trummis i Alien Beat (fd Cathy and the heat) skrivit en av låtarna. Åsså har man en reaggelåt som bara heter reaggelåt. Kvällen till ära körde man också en ny låt: Stockholm SS som handler om snuten i Stockholm. En massa folk pogade på golvet och diggade Cellskräck, som fick göra tre extranummer. Man körde om reaggelåten. Folk ville ha mer. Man körde Stockholm SS igen. Folk ville ha mer. Fast jag har glömt vilken låt den tredje låten var. Hoppas Cellskräck kan komma hit till Göteborg för dom var jävligt bra!
Anark o Kaos Nr 9 Text: Jonas Almqvist
Vill du veta hur det lät den där kvällen på Musikverket - Ladda ner konserten HÄR!
Vilket skitsnack.
Först i Gallerian med mohikan kanske.
Jabbe: Vem var först då?
Å andra sidan upptäckte dock att mitt påstående var aningen felaktigt - sorry. Hittade Jonas mail:
"Jag vet att Peppe var med (kortare tidsperioder) i olika band. Cellskräck satte sitt fingeravtryck i punkhistorien mest för att de hann dokumenterasi både fanzines och på vinyl. Peppe gick från punkare, till mohikanpunkare(Cellskräckperioden), till skinnskalle (Sham 69-perioden) under de här treåren. Mohikanpunkare var ett 78-79 mode som inte ska blandas ihop med Oi-punkarnas spike-frisyrer. Mohikanmodet uppstod för att unga hårdesigners(roligare ord än frisörer) runt Kings Road, började färga och frisyrklippamer välbeställda punkare. Den breda mohikanfrisyren var en slags fattigmansvariant om man inte hade råd att gå till dess hårdesigners och fåhåret klippt och leopardmönster infärgat. Enklast var att be en polaresnagga en mohikan och sedan färga håret i klara, starka färger med CrazyColours (som man köpte relativt billigt i London). Själv hade jag enhemgjord svart-gul AIK-mohikan under en period med ordet AIK infärgat inacken."
I gallerian vet jag inte vem som var först.
Det kan ha varit Peppe.
Eller Pingo.
Jag var sällan där.
Annars sätter jag en slant på vevarkungen Stanke i Black Army.
(han var väl visserligen stundom i gallerian oxå med sina pepitarutiga kock-brallor).
Jag är en av de få äkta skitskallarna som fortfarande gör NÅT annat än att punda och sånt.
Så så länge jag har insyn i bitarna kommer jag att kommentera den oxå.
De flesta är ju helnippriga familjefäder som tror att de var FÖRST.
Ursäkta mig - jag trodde Ramones, Pistols, Damned m fl var först.
Men alla kan ju inte ha hängt på Manhattan 1977.
Men jag älskar din blogg Farbror, no doubt about that - men lite distans och danger skadar inte.
Punk är inte BARA myspys.
Jabbe: Menar du att punk inte är myspys ;o)
Kul att du gillar det jag skriver. Fast jag kan ju inte göra anspråk på att ha varit där eller varit först. Jag får förlita mig på andrahandsuppgifter och annan dokumentation i mitt kulturgrävande. Så det är väl mitt sätt att göra något. Att dokumentera punkkulturen för både de som var med och de som nu är unga. Sedan vill jag också påstå att mitt jobb i skolan är punk också, jag är där för att hjälpa och "se" ungarna.
Ja, du e kanon.
Om du vill ha stories, så FINNS det.
Jag har det mesta och lite till.
Men en del stories kanske e FÖR farliga...
Exakt hur var det med bla bla bla och bla bla bla egentligen ?
Var det inte så att det var SÅ.
Visst var det DET.
Ha ha ha ha ha.....