Bättre förr?
Mer än trettio år senare är jag jävligt glad att jag inte visste bättre och därmed inte bar trångsynthetens glasögon. För 1976-77 fanns inga regler om hur punk skulle låta och som nyfiken tonåring spelade det ingen roll om det var ölstinn r´n´b med Dr Feelgood, amfetaminsnabb hårdrock med Motorhead, punkpoesi med Patrik Fitzgerald eller ens knepig synth med Human Leuage och Devo, jag skyfflade in allt tack vara punkens öppenhet.
Och visst fan kan man säga att punken dog runt 79-80 när det plötsligt fanns de som bestämde hur punk skulle låta och hur punkare skulle se ut. Idag är punken liksom hårdrocken uppdelad i mer än tiotalet sub-genrer och för mig är det naturligt att gilla i stort sett allt, eftersom det påminner om den mångfacceterade upplevelse jag hade som ung.
Dagens länktips är Powerpop Criminals som bjussar på klassiska The Bishops live att ladda ner. Dessutom bjuds det på de stentuffa coversinglarna Mr Jones och I want candy. Glöm trött gubb-blues eller svintrist modern Beyonce r´n´b detta kära vänner är äkta vara. Korka upp påskölen och njut.
Farbror Punk!
Idag är vi på samma inlägg våglängd tydligen, tipsade just om dessa nedladningar på Riffrock-listan.
En bättre långfredag kan man inte ha när hela huset skakar av Count Bidshops :-O
Visst var många band lite enahanda och stöpta i samma form efter 1979 och framåt med många kopior av Discharge eller The exploited men att påstå att alla band lät så och likadant tycker jag är musikalisk historierevisionism.
Jag tycker att dåtida populära punkinfluerade band som Minutemen,Flipper,Agent orange,The dickies,Wipers eller Dead Kennedys från U.S.A lät rätt så olika.
Likaså engelska band som Amebix,Urban dogs,Red skins,Leatherface,Rudimentary peni eller Subhumans som hade olika stilar och influenser.
Nåväl,glad påsk!
Frunk: Visst fanns undantagen som du nämner. Flipper tror jag var jävligt mycket punk med sin oerhört provocerande musik. Men det blev ändå lite mycket stilpolis över hur punk skulle låta. För i ärlighetens namn sket vi i att Undertones och Buzzcocks var underbart popiga, men idag älskar folk idag slänga skit på all amerikansk punkpop. Och många har svårt att smälta att Green Day är världens största punkband, för inte är dom väl punk. Jo, det är de definitivt.
Skål och en fin påsk på dig.
Ja,diskussioner om vad som är punk eller inte är tröttsamma,vem bryr sig egentligen så länge musiken är bra?
Fast visst är det bekvämt att klassificera allt?
det är väl dogmatismen och uniformen som blev jobbig. nästan värre än hippies.
...själv tyckte jag Dr Feelgood bra mycket mer intressanta än Sham 69...vilka, med facit var ett bra band jämfört med senare klonhårdrockande pajaser i tuppkam...
tänk själv, gör det själv and dress as yourself, med stil.
uniformer är till för att likrikta.
...måste lyssna på Bishops ikväll...he-he...Johnny Guitar ersatte ju Gypie i Feelgoods och senast jag hörde nåt om honom var han nån typ av chef för Hard Rock Café-kjedjan...
Bishops gjorde ju en fin version av garageklassikern "I Want Candy" och på tal om tuppkammar så accepterar jag Bow-Wow-Wow´s mohikaner...inte bara accepterar...avgudar.
Angående Bow-wow-wow, så anser jag att det blev ett bra resultat när Malcom M sparkade Adam från sin egen grupp. Och ideén om att köra "burundi-beat" på trummorna tillsammans med poplåtar är lysande. Personligen tyckte jag att gamla Adam & The Ants var bra, men också den senare glitterband-aktika sättningen med spagettiwesterngitarrer och topplisteframgångar. Så Plastic Surgery eller Stand & deliver spelar ingen roll....
Jag håller med dig om att öppenheten som fanns i punkens barndom var roligare innan #uniformerna" kom, själv var jag på ett spektakel häromdan,
http://www.gd.se/Article.jsp?article=130005
NME ja. Det var ju många gånger räddningen för oss landsortsbor. Det var från NME och Sounds man beställde alla nya punksinglar som de engelska och amerikanska punkbanden släppte på löpande band. Visst hittade man en och annan pärla i den lokala skivbutiken men de flesta plattor hämtade man på posten. Den speciella känslan av julafton varje gång man började riva upp det brunfärgade paketet kommer man förmodligen aldrig att få uppleva igen, även om det än idag kan infinna sig en svag förnimmelse när man precis fått en försändelse från Ginza eller CDON.
pecka,
vet ingenting om bandet du skriver om,
men såna där recensioner minns man mycket väl, typ punktera punken...
jag det blev Bishops...men jag tragglade mest med Clash och Joe Jackson låtar på gurka...OCH Umeås fräschingar Midnite Ramblers...jag önskar de skaffade sig ett bättre namn, men killarna har ambition o plattan är riktigt bra. "Gasser Madness" påminner om tidiga Free, Fleetwood Mac kanske Beano Bluesbrakers...dock utan Kossoff, Green och Slowhand...men med en tuff attityd och sån spunk gillar man!
Lee Harvey!
Dom spelar i Vännäs lördag 29/3, dags för en ny legendarisk roadtrip kanske?
Gee...kanske det kanske...Vännäs känns dock väldigt hotfullt...
Lee!
Kanske läge att bli utslängda från Droskan
istället då, var ju ett tag sedan man blev det :-O