Farbror Punk

I åttonde klass, det vill säga våren 1979, ombads vi skriva om hur framtiden såg ut när vi var 30 år - 1994. Som den teknikintresserade tonåring som jag var handlade det om magnettåg, rymdfärjor, bilar med självnavigerande system, bildtelefon och tunneln under engelska kanalen. Dessutom förutspådde jag att vi skulle köpa våra skivor som videoskivor. Ja, det hade pratats mycket om Laserdiscen och dess möjligheter. Då jag liksom de flesta svenska ungdomar var svältfödd på musik i TV, såg jag framför mig en möjlighet där artister spelade in skivor och videor parallellt. Antingen som promotion-filmer eller som rena liveupptagningar.
Gissa om jag fick rätt?



Nä, såklart inte. Å andra sidan hade ingen 1979 förutsett MTV. Men däremot var Blondie först ut med videoalbumet. När Eat to the Beat släpptes, var det både som vinyl och som en video där man kunde se alla låtar. Jag minns att jag själv tänkte: Det här är bara början. Men, tji fick jag! Videoalbumet dog innan det ens var fött.
Visst Eurythmics gjorde "Savage" som videoalbum, Soft Cell hade "The non-stop erotic video album" och Queensryche släppte sin konceptskiva Operation mindcrime som video. Men annars kan jag inte komma på något riktigt videoalbum, där alla låtar från en skiva gjorts som video. Jag försökte Googla på videoalbum, men lyckades inte hitta det jag sökte.
Vad jag däremot kom att tänka på var att Michael Jackson töjde på konceptet promotionvideo med sin "Thriller". Och att Pete Townshend gjorde ett slags videokoncept på sin skiva White City.



Den enes bröd den andres död.
Om nu videoalbumet dog på grund av MTV så, om inte föddes så, i alla fall närdes Video-EPn av musiktvkanalen.
  

Konceptet var enkelt. Artistens fyra senaste hits på en videokassett eller varför inte CD-Video som var 80-talets grej som aldrig nådde svedala. Titta bara på alla underbara omslag nedan. Förutom amerikanerna så älskade japanerna Laserdiscen och att göra coola musik-laserdiscar.
  
Laserdisc samt de gulfärgade CD-videodiscarna med Style Council som aldrig nådde Sverige.

 
Film och konsert på Laserdisc. Coolare än DVD.

 
Motels live samt Pålle Makkartny TV-special på Laserdisc, nostalgi.

 
Fräcka japanspecialare. Dead or Alive samt Visage-videos som Laser-album. 


Så här mer än 30 år sedan framtidens medium på skiva (Laser Disc) har man inte ännu lyckats enligt mig att överföra min febriga upphetsning till DVD. OK,när jag läste om formatet väcktes alla förhoppningar som inte infriades med CD och VC, samt alla variatioer på det CD-i och liknande. Men när det kommer till musik på dvd har inte videoalbumet återuppväckts. Nej, vad man ofta gör istället för att rota i arkiven. (Med vissa undantag.) Är att filma banden med typ 30 kameror på någon spelning fixa bra surroundljud och fylla ut anrättningen med skakiga fansvideor och intetsägandeintervjuer. Men allvarligt talat, är jag sugen på säg Slade, vill jag inte se dagens Slade filmat.Nej, jag vill se Slade in Flame, Slade på Top of the Pops, Slade live 1974. Eller till och med Slade på 80-talet.
Och skulle nu något bolag satsa på att göra en dvd med promovideor. Ja, då är det typ 15 videor på en skiva?!? Nästan fem gig och 15 videor. En bra DivX-video behöver inte vara mer än 30-70 meg beroende på upplösning och ljudkomprimering. Och om alla videor är i snitt 50 meg.Ja då får man plats med 100 st på en DVD. Låt vara att surround saknas. Men med 100 videor kan man göra en bra samling över ett årtionde eller en musikgenre typ hårdrock eller punk.

Jag tror inte heller att Blue-Ray kommer att nyttja utrymmet på ett vettigt sätt. Det blir säkert en massa godis men så kommer alltid Hi-Fi-nördarna gasta om att okomprimerat är bäst. Och visst de har ju rätt Grind låter ju så mycket bättre genom gulpläterade kontakter.

Avslutningsvis. När jag läste i senaste Close-Up om avdelingen "Soundchecks" död och att skivbolag ska stå för innehållet på gratis cdn som medföljer tidningen. Då slog det mig. Varför utvecklas inte konceptet till att inkludera promovideor också. Det kostar säkert inte mer att göra en DVD istället för en cd att skicka till Close-up prenumeranterna. Så här tänker jag:
Släng in hälften promovideor på dvdn lite intervju, live och annat promokrafs, skrivbordsunderlägg, skärmsläckare osv.. samt 15 talet vanliga ljudspår. Personligen skulle jag då få dubbel glädje av min skiva. För vem vill inte både se och höra sina nya och gamla favoritartister?